Selfies från Helljus






Dagarna rusar förbi och jag är precis hemkommen från den fantastiska ungdomshelgen Helljus som äger rum i Hälsinglands skogar varje år i slutet av augusti. En perfekt helg att ladda inför en ny termin, att träffa alla sköna ungdomar som man inte sett sen sommarlägret och att få bra undervisning och härliga stunder med varandra och Gud. I år fick jag äran att vara med i lovsångsteamet tillsammans med ett gäng otroligt begåvade killar. Sån lyx för mig att bara få stå och sjunga och hänga på! De senaste fyra åren har det oftast varit jag som lett, hållit ihop och ordnat när jag hållit på med musik och lovsång så därför var det så kul att bara få va' där för att sjunga. Jag är så tacksam för alla fina ungdomar och vänner jag får dela livet med. Att se dem växa, utvecklas och bli till fantastiska människor är stort! Många av dem hinner jag inte se igen innan jag blir mamma. Det känns väldigt konstigt men också härligt förstås! Jag hoppas och tror att vi får en bebis som älskar läger och ungdomar precis som sina föräldrar. 
Nu slänger jag mig i soffan, vilar och saknar min man lite extra. Han är ute på en tio-dagars turné med jobb. Saknar att ha honom här för att dela allt som hänt, alla tankar, funderingar och upplevelser, precis så där som vi alltid gjort de senaste åren. Tack gode Gud att det finns kommunikation så att vi får höra varandras röster en stund ibland iallafall. Det får räcka för nu!

Planering


Bakade en världsgod banankaka till dagens barn- och föräldragrupps-planering. Enkel att baka, så god att äta! I början av terminen är jag med och leder barnsången. Om några månader får jag förhoppningsvis sitta med i ringen med min egna lilla bebis och sjunga med. Det är verkligen ofattbart! Vi har ett gäng fantastiska fika-damer som varje vecka ordnar fika till oss. Dessa var idag hembjudna till mig och jag passade på att servera kakan på min fina silverbricka som jag fyndat på loppis. Tack gode Gud för att jag har ett hem som jag älskar!

Församlingen = familjen






Jag älskar söndagar! Att få gå till kyrkan och vara tillsammans med min församling, min familj. Idag hade jag hand om barnen och under gudstjänsten pratade jag om hur viktiga var och en är av oss. Församlingen hade inte varit samma sak utan dem som var i kyrkan just idag. Alla fick därför varsin lapp med olika färger där de fick skriva sitt namn och komma fram och sätta upp på en tavla. Tillsammans gjorde vi ett konstverk som visar att vi är olika, att vi fått olika gåvor och att alla behövs. Var och en berikar gemenskapen med sin personlighet och med sina gåvor! Sen gick jag och barnen iväg och pysslade. Vi skapade människor som visar att alla är olika och att alla behövs! Så viktigt att prata om och komma ihåg! Nu känner jag mig återigen sådär tacksam och glad att få tillhöra en familj som ger mig så mycket. Tack älskade församling!