Genom allt


Vi har haft en riktigt bra vecka! Jocke har "bara" varit borta fyra dagar denna vecka så det har känt som vi fått massor av tid tillsammans. Tid att åka en sväng till stan, att ha vänner här på middag, att fixa här hemma och bara vara tillsammans. Det är så skönt att kunna få somna på morgonen medan Jocke har Ebbe och att kunna få pyssla en stund utan att någon stör. Det uppskattar jag! Och åh vad jag uppskattar att få vara tillsammans med min man. I över sju år har vi hållit ihop och livet utan honom är otänkbart. Jag förstår verkligen det där med att det är tufft för relationen att bli föräldrar, för det är det! Ett barn som tar nästan all tid (precis så som det ska vara) och vardagssysslor som ska göras mellan jobb och engagemang i kyrkan. Lägg på trötthet på det så förstår vem som helst att det tär på relationen. Vad behöver man göra då? Jo, prata mycket och fortsätta visa att man älskar varandra. Och be om hjälp när man inte klarar ut det själv. Så tacksam för familj och vänner som finns runtomkring och som stöttar, hjälper och hejar på. Men mest tacksam är jag såklart för Jocke som står vid min sida och som jag får dela mitt livsäventyr tillsammans med! Genom allt är jag din!

Fattar vi hur bra vi har det?




Där jag sitter nu, i vår soffa i vardagsrummet, är nog mitt favoritställe i huset. Här sitter jag ofta och kollar mig omkring och utbrister för mig själv eller för Jocke att "Vad bra vi har det! Tänk att vi får bo såhär fint! Tänk att huset är vårt och att vi har fått renovera det precis så som vi vill ha det." Jag är verkligen så tacksam för hur bra vi har det! De senaste dagarna har jag tagit till mig bilder via tv'n om hur sjuk vår värld är. Människor lever mitt i krig, hungersnöd och naturkatastrofer. Och här sitter jag i mitt hus och min välfärd och klagar på bagateller som vädret och trötthet. Det är så svårt det där. Jag har knappt kunnat be Gud om hjälp eftersom jag sagt till honom att "mitt är så litet i jämförelse med världens behov". Samtidigt vet jag att Gud faktiskt ser till mig och det som är mitt liv och att han vill lyssna till det som ligger på mitt hjärta. Så försöker jag tänka att "Jag har ju blivit satt på denna plats på jorden. Jag får helt enkelt göra något bra utav det." Och att göra något bra utav det kan vara att börja vara tacksam för hur bra jag faktiskt har det. Så det gör jag nu, sittandes i soffan med en sovande son i famnen. Tack!

Tajming


Ibland har Ebbe bra tajming! Som idag, när han somnar precis när jag skulle äta frukost. Rena lyxen att få sitta i lugn och ro och äta och läsa en tidning. Dessutom fick jag även duscha i lugn och ro medan Ebbe låg på golvet och torkade efter sitt bad. Sånt är faktiskt lyx i en småbarnsförälders liv! Kanske är Ebbe lite sliten idag. Igår fick han sin första vaccination och det gick över förväntan. Han skrek vid själva sticket men höll sig sedan lugn. På kvällen blev han lite gnällig, inte så konstigt eftersom han råkat ut för sin första feber i livet. Trots detta gav han oss varma leenden och sov bra inatt. Älskade son, du är underbar! Här skiner solen idag och vi ska ut på en kort, lugn promenad. Jag är fortfarande inte riktigt bra. Halsont har utvecklats till hosta och dessutom sitter feber-känslan kvar trots att tempen visar normaltemperatur. Därav får jag hålla mig lugn så jag blir frisk snart!