Statusuppdatering

Jag lever. Jag mår bra! Efter förra helgen blev jag troligtvis matförgiftad och låg sängliggande tisdag och onsdag. Så ynklig, trött och dålig som bara jag kan bli. Jocke fyllde kylskåpet med blåbärssoppa och annat som skulle skynda på tillfrisknandet och åkte sen iväg på jobb tillsammans med Ebbe. Jag blev själv hemma och ägnade mig åt att sova, sova och titta på tv. På torsdagen var jag på benen igen och körde heldag i Gävle. Imorgon välkomnas jag i gudstjänsten och då kommer jag att leda en "alla-kan-sjunga-kör". Det är så roligt att få vara igång med att leda kör igen, att låta olika människor och åldrar mötas i sången och dela livet en stund. Så glad att jag får göra detta!
Idag har jag och Ebbe haft kvalitetstid och gått kring Gyllby i regnet. Så grått men ändå så vackert. Inser hur mycket jag saknar min gyllby-runda när jag inte hinner gå den lika ofta längre. Kring gyllby samlar jag kraft, förundras över hur smart Gud har skapat allt, pratar med Gud om livet och njuter av att låta kroppen jobba. Dessutom åker det förbi människor i bilar som vinkar glatt och jag tänker att "här trivs jag!". Det är skönt att få känna så. 
Nu är vår lilla familj samlad (Jocke har varit på film-maraton hela natten i kyrkan) och vi ska njuta av tid tillsammans. Den tiden är viktig och dyrbar för mig! Trevlig helg mina vänner.

Stockholm/Linköping

Hemma igen efter en riktigt fin helg. En helg som började redan i torsdagskväll med att vi åkte till Stockholm och vår vän Frida som bjöd på middag och himmelsk gino till efterrätt. Mmmm! På kvällen gick jag och Jocke på "Kristina från Duvemåla" (min andra gång!) medan Frida var barnvakt. Återigen en helt fantastisk musikal! På fredagen åkte vi vidare mot ungdomsledarkonferensen "Kallad" som hölls i Linköping. Lyx att få gå på seminarier och gudstjänster och få sitta och fika och prata. Jocke var med i ledningsgruppen så jag tog hand om Ebbe största delen av tiden. På lördagen höll vi tillsammans i seminariet "Kyrka/Skola - hur kan det hänga ihop?" medan Ebbe fick vara med sin mormor som kom för att vara barnvakt. Så härligt att få hinna ses en stund.  Efteråt hann vi knappt sätta Ebbe i bilen innan han somnade. Mormor var en bra underhållare! Framåt lördagskvällen, efter flera seminarier och mycket folk och ljud strejkade Ebbe och ville inte sluta gråta.Då åkte han och jag till hotellet där vi bodde och han blev nöjd direkt. Vi hängde i hotellets lekrum och Ebbe underhöll oss länge. På söndagsmorgonen väckte Ebbe oss innan kl 7 vilket medförde att vi kunde äta en lång frukost. Alltid något positivt med att ha en son som vill vakna tidigt! Efter gudstjänst åkte vi hemåt igen och idag har vi bara varit hemma. Man tänker att "idag ska vi göra precis ingenting" men så finns det alltid massa "borden". Tvätt ska tvättas, strykas och vikas, huset ska städas, mat ska lagas... Ja, ni vet ju! Att få ha Ebbe sovandes i famnen en stund på eftermiddagen var mysigt. Han har blivit stor så fort! Han far runt, kryper, står upp och förflyttar sig för att upptäcka hela världen. Därav får man passa på att mysa när man får chansen. Nu sover han och jag ska ta vara på kvällen. Vi hörs!

Tacksam över Ebbe & Jocke

Trots att jag i princip bara hann hem och vända i sängen inatt eftersom jag kom hem sent från Gävle och nu är på väg dit igen var det värt det. För imorse fick jag vakna bredvid männen i mitt liv. Ebbe har förstadiet till öroninflammation vilket gör att han sover dåligt på nätterna just nu, så vid 5-snåret hämtade Jocke honom i hans rum. Där sover han vanligtvis hela nätterna. När jag vaknade av att Ebbe låg och pratade  kollade jag på klockan och insåg att det var dags att gå upp. Tillsammans smög jag och Ebbe ut ur sovrummet så Jocke fick sova vidare en stund. Så hann vi äta frukost (havregrynsgröt med blåbär är standard hemma hos oss just nu) och vara tillsammans en stund innan det var dags för mig att springa till tåget. 
Det händer mycket med Ebbe just nu. Han ställer sig upp precis överallt och förflyttar sig längst bord och soffor. Försöker man hålla honom i händerna och gå vägrar han och sätter sig genast ner. Några gånger har jag fått honom att gå med gåvagnen men oftast tröttnar han fort och kryper iväg istället. Fort går det när han kryper! Han är oftast på bra humör, gillar att leka med klosslådan, bilar (då säger han "bruumm"), bollar och att lägga i och ur saker ur lådor och annat man kan stoppa saker i. Pekar på lampan, vinkar när vi säger hejdå och kan flörta genom att blinka med sina nougatbruna ögon. Sån glädje att han ärvt sin pappas fina ögonfärg! Han säger "mamama" om det mesta och älskar att ha full uppmärksamhet och att ha nån som sitter på golvet och leker med honom. Han har mycket hår på huvudet och var 74 cm lång och vägde 11 kilo när vi var på BVC tidigare i veckan. Jag känner ofta stor tacksamhet och glädje över att ha välsignats med en sån fin son. Trots trötthet och tålamodsprövningar är det värt det - varenda dag. Det bästa är att jag får dela detta med Jocke som är världens bästa pappa och man. Som stöttar, älskar och står vid min och Ebbes sida genom allt. Ja, jag har det väldigt bra! Vad är du tacksam för idag?