Gissa om jag blev glad när min älskade fotofamilj hörde av sig för ett tag sen och undrade om de fick komma och hälsa på. Det är sån glädje när någon hemifrån kommer på besök! Min fotofamilj är min extrafamilj som jag fått tack vare att jag jobbade i deras lilla familjeföretag under fem års tid. Jag kan fortfarande sakna att jobba i fotobutiken, att serva kunder, klippa negativ, packa foton och dela livet vid fikabordet. Trots att Fotografen i Tranås inte finns kvar längre så är vi fortfarande familj vilket jag är så glad för. I lördags kom de och Ebbe blev jätteglad av Lisa och Elsa som lekte med honom och jag över att ha hela familjen här. Han fick en fin krokodil-dress som han blev så söt i. Och jag fick också paket trots att jag varken fyllde år eller att det var julafton. Vilken lycka! Så åt vi tacos, lekte, pratade och hade lördagsmys. På söndagen åt vi långfrukost (älskar!) och sen var det dags för min fotofamilj att åka hem. Tack älskade ni för att ni kom! Helgen avslutade jag på bästa sätt med att gå på gudstjänst i vårt lilla missionshus på landet. Så skönt att få pausa vardagsbruset ett tag, stänga av allt runtomkring och bara vara, inför Gud och tillsammans med församlingen. Det behöver jag! Det vill jag inte vara utan! Efter gudstjänst bjöd tanterna på kyrkfika i världsklass, hembakade bullar och kakor serverade på silverfat. Gudstjänstens tema var tacksamhet och är det något jag känner är det just det. Tacksamhet över min fotofamilj, min församling, över Ebbe och Jocke, vårt lilla hus, livet vi får leva och landet vi får leva i. Tack gode Gud!
Den här lille kille tar sig fram snabbt nu! Han kryper gärna och mycket. Ofta har han ett mål, sånt som han vet är "aj aj".
Ebbe försöker ställa sig upp mer och mer och vill gärna plocka ner saker från bord, hyllor och andra möbler där han kommer åt.
Detta är en "aj aj"-favorit, att öppna och stänga och hänga i dörrarna. Då säger mamma "aj aj".
Och då vänder sig Ebbe om, som om han nyss blivit påkommen med sina "rackartyg", sträcker ut fingret som jag gör och försöker säga "aj aj". De lär sig fort!
Så försöker jag komma på nåt annat att göra, som inte är "aj aj" men som är lika roligt. Igår fick därför Ebbe premiärspela med innebandyklubborna han fick när han föddes av två fantastiska tonåringar. Ebbe försökte spela med klubban, jagade bollar och underhöll sig en bra stund. Det är kul att följa varje framsteg och varje ny sak som Ebbe får vara med om. 
Nu är projektet "panela om huset" igång. Snickarna är här och hamrar och slår och fort går det. Det märks att de är proffs! Jag är så glad att vi valt att anlita en byggfirma till detta. Tid är också pengar och detta projekt känns som det skulle ta en evighet om vi hade gjort det själva. Tid vi istället kan lägga på varandra och det vi tycker om att göra. Ska bli spännande att se hur stor skillnaden blir när det är färdigt. Huset kommer förbli vitt och ska målas till våren. På måndag kommer troligtvis vår nya altandörr på plats. Tänk att kunna gå rakt ut från köket till trädgården nästa vår. Det längtar jag till!