Fika vid hästhagen

Titta, hästar mamma!Mellis vid hästhagen. 

Det verkar vara jag som dragit hem vinstlotten vad det gäller vädret på de föräldralediga veckorna. Förra veckan, när Jocke var hemma, regnade det mest hela tiden. Nu strålar solen och sommarvärmen är här igen. Ebbe och jag tog förmiddagsfikat ute hos hästarna på landet, strax utanför Örbyhus, idag. Solen sken och Ebbe var löjligt nöjd över att bara få sitta och titta och fika samtidigt. Jag också! Idag är det vila som gäller. Veckan som gått har varit intensiv, så intensiv att jag inte orkade öppna morsdag-presenterna som låg på sängen och väntade när jag kom hem igårkväll. Istället gick jag raka vägen i säng, med huvudvärk och en enorm trötthet. Jag är helt värdelös på att vara lagom. Så väldigt tacksam att kunna ta en lugn dag idag. Vara ute med Ebbe och sitta still i en lekpark, som jag gör just nu. Långsamhetens lov får bli veckans motto, som det brukar vara när jag är hemma med Ebbe. Tror både han och jag är nöjda med det!

Min tro.

Är på väg till kyrkan. Ska sjunga på lovsångsgudstjänst ikväll. Att sjunga har alltid varit ett enkelt sätt för mig att närma mig Gud. Att få prata med Gud genom sången, säga att han är fantastisk, uttrycka hur jag känner mig, vad jag längtar efter, känna att jag får tro på någon som har koll på läget och som är mer än jag kan förstå eller ana. Jag vet att Gud går vid min sida och håller min hand, vart jag än väljer att gå. Att Gud talar till mig när jag läser bibeln eller som stilla viskningar i mitt inre som säger att "gör såhär, säg förlåt, var modig, vila, sätt fart och gå" eller något helt annat som jag behöver höra just i den stunden. Jesus är min vän, hjälte och räddare och jag vill följa honom för att jag tror att livet blir som bäst då. En tjej som verkligen varit modigt och hängt på när Gud sagt "Kom" är min älskade vän Elin. Ikväll ska hon berätta om sitt liv på gudstjänsten. Det ser jag fram emot! "Be så ska du få!" står det i bibeln. Vad vill du be om idag? 

Vila.

Äppelträden blommar så vackert i vår trädgård. 
Ebbe leker i trädgården, som till stor del fungerar som en enda stor sandlåda just nu. 
Utvilad mamma = glad mamma!
Jocke & svärfar har påbörjat altan-bygget.

Nu har mammavecka byts mot musikledarvecka. Mammaveckan har gått åt till att bara vara hemma tillsammans med Ebbe. Egentligen hade vi tänkt åka till Småland och min älskade familj men orken fanns inte efter husmålning, jobb och dagar med en intensiv 1,5-åring. Så jag bestämde mig att vara hemma! Tråkigt men rätt beslut, för jag behövde vilan och tiden att låta Ebbe sätta tempot och agendan för några dagar. Väldigt ovant att ha helt oplanerade dagar men vi har haft det riktigt bra. Vi har hunnit med sånt man annars inte gör, t.ex. spontan-leka en stund hos några vänner som vi gick förbi under vår långpromenad, många timmar i lekparken där Ebbe lekte så nöjd och glad, fika hos nyinflyttade vänner och fika med grannarna i vår trädgård. Inga måsten, bara vara. Jag har till och med tillåtit mig att sova när Ebbe sovit lunch. Ni vet väl att det ingår i livsuppdraget att vila? Vi verkar ha så svårt att förstå det bara och istället rusa fram i en väldig fart. Jag är världsbäst på det. Förr sov jag tre dygn i sträck för att komma i form igen när orken försvann. Den möjligheten finns inte som småbarnsförälder. Därför måste jag prioritera om. För att orka leva livet.

Igår började Jocke och svärfar att bygga altan och Ebbe lekte i trädgården som till stor del består av grus, jord och sten just nu. Skönt med sommarvärme som kom på besök! Idag har jag varit i ett kallt (!) Gävle och är på väg hem. Skiftande väder och dagar. Ja, så ser livet ut just nu.