Just nu

Sovande bebis + tulpaner och Let's dance + fika = en lyckad förmiddag.
Jocke och Ebbe har åkt till stan för att kolla på fotboll medan jag och Olle har en lugn förmiddag hemma. Som jag njuter av tystnaden och ensamma stunden i soffan med Olle. Tittar på reprisen av Let's dance medan jag dricker kaffe och njuter av mina fina tulpaner som Elin hade med sig när hon kom i måndags. Jag älskar verkligen tvåbarnslivet. Än så länge är det bara härligt. Så skönt att ha Jocke hemma ytterligare en vecka och att få vara tillsammans hela familjen. Vi märker att Ebbe njuter av vår närvaro och fortfarande är glad i sin lillebror. Han klappar honom på huvudet och säger "hej bebisen". Och jag njuter av att få vara mamma till dessa underbara barn. Nu väntar en lugn lördag med hockey-final mellan HV71 och Brynäs. Vi får se vem av föräldrarna som jublar när slutsignalen går! 

Förlossningsberättelse

11.35 19 april, 4,5 timme innan Olle föddes.
Olle 8 dagar gammal.

TISDAG 18 april
Jag har gått 13 dagar över tiden och är så less på att vänta och på min stora mage. Håller på att ge upp och är riktigt låg. Jocke ska iväg på Brynäs-match så svärfar får passa Ebbe medan jag vilar och deppar i min ensamhet. Funderar över varför min kropp aldrig vill sätta igång en förlossning och känner mig ledsen över att behöva bli igångsatt igen, vilket är inplanerat på torsdag morgon. 

ONSDAG 19 april
6.00 Vaknar efter att ha känt värkar under natten men tänker att jag inbillar mig eftersom jag tycker att jag känt saker i flera veckor, vid olika tillfällen. Letar ändå upp en värk-app efter en stund och börjar klocka värkarna som kommer var 10:onde minut. Börjar hoppas på att detta kan vara det jag längtar efter.

8.30 Jocke och Ebbe vaknar. Jag går ner och berättar om värkarna. Jocke bestämmer sig att stanna hemma från jobbet och vi gör oss iordning och börjar planera dagen för att kanske behöver åka till BB. Jag duschar, sminkar mig, plattar håret och sätter på mig kläder i lugn och ro medan Jocke är mer stressad över situationen.

9.20 Värkarna kommer tätare, ca 5 minuter emellan, och jag ringer förlossningen. Känner att jag "kvittrar" i telefonen och uttrycker min glädje över värkarna, som är helt hanterbara även om de känns. Barnmorskan ber mig att avvakta att komma in. Jag fortsätter att klocka värkar medan vi leker med Ebbe, packar våra BB-saker och laddar med ordentlig frukost.

12.30 Äter lunch med Jocke, Ebbe och svärfar. Andas mig genom värkarna i lugn och ro (andas in genom näsan - andas ut genom munnen) och äter min lunch utan problem. Känner att jag vill vara för mig själv. Går ut i vårt lilla hus dit Jocke kommer efter en stund medan svärfar söver Ebbe i vagnen. Vi ser på serier och jag andas mig igenom värkarna. En gång blir jag arg på Jocke när det gör lite mer ont, annars håller jag mig lugn. 

14.15 Sätter mig på pilates-bollen och tar värkarna som det är ca 3-4 minuter emellan och som känns mer. Kollar ut över havet och ser målbilden av vår lilla familj i båten. Jag håller i bebisen medan Jocke har Ebbe i knät och de styr båten tillsammans. "Ingen har smärta, alla mår bra" tänker jag. Målbilden funkar riktigt bra.

15.00 Värkarna fortsätter komma med 3-4 minuters mellanrum så Jocke ringer till förlossningen. De säger att vi är välkomna in men att vi kan bli hemskickade, beroende på hur långt jag kommit i värkarbetet. Vi bestämmer oss för att åka!

15.30 Vi åker från Harkskär till Gävle sjukhus. På vägen in blir värkarna glesare och jag tänker att de avtar. De värkar jag känner är ändå starkare i smärta men också de helt hanterbara. Jocke undrar om jag vill att vi ska vända och jag blir sur över att vi säkert kommer bli hemskickade. Men vi bestämmer oss ändå för att fortsätta till sjukhuset. 

15.50 Framme vid sjukhuset. Jag bestämmer att jag vill gå från parkeringen. Tar några värkar på vägen. Sen bestämmer jag att ta trapporna upp till förlossningen för att sätta igång det mer. Allt för att inte bli hemskickad. 

16.00 Blir insläppta på förlossningen, precis efter en värk. Jag tänker att "Jag mår säkert alldeles för bra för att vara här." Tilldelas ett undersökningsrum och de ber mig ta ett urinprov. Jag gör provet. När jag ställer mig upp och ska tvätta händerna går vattnet och jag får ordentlig smärta och tänker att "det var ju såhär det kändes". Skriker på Jocke som kommer in. 
M - Vattnet har gått!!!
J - Är du säker??
M - Jaa! Jag svimmar!
J - Jag måste larma.
M - Neeeej! Va här hos mig!!
Jocke larmar och in kommer personal som förstår allvaret. Sen går det fort. Jag vill börja krysta! Jag vet att jag tänker att "Jag måste hinna dra ner strumpbyxorna" och det gör jag. De lägger mig ner på toagolvet och jag börjar krysta. Efter en krystning säger de "Vi ser huvudet" och "Ta det lugnt!". Jag andas några gånger innan jag trycker på igen.

16.05 Vid andra krystningen kommer bebisen med raketfart och börjar skrika så fort den kommit ut. Jag är i chock! Här ligger jag alltså på ett toa-golv, 5 (!!!) minuter efter att vi kommit in till förlossningen där jag trott att jag ska bli hemskickad igen och har precis fött mitt barn. Jag ligger i klänning, sneakers, neddragna strumpbyxor och nystylat hår och förstår ingenting. Jag frågar Jocke vad det blev och han svarar "en pojke". Jag får upp honom på min mage medan moderkakan kommer ut och jag har fortfarande svårt att ta in vad som skett.

Kommande timme är lite suddig. Jag är i chock över att allt gått så fort. De får upp mig till en säng och Jocke bär vår lille bebis till vårt förlossningsrum. Jag får bebisen vid bröstet men har svårt att fokusera eftersom jag har ont och svårt att förstå att han redan är här. I mitt huvud ska jag ju kämpa med värkar och försöka få ut ett barn just nu. De ger mig bedövning och syr mig medan Jocke står vid min sida och andas med mig samtidigt som jag säger "lämna mig inte, se på mig, titta mig i ögonen, stryk mig på pannan". Känner mig väldigt ynklig och liten. När de är klara med mig börjar jag landa. Jag ser på vår lille pojke och känner mig så tacksam! Han ammar och är nöjd vid bröstet.

18.00 Vi får, efter vad vi känner en lång väntan, den fantastiska fikabrickan efter att vi vägt och mätt bebisen. Face-timear med Ebbe som får se sin lillebror och säger gång på gång "Vill hålla honom!". Ett helt fantastiskt ögonblick! Sen får jag duscha och gå på toaletten (Detta som jag bävat för går riktigt bra och jag känner mig pigg) innan de skjutsar mig i rullstol till BB. På BB kvällsfikar vi och förundras över hur snabbt och bra allt gått. Vi ringer och smsar familj och vänner och delar de goda nyheterna och njuter av vår lille son.

TORSDAG 20 april 
Efter natten på BB, där bebisen vill sova på mig, vaknar vi till en ny dag. Efter frukost och dusch väntar läkarbesök och bebisen får godkänt. Vi bestämmer oss för att det är en liten Olle och klär på honom våra nyinköpta bebiskläder som han kissar ner direkt. Lämnar BB och åker hem till Harkskär där en förväntansfull storebror kommer springandes till bilen och säger "Vill hålla bebisen". Familjen är återförenad och vi är så lyckliga!

Som vi höll på.

Ännu en natt är förbi och jag måste säga att det går riktigt bra hittills. Olle kan sova både tre och fyra timmar i sträck innan han vill äta och för mig är det fantastiskt eftersom Ebbe var som en liten klocka och åt med 2,5 timmars mellanrum hela nätterna. Jag minns hur trött jag var vissa gånger, att jag knappt orkade sitta upp eller vara medveten vid amningen. Minns hur Jocke fick rädda mig och hjälpa mig att överleva. Kanske är det lättare denna gång? Jag har ju bytt höstmörker mot vårljus vilket gör att det känns helt okej att sitta och amma vid fem-snåret. Jag har insett att man inte måste gå upp för att tappa upp lagom ljummet vatten för att byta blöja på skötbordet, för att sedan gå ner för trappen igen för att hälla ut vattnet, så som vi gjorde i vårt lilla hus i Örbyhus. Som vi höll på om nätterna! Nu byter jag blöjan på en handduk i sängen istället, med våtservetter. (Vad vore en småbarnsförälder utan våtservetter??) Tänk vad svårt och jobbigt jag gjorde det för mig själv förra gången. Så väldigt tacksam att jag får en ny chans och att det känns lättare denna gång. Snart väntar höjdpunkten efter natten - att jag hör Ebbe vakna och börja prata med Jocke på nedervåningen (Jocke går alltid ner när Ebbe ropar på nätterna) om att han vill gå upp till mamma och bebisen. Och sen hur han kommer och kryper upp i sängen hos oss för att kramas och ha morgonmys innan frukost. Hela familjen samlad - så härligt!