Vi har flyttat!

Enda bilden jag tagit under hela helgen. Första leken i nya huset.

Vi har flyttat! Nu är vi alltså Gävle och Harkskärsbor på riktigt. Hela helgen har vi hållit på att packa lådor, ta rätt på alla våra tusen prylar (hur mycket kan man ha? Tankar som "Jag ska aldrig mer köpa något" kändes helt relevanta när jag stod mitt i flyttkaoset.) och kånka lådor. Igår körde vi sista flyttlasset hit till Harkskär och huset är nu tömt. Det bästa är att vi ordnat med flyttstäd vilket var det bästa vi kunde gjort. Vem orkar städa när man flyttat en hel helg och bara vill komma iordning i det nya? Ska vi enas om att det är värt pengarna alla dagar i veckan? Speciellt med en stor mage som är mer och mer i vägen. Bebisen sparkar och håller igång där inne och kroppen har ändå funkat riktigt bra under helgen, med tanke på allt arbete och slit. Vi hade aldrig klarat det utan mina älskade svärföräldrar som ordnat i vårt nya lilla hus och som tagit hand om Ebbe hela helgen. Och vi hade absolut inte klarat det utan våra vänner och hjältar Simon, Johannes, Elin och John som hjälpt oss under hela helgen, med att bära, packa, köra grejer, bjuda på mat och fixa iordning i det nya huset. Ni är bäst! I nya huset råder kaos enligt mig men egentligen har vi hunnit ganska långt. Alla kökslådor är uppackade, likaså allt på Ebbes rum. Nu återstår att fixa sovrummet på loftet och att ta rätt på alla prylar som inte ryms och som måste packas ner i ytterligare en flyttlåda. Men just nu, i skrivande stund, tar vi det lugnt. Jocke jobbar, Ebbe har feber och jag är också hängig så vi sitter i soffan. Eftersom Ebbe gick sin sista dag på förskolan i Örbyhus i fredags (Mer om det senare. Den korta versionen: jag grät) har han paus i två veckor innan det är dags att skolas in på nytt. Det blir nog bra för oss alla, att hinna landa, att hinna sörja över att
Örbyhus-tiden är förbi och att glädjas över vårt nya äventyr som Gävlebor.
Så många känslor. 

Dagar av tacksamhet

Dagarna bara går och jag sitter på tåget hem från en heldag i Gävle. Sista veckan jag sitter på detta tåg. Nästa vecka är vi Gävlebor. Ska bli så skönt att slippa att pendla och landa som familj i Gävle. Kommer sakna Ebbes förskola så mycket men ber och hoppas att det blir bra i Gävle också.
 

Dessa kommer jag också sakna! I fredags knackade Simon på och kom med packmaterial inför flytten. När vi konstaterar att han var lite uttråkad skickade jag iväg ett sms till våra älskade grannar Elin och John om att komma över. "Får man komma i pyjamas?" frågade Elin. Självklart får man det! Så plötsligt blev en trött fredagskväll till en härlig hängkväll med spel, chips och samtal. Stor glädje! 


Stor glädje var det också på söndagen när Jocke välkomnades tillbaka in i sin hemförsamling. Jag är så glad och tacksam att vi äntligen tillhör samma församling igen. Jocke har regeln att "Man är med där man bor" och valde därför att byta först nu när vi snart är Gävlebor. 


I gudstjänsten välkomnades också våra nya barn- och ungdomsledare Moa och Axel. Jag är så glad för två nya, härliga kollegor att samarbeta med. De är verkligen efterlängtade! 


Igår hade jag och Ebbe ledig måndag och vad passar väl då bättre än att krypa ner under duntäcket mitt på dagen och sova en timme eller två. Så skönt och väldigt bra för mig som är ganska trött just nu. Nu ska jag snart kliva av och hämta Ebbe hos bästa Matilda som varit barnvakt och hämtat Ebbe på förskolan idag. 

Dagarna i Tranås

Vi fick fina och lugna dagar i Tranås. Jag har varit så trött det senaste så det passade mig bra att få gå i pyjamas fram till lunch och ha en sak inplanerad varje dag. 


Mamma bor nära en lekpark, till Ebbe stora glädje. Tranås bjöd på snöblask men vi lekte glatt ändå. När ska den riktiga vintern komma egentligen? 
 

Vi har ätit gott! Den här skålen är verkligen barndom för mig. Helst ska det vara chokladpudding i den men denna gång blev det fruktsallad. Under tiden kollade vi på Pippi Långstrump vilket är något Ebbe verkligen snöat in på just nu. Vi tittar varje dag och jag tycker det är minst lika kul som Ebbe, bara det att jag plötsligt kan förstå Prussiluskan och hennes förtvivlan över att Pippi ska bo alldeles själv i Villervillekulla. Ett säkert tecken på att jag blivit vuxen. Ja, jag är ju faktiskt 29 år!


Jag frågade mamma om hon hade några önskemål för våra dagar. Svaret blev ett besök på konditori Wienerbageriet. Ebbe somnade på vägen dit så vi kunde sitta och fika i lugn och ro en stund medan han sov i vagnen utanför. Så underbart! Ett guldkorn i vardagen.


Vi läste Tranås tidning och åt årets första semla. De hade "mini-semla" vilket var en perfekt storlek enligt mig. Hoppas fler kan haka på den trenden.


När Ebbe vaknade fick han pannkakor och pratade glatt med alla som gick förbi. Han är väldigt pratig och social just nu. Vill gärna berätta vad han gör för dem han möter. Jag hade lovat att vi skulle mata ankorna så det gjorde vi på hemvägen, trots snöstorm. Vi stod där, med snön piskande i ansiktet, och kastade bröd till ankorna. Ebbe tjöt "wiho!" varje gång han kastade bröd och ville inte gå hem. Fina vardags-minnen att bära med sig.
Nu sitter jag på tåget mot Gävle och gudstjänst. Idag ska jag sjunga med några ungdomar och vi har dessutom den stora glädjen att välkomna våra nya barn- och ungdomsledare. Stor glädje!