frulundqvist

I lördags lånade vi ut barnen till vänner för att sätta lite extra fart i huset. Jag har längtat efter att få vara med och jobba och detta var första (!) gången jag var i huset utan barnen. Var alldeles lycklig och ville bara jobba, jobba, jobba. Tillsammans med vår vän Simon skruvade jag ihop köksinredningen. Så roligt!! 

Se, det blir allt mer färdigt! Nu väntar vi på bänkskivan som är försenad och sen är det dags att kakla, installera köksmaskinerna och sätta sista listerna innan köket är färdigt. Det känns nästan lite overkligt att det äntligen börjar bli klart!

Svärföräldrarna var också med och arbeta i lördags. De är helt fantastiska! Tänk, snart kan vi fylla huset med vänner och familj och sitta och fika i timmar. Det ser jag verkligen fram emot! Ja, nog ska det kunna bli inflytt någon gång i advent. Hurra!

Olle. Tiden går alldeles för fort. Jag vet inte hur ofta folk säger att du växt så mycket och jag svarar "Ja, jag vet. Och jag vill ju att han ska vara min lilla bebis för alltid." Du växer fort och det händer så mycket med dig hela tiden. Du sitter stadigt nu även om jag ofta lägger något skydd kring dig, mest för att du ibland blir ivrig och vinglig när din storebror susar förbi med någon leksak. Du älskar Ebbe och att se på när han leker och kan börja skrika högt för att du vill ha något han har. Ni kramas och busar varje dag. Han är den som kan få dig att kikna av skratt! Nu äter du för fullt och ammar nästan ingenting på dagarna. Däremot på nätterna då du senaste tiden vaknar ofta och är ledsen och vill amma. Vad hände med att du skulle börja sova hela nätterna? Du äter helst gröt och fruktpuré. Viss vanlig mat får jag i dig. Rån, majskrokar och macka är återkommande favoriter. Det är ofta mycket mat och grejer på golvet, allt kastar du ner! Idag, när jag lagat hemmagjord mat och du åt nöjd, kände jag mig ungefär som världens bästa mamma. Tack för det, Olle! Du älskar att plaska i badbaljan, att leka med Ebbes leksaker, att äta på allt du kan komma åt, sjunga och att tugga på dina små fötter. Du gör fler och fler ljud och låter så gullig när du viskar fram olika läten. Du är ofta nöjd och glad, bara du får vara med och vara nära. Blir gärna buren eller sitter i knät. I babybjörnen är du sällan, du är ju så tung! I vagnen, där du numera har en sittdel, tittar du dig nyfiket omkring. I bilen är du tålig och kan åka länge, ofta somnar du. Du har en gåstol hemma men tar dig bara bakåt. Vi kan inte klandra dig, det är nästan omöjligt att ta sig någonstans på vår lilla boyta. Du sträcker dig framåt efter saker och tippar ofta till mage och då blir du nästan alltid missnöjd och skriker. Du har verkligen aldrig gillat att ligga på mage! När du ska sova vill du gärna ha en filt eller din lilla kanin att mysa med och såklart din älskade napp. Vi söver dig sällan utan du somnar av dig själv, bara vi håller dig eller finns i närheten när du ska somna i sängen. Nu somnade du precis, med din lilla kanin i handen. Du är så söt där du ligger med din härliga kalufs (Många kommenterar att du har mycket hår!). Hurra för dig, Olle. Du gör livet så fint!

Förra veckan skulle Jocke åka ner på jobb i Växjö och då passade vi på att åka med och stanna hos min mamma i Tranås några dagar. 

Resan ner (som är 46 mil) gick hur bra som helst. Olle sov nästan hela vägen till Stockholm, där vi stannade på Jockes jobb, och sen sov han hela vägen till Tranås. Helt fantastiskt! Så skönt med en smidig resa, hade väntat mig något helt annat. 

En dag åkte vi till Huskvarna/Jönköping och Ebbe fick gå med sin fina kusin Lisa till lekparken. Syster U ordnade med pannlampa när Ebbe påpekade att det började bli mörkt ute. Nöjd kille!

På kvällen tog min svåger och syskonbarn hand om barnen så jag kunde gå på musikal med mina systrar! Så lyxigt! Vi såg Les Miserables, där en barndomsvän har en av huvudrollerna, och den var så bra. Bor du i närheten av Jönköping? Se den!

Sen återvände vi "hem" till Tranås och mamma igen. Fikade på Wienerbageriet, vilket är ett måste när jag är här. 

När vi gick hem från stan matade vi änderna på vägen. Ebbe tycker det är så roligt och pratar med dem. "Hej änderna! Nu kommer jag med mat." 

Jag blev lite tagen av stunden när jag vandrade genom min barndomsstad med dubbelvagnen med mina (!) barn. Tänk om jag hade vetat detta för 10 år sen när jag flyttade härifrån! Att jag skulle träffa en snygg, mörk norrlänning, flytta till Gävle, få två fina söner och trivas alldeles utmärkt i norr. Tacksam för hur livet har blivit!

På fredagkvällen besökte vi min foto-familj. Jag arbetade i deras fotobutik i fem år och sen dess är vi som familj. Olle somnade gott i Ericas famn och Ebbe var så nöjd att få leka med Elsa och Lisa, döttrarna i huset.

På lördagen kom alla mina fyra syskon med delar av sina familjer på lördagsfrukost hos mamma. Fint att få träffas allihop, det händer inte ofta. På kvällen åkte vi hem till min bror Chrisse med familj som bor i mitt barndomshem. Här sitter Olle med kusin Harry, som är jämngammal med Ebbe.

Ett smålandsbesök brukar nästan alltid (!) innebära att någon av oss blir sjuk. Så även denna gång. Natten till söndagen fick Olle feber och istället för att gå på gudstjänst fick vi stanna hemma och körde pyjamasdag. Jag var så trött, så trött efter en riktigt jobbig natt med Olle så det var väldigt skönt att bara få va. Det bästa var att Ebbe sov bättre än någonsin, brevid mormors i hennes säng. På måndagen åkte vi hemåt igen och alltid följer ett vemod att lämna familjen. Men vi ses ju till jul! Nu har vi klarat av tre dagar på förskolan och jobbar för fullt med att få klart i huset för att kunna flytta in i advent. Det närmar sig verkligen... UNDERBART!