frulundqvist

JAG ÄR tacksam för året som föräldraledig. Vad annat kan man vara? Ett tufft år på många vis, som om allt hände på samma gång. Men så är väl denna tid i livet? Det är barn och hus och arbete och vänner och familj och engagemang av olika slag. Året gick fort, för fort. Oavsett är tacksamheten stor.

JAG VILL börja träna. Men när ska det ske? Nu när jag börjar jobba igen kanske och kommer tillbaka lite mer i rutiner? Jag vet ju att det för mig att må bättre, både fysiskt och psykiskt. 

JAG BORDE sluta slö-surfa. Fast ärligt, jag gör det faktiskt mindre. Lägger bort mobilen mer och försöker vara närvarande. Men skulle vilja det ännu mer. Jag borde läsa mer bibel och kristna böcker. Inte för att jag måste utan för att jag vill. Tid med Gud gör mig alltid gott.

JAG KAN cykla till jobbet framöver. Vilken lyx! Ska bli så skönt att slippa pendla och att ha en kort resväg till kyrkan.

JAG SKA få hem 5 nummer av Svensk Damtidning. Fick det i 30-årspresent och nu undrade syster C om jag ville ha några till. Jag har verkligen älskat tidningen, känns som riktig vardagslyx varje onsdag. Det är jag och pensionärs-tanterna. 

JAG HAR varit trött länge känns det som. Men det känns också som det är ett tillstånd de flesta småbarnsföräldrar befinner sig i. Sällan en hel natts sömn, det gör något med en. 

JAG ÄGER många saker men skulle vilja äga färre. Finns inget som gör mig så glad som när jag säljer eller gör mig av med saker. Det känns befriande!

JAG SAKNAR min familj i Småland. Allra mest att kunna åka hem till mina systrar och dricka en kopp te och prata om livet. Och att åka hem till mamma, ta en promenad och fika på café. Familj + fika = bra kombination.

JAG TYCKER att jag har det så bra och att jag gör alldeles för lite för denna värld. Så många har det sämre och jag har det så bra. Ska det vara så? Mitt ständiga dilemma. Varför blev just jag född i detta land och fick sådana möjligheter? Vad ska jag göra med dessa möjligheter för att världen ska bli bättre? Jocke tycker jag borde älta mindre och göra lite mer. Sant. Men svårt. Jag är en ältare, kommer nog alltid att vara. 

JAG VILL SLUTA MED ATT SÄGA att jag skrivit allt detta på känsla, rakt från huvud och hjärta. Vad vill du säga idag?

Ni ska veta att jag försöker njuta till max och vara närvarande i stunderna denna vecka, min sista som föräldraledig. Vi leker tittut under filtar, kör med bilar, galopperar med hästar, kryper i tunneln, läser böcker, pratar om babblarna, sjunger och dansar och serverar låtsas-mat. 

Ebbe är på förskola tisdag-torsdag och under tiden passade jag och Olle på att fika i solen. Fantastisk känsla - vår altan, vår trädgård, vår plats på jorden. Tacksam!

Sen byttes sol mot regn och vi blev ordentligt blöta på hemvägen från förskolan. Jag kände mig lite trött och slut på energi och funderade på hur jag skulle klara ut eftermiddagen och kvällen själv eftersom Jocke jobbar sent.

Men idag gick det faktiskt över förväntan. Vi höll sams, vi lekte, jag gjorde pannkakor till middag och alla åt och Ebbe blev plötsligt sugen på pepparkakor så jag letade fram julens som han glatt stoppade i sig. Sen lek och leksaker över hela vardagsrummet, men vad gör det? (Slutade dock med att jag städade i superfart innan barnen han röja ut allt igen. Brukar be Ebbe att ta tid på mig, hur snabbt jag kan städa. Älskar ordning, det ger mig frid i hjärtat) Nöjda barn och nöjd mamma!

Olle ville såklart ta ner grejerna från fönsterna och gång på gång fick jag säga "aj aj". Men inte ens då blev han arg eller bröt han ihop, som han oftast gör. Idag var en bra dag, helt enkelt. Nu har vi läst bok, bett och sjungit och barnen sover på varsin sida av mig. Vad ska jag göra nu då? Vet inte. Kanske fixa med något som borde fixas med eller slänga mig i soffan och bara se på något IQ-befriat. Livet en onsdag!

En fin helg har passerat. Solen sken i lördags och vi var ute i trädgården. "Du kan kasta så kan jag sitta här och vila benen" sa Ebbe till Jocke. Vår lilla livsnjutare! Efter att vi fixat med vardagssysslor såsom städning, tvätt osv tog vi oss ut och lekte i våra närliggande lekparker. Kom inte ihåg sist vi gjorde nåt sånt här som familj. En fin stund! Träffade en kompis på vägen vars reaktion var "Va? Är ni inte inne och bygger?" Säger en del om vårt liv den senaste tiden... Men nu så, nu börjar det bli tid för annat!

Som att få fina vänner på besök tillexempel. Johannes, Simon och Matilda kom och vi åt chiligryta efter att vi lagt barnen vid 19-tiden, det nya här hemma nu. Lyx att få vuxen-häng med sällskapsspel, kladdkaka och samtal om livet. Soffan är invigd och jag är så glad att den rymmer många vänner!

Igår var vi på gudstjänst i vår kyrka. Slogs återigen av att jag verkligen mår bra när jag är där. Ibland är det svårt att ta sig tid med Gud och att låta honom vara en självklar del i vardagen. Därför är det så viktigt med gudstjänst för mig - ett beslut om att varje vecka ta den stunden för att påminna mig om hur viktig relationen med Gud är för mig och hur gott det gör mig. Ebbe var också lycklig som fick springa runt och leka med kompisar i alla åldrar. På eftermiddagen hade vi familje-kalas för Olle. Fint att få vara tillsammans igen efter den fantastiska resan vi gjorde tillsammans. Fortfarande svårt att förstå att vi har en 1-åring här hemma!

Nu är det sen frukost här och vi har bakat scones enligt Ebbes önskan. Jag känner ett stort vemod eftersom detta är min sista vecka som mammaledig. Alla säger att småbarnsåren går så fort och jag håller med. Vilken ynnest att få vara hemma med sina älskade barn! Ska det redan vara slut? Hur överlever man det? Ni som vet kan ju få berätta!