frulundqvist

Det blev en sjukvecka. Ofrivillig tystnad i fyra dagar eftersom rösten försvann. Jag har varit sängliggande och varit orkeslös, förkyld och haft ont i halsen. Inte helt enkelt mitt i småbarnslivet. Jocke har tagit hand om mig och sagt åt mig att försöka njuta av att få sova och göra ingenting men allt jag har viljat är att bli frisk för att kunna jobba och vara ute i solen tillsammans med familjen. 

Härlig bild på vardagskaoset va? Med fullt av mat på golvet. Har haft anteckningsblock vid middagsbordet för att kunna kommunicera med Jocke. Det märks vem som pratar mest i vårt förhållande. Ovanligt tyst har det varit här hemma. Väldigt svårt att inte kunna prata med barnen. Jag har försökt teckna med blandade resultat. Bäst har Ebbe förstått att jag älskar honom. Känns ändå fint att det går att säga på många olika sätt. 

En dag lyckades jag teckna att han kunde få dammsuga efter maten och det gjorde han. Han börjar bli så stor och kunna så många saker. 

 

När jag fick lite energi igår testade jag min 30-årspresent från mina svärföräldrar för första gången - min symaskin. Blev två shorts rikare till barnen när jag klippte av och sydde trasiga byxor. Kul!

Idag tog jag mig till kyrkan en sväng och åt tårta för att fira att min fina vän och kollega Moa går hem på föräldraledighet. 

Sen bytte jag av Jocke som skulle på ett möte i kyrkan. Olle testade grädde och gillade det. Han äter nästan alltid själv numera. När han inte vill ha mer slänger han allt på golvet. Ja, ni såg ju den tidigare bilden. Inte den bilden man ser framför sig när man drömmer om barn. Men ändå härligt på något vis. Har känt mig riktigt tacksam över livet senaste dagarna trots sjukdom och matkastning. Vi har det så bra.

Och nu sitter vi i soffan. Ebbe ser på Greta Gris och jag säger hej till er. Olle sover och har faktiskt börjat sova nästan hela nätterna igenom (vågar man skriva det?) och vi kan njuta av kvällar i soffan. 

Igår (söndags) stannade vi kvar i Harkskär efter att barnen varit här medan vi var på bröllop. Fint väder, om än lite kallare igår. Det är sååå vackert här, njuter av utsikten varje gång.

Det blommar för fullt och jag hinner knappt med att insupa allt det vackra eftersom det går så fort detta år och allt slår ut i raketfart. 

Jag var hängig men orkade ändå med en liten båttur. Premiär för mig i stora båten. Hade kunnat åka hela kvällen. Bara sitta tyst (ja, annat kan jag förresten inte göra just nu eftersom jag ju tappat rösten) och se på havet och naturen. Olle, som har väldigt lite sömnbehov och som vanligtvis är svår att söva somnar konstigt nog alltid i båten. Men så har han ju åkt båt sen han var 16 dagar gammal.

Ebbe somnade också. Det är svårt att hålla sig vaken när vågorna gungar så skönt. Det är glädje att hela vår lilla familj älskar båtlivet!

Sen hjälpte Ebbe farmor att ta död på tistlar med hjälp av att strö ut salt på dem. Han var fenomenal på att peka ut tistlarna. Märks att han gillar när han får hjälpa till och vara en liten arbetare. 

Olle kryper runt överallt, hela tiden. Alla byxor har hål på knäna. Han är snabb och tar sig fort fram. Går med hjälp av gåvagnen och om vi håller honom i händerna. Och så förflytta han sig mellan saker, bara han kan hålla i sig. Han är en riktig upptäckare och älskar att äta grus och sten och grejer han hittar på marken. Det gäller att hålla koll precis hela tiden. En intensiv tid! Det vi dock märker är att Olle blir allt mer nöjd och mindre frustrerad nu när han tar sig fram allt mer obehindrat. Skönt!

Trotsade sjukdomen och åkte på bröllop igår. Det är jag väldigt glad för trots att det medförde att jag idag är risig igen och har tappat rösten. Solen lyste över Vendel och våra vänner Adam & Linn sa sitt stora JA! till varandra. Så vacker vigsel med ljuv sång och musik, tårar, bra vigseltal och ett strålande brudpar. Ja, ni ser ju!

Tänk att jag och Jocke är inne på vårt 11:e år tillsammans. Jag tycker alltid man blir lite extra kär på just bröllop. Man tar varandras händer i kyrkbänken och minns tillbaka när man själv lovade att stå vid varandras sida i nöd och lust. Livet är svårt och hårt och ljuvligt och alldeles underbart. Genom allt går vi tillsammans genom livet!

Se hur de strålar av lycka! Och vilken lyckad dag det blev. Med sommarvärme i maj!

Vi vinkade av brudparet som åkte till festen i denna lilla bil. 

Det var härligt att få känna att man kommer hem, hem till Örbyhus. Älskar vidderna här, med åkrar och ängar. Festen hölls i en lada var bland de bästa jag varit på. God mat, trevligt sällskap och massor av roliga och fina tal, spex och lekar. Tack för att vi fick dela er stora dag kära brudpar! Störst av allt är kärleken.