frulundqvist

Jag har känt så många känslor senaste dagarna. Insett hur mycket information som flödar in hela tiden och att jag ibland, när jag mår sämre, tappar skalet runt mig så allt går rakt in. Ser och hör människor omkring mig som kämpar med livet och inte mår bra, vet att kriget i Ukraina forfarande pågår och att människor lider något oerhört, vet att så mycket är fel i den värld som är vår. Samtidigt försöker jag intala mig att det också finns så mycket att glädjas över. Människor som visar civilkurage, som bryr sig om och gör gott, församlingsmedlemmar som sitter ner med flyktingar som nyss kommit från Ukraina (såg det senast igår!), solen som värmer och vårblommorna som kikar fram överallt just nu och vittnar om Guds godhet och omsorg om oss och mina barn som är så lyckliga att slippa överdragsbyxor. Det är så mycket "både och" hela tiden. Så även i vardagen. Ena stunden låg jag och njöt i solen idag medan Gösta sov. Lite senare kände jag mig så oerhört trött att jag la mig på golvet bara för att få vila en stund medan barnen lekte bredvid. Kände att "nu orkar jag inte mer!" Min första känsla var att älta "jag orkar inte, jag orkar inte" gång på gång och vilja skriva ett sms till Jocke om just detta. Hejdade mig, visste att han ändå inte skulle kunna komma hem förrän sent ikväll och att ett sånt sms bara skulle få honom att må dåligt. Backade bandet som jag har lärt mig av min kurator att göra och frågade mig själv: "Hur har det sett ut med det mest viktiga på senaste tiden?"

MAT - inte så bra och balanserat. väldigt mycket socker och dålig struktur.

SÖMN - sämre eftersom Gösta varit förkyld och sovit oroligt och dessutom börjat vakna strax innan 6 varje morgon.

TRÄNING - noll på grund av påsk, födelsedagar, mycket inplanerat i almanackan och att jag haft en släng av en förkylning.

Återigen en "aha-upplevelse" för mig. Äta, sova, träna. Så självklart men så svårt. Och när det inte funkar mår jag också sämre och förlorar där med mitt skal mot omvärlden. Det jag vanligtvis kan värja mig mot går istället rakt in vilket skapar en ond spiral av att må allt sämre. Nu ligger jag nedbäddad. Ska se en serie eller läsa en bok innan jag somnar. Imorgon är en annan dag. Oavsett hur våra dagar ser ut är det ju dessa dagar vi senare kommer att kalla för vårt liv. Vi får bara försöka navigera så gott vi kan och inte glömma bort att äta - sova - träna. 

En lång tystnad här resulterar i ett mastodontinlägg med massor av härliga bilder från vår påskvecka. Förra tisdagen åkte vi på ett efterlängtat dygn till Stockholm för att ha en liten mini-semester tillsammans. Så härligt efter vår tuffa start på våren!

Solen lyste, himlen var blå och Skansen var ett perfekt utflyktsmål. 

Gösta satt nöjd i vagnen precis hela dagen. Helt otroligt!

Vi fascinerades över fiskar.

Barnen åkte karusell.

Jag njöt av årets första vitsippor.

Och vi hade så kul när vi spanade efter alla djur. Vi såg älgar, hästar, lodjur, sälar, björnar, ormar och fåglar, för att nämna några. Barnen tyckte det var så roligt och vi också!

Kramades i solen.

Grillade korv till lunch.

Och körde elbilar vilket blev barnens stora favorit med dagen, förutom alla djur så klart.

Min favorit var sockervadd. Så gott! Barnen var så lyckliga att få testa sockervadd för första gången och jag insåg vad mycket de har kvar att uppleva i livet. Pandemin har verkligen satt mycket på paus. Ser fram emot att få uppleva nya saker med barnen framöver.

Medan Gösta sov gott i vagnen kunde barnen leka på de olika lekplatserna och kika på fler djur.

Ebbe är en riktigt liten djurfantast!

Vid stängning gick vi nöjda, hand i hand, mot parkeringen för att ta bilen till Scandic Alvik.

Checkade in på hotellet, eller "otellet" som barnen trodde att det hette.

Fick ett underbart rum med utsikt över vattnet och gjorde oss iordning för kvällen.

Åt middag på Basterd Burgers och samtliga barn var nöjda. 

Gösta ville rita precis som sina storebröder och underhöll sig länge med att plocka i och ur pennorna ur glaset. Vi var helt imponerade över hur han varit nöjd precis hela dagen.

Efter myskväll på hotellrummet och en god natts sömn vaknade vi sedan upp till Jockes 35-årsdag. Firade med paket och sång på sängen och med en god hotellfrukost.

Sen gick vi tillbaka till hotellrummet och Jocke sa "sätt dig i fönstret med täcket omkring dig så ska jag ta en influencer-bild". Där och då insåg jag att många av bilderna jag ser på instagram inte är på riktigt. De är bara arrangerade bilder som ska försöka se härliga ut. Förvisso var det härligt att sitta i hotellrummets fönster och blicka ut men det var inte spontant och hade jag inte vetat att bilden skulle tas skulle jag inte se lika fördelaktig ut på bilden. Tänk på det nästa gång du scrollar instagram! 

Vi utnyttjade hotellvistelsen till max och badade badkar på förmiddagen.

Gösta ville också vara med!

Sen avslutade vi med kaffe och croissant och det var precis lika härligt som bilden visar.

Hemma igen firade vi Jocke med middag och fler paket. Hurra för min älskade man!

På långfredag åkte vi ut till vårt älskade Harkskär. Denna vackra plats som ger sån ro för själen med sin tystnad och fantastiska natur.

Gösta ville krypa runt och leka medan brorsorna spelade badminton med farfar. Ännu går han inte, trots att han passerat 15 månader. Samtliga av våra barn är sena på den fronten.

På påskafton fick barnen gå på ägg-jakt som påskharen arrangerat tillsammans med barnens farmor.

Sen tog vi bilen för att besöka fiskforsen en bit bort.

Vandrade genom den vackra skogen och upptäckte att fiskarna inte kommit än.

När det är tid för dem att simma genom denna ström ligger de packade som sillar. 

Njöt av vårtecknen.

På hemvägen hittade barnen ägg i skogen. Ni skulle sett deras förvånade miner! "Det kan väl inte vara till er" sa jag men när de kollade noggrannare på äggen visade sig att det stod deras namn på dem. De var helt fascinerade! (Och mamman kände sig väldigt nöjd)

Solen forsatte att skina så vi kunde vara ute i bara tröja och skjorta. På påskdagen sjöng jag på gudstjänsten i BK och sen åt vi påskmiddag med Jockes familj. Så tacksam för vår församling och påskens glada budskap om HOPP - att Jesus besegrade döden och att vi där med kan leva för evigt tillsammans med honom. Genom allt går han vid vår sida och vill vara vår trygga punkt. Inte ens döden kan skilja oss från hans stora kärlek. Vill du se gudstjänsten kan du klicka HÄR

Kände mig som en påsk-karamell i rosa byxor och topp. Allt inhandlat på Erikshjälpen. Den stickade tröjan, som är en riktig favorit, köpte jag på Lindex i våras. Tacksam för en underbar påskvecka med mycket tid för familjen. Precis vad jag behövde. Och nu fortsätter firandet för idag fyller vår älskade Olle 5 år. Hurra för livet!

Vaknade upp till detta igår. Jag hade ju sett väderprognosen innan men att det skulle bli så här illa hade jag inte kunnat föreställa mig. Ebbe fick pulsa till skolan, kollektivtrafiken var inställd och vi kom inte ut med bilen. Hur mycket snö som helst! Hade det varit december hade vi jublat men när det är april borde såna här snömängder vara olagligt.

Kompenserade vädret med att baka för att åstadkomma något trevligt mitt i snöeländet. Har ju en dröm om att vara en bull-mamma. Ofta tror jag att jag kompenserar för min egen barndom med en mamma som jobbade mycket och sällan var hemma. Det fanns inte tid för bullbak eller tidiga hämtningar. Minns en jul då hon tog ledigt en eftermiddag och bakade med mig, det var något alldeles speciellt. Nu när jag själv är mamma sätter jag stort värde i att vara hemma mycket med barnen, att vara närvarande och att göra det mysigt för dem. Det komiska är ju att det är vardag för dem, inte något speciellt alls att jag bakar, tänder ljus och fixar mellis. En av Ebbes kompisar, som följde med oss hem för någon vecka sen, satt så nöjd och fikade och sa "jag får aldrig mellis hemma hos mig". Det beror ju på att han vanligtvis går på fritids på eftermiddagarna. Det som blev speciellt för honom hos oss är vardag för mina barn. Tacksam att jag kan välja det här livet! Min mamma gjorde det bästa av situationen när vi växte upp och såg alltid till vårt bästa och det vill jag också göra.

Bakade både bullar och kolasnittar med marabou-choklad, mmm!

Gösta skrällde med att sova 2,5 timme så jag kunde äta lunch, dricka kaffe, äta nybakad bulle och läsa Svensk damtidning ostört.

På eftermiddagen hade Ebbe en kompis med sig hem från skolan och Olle blev upphämtad av sin bästa kompis för lek. Framåt kvällen gav jag mig ut i snörusket för att hämta honom. Så. Mycket. Snö.

Förevigade mig och passade på att le fast jag helt ärligt kände mig mer som Gösta. Ja, i alla fall när det kommer till vädret. I övrigt är jag bara så oerhört tacksam för livet som är mitt just nu. Att jag har ork att baka bullar, vara med barnen och bara vara nöjd med att finnas till.

Lördag morgon och Jocke är borta på jobb. Gösta har lyckats hälla ut hela min vykortssamling på golvet och jag har inte orkat bry mig för att få en liten stund att säga hej här. Snön fortsätter falla så om en stund får vi nog ge oss ut och skotta och leka i snön. Sen väntar lördagsmys i soffan. Trevlig helg!