frulundqvist

Jag förstår inte hur fort tiden går. Dagarna rusar på och senaste tiden har känts intensiv, där av dålig uppdatering här. Men oj vad jag har levt, häng med så får du se! Olle har fyllt 5 år och ville fira med att gå på förskolan som han älskar. Han längtar till hösten när han får gå alla veckodagar istället för de 15 timmar han nu får gå när jag är föräldraledig. 

Olle är oftast en glad och positiv kille. Han bjuder gärna på sig själv, älskar att prata ("jag är en pratkvarn" brukar han säga), hittar på egna sånger och älskar all typ av sport. Han är väldigt kärleksfull mot sin lillebror men leker helst med sin storebror. Mest håller de sams men självklart är det tjafs dem emellan varje dag. Olle har lätt för att visa kärlek och kan ofta komma och säga "Mammaaaa, jag ääääälskar dig!" 

I present fick Olle fotbollsgrejer av oss eftersom han ska börja fotbollsskola nu i maj, vilket han längtat efter länge. Han fick också en Mario-bil, en paljett-tröja, pingisrack och självstängande vattenballonger (tips till alla föräldrar, sååå skönt att slippa knyta alla dessa ballonger). På eftermiddagen kom farmor, farfar och kusinerna med STORA paket.

Självklart hjälpte de till att öppna.

Av farmor och farfar fick han en kickbike som Ebbe fick testa.

Medan Olle själv ville börja träna direkt på skateboarden som han fick av kusinerna. Stor-kusinen Emilio som är 10 år var så hjälpsam hela kvällen och lärde honom att åka. Olle var så nöjd!

Vi åt våfflor och tårta i ett varmt uterum och njöt av en fin vårdag. Det känns som solen alltid skiner på Olles födelsedag, väldigt passande eftersom han är en liten solstråle i vår familj. 

Efter kalaset har det blivit många dagar på vår altan där Gösta också vill testa skateboarden så klart!

En fredag åkte jag på avtackning av en kollega på kontoret, följt av middag på Erlandssons i Gävle. Det var kul att träffa kollegorna igen och prata ikapp tiden. Tänk, nu är det nedräkning på riktigt till att jag börjar jobba igen. 3 1/2 månad kvar.

Olle har haft kompis-kalas och självklart ville han leka "kasta ostbågar på pappa". Jocke ställde upp trots att han egentligen inte ville. Ni skulle sett glädjen hos killarna! Så många skratt. 

Det kändes härligt att Olle äntligen fick ha sitt första kompis-kalas. Det var alldeles lagom att bjuda 4 kompisar från förskolan. Eftersom vi haft kalas tidigare visste vi sen innan att det inte behöver vara så mycket planerat. Vi började med fri lek, gjorde en liten lek tillsammans, fikade kladdkaka och kakor, lekte utomhus och avslutade med skattjakt som ledde till en Pinata som Olle önskat sig ända sen förra året. Den slogs sönder så snabbt att jag inte hann ta någon bild. 

När alla fått sin godispåse och de två timmarna svischat förbi satte jag mig i uterummet och vilade, nöjd efter ett lyckat kalas. 

Vi har besökt fiskforsen. Så fascinerande med alla fiskar som vimlar runt i vattnet. 

Kramades med Ebbe som tyckte jag skulle sluta fota och leka istället.

Många eftermiddagar hänger vi bara hemma eller ute i trädgården. Men ibland tar vi oss iväg på utflykter, som denna dag då vi cyklade till den nya lekparken i Hemlingby. Det är så smidigt att Ebbe och Olle kan cykla längre sträckor nu utan problem och att jag kan sätta Gösta bakom mig på cykeln. Hade som vanligt med fika! Och sen är jag oftast utrustad med dumle i fickan som jag ger längst vägen när orken tryter för att barnen ska orka hela vägen hem. 

Mötte upp våra bästa kompisar så mammorna fick prata en stund medan barnen lekte.

Jag har fyndat på stan. Lyckades pruta på ett skoställ som var på 70% rea eftersom det hade några märken och plötsligt blev vår hall mer harmonisk. Att ta både vagn och skoställ på bussen gick alldeles utmärkt. 

När jag kom hem hade jag fått fin-post av Fia. Gjorde min dag!

Olle har forsatt att träna på skateboard. Tacksam för vår altan som vi använder så mycket.

Jag har varit med om en historisk dag. Tanken var att jag själv skulle åka ner på min mormors begravning medan svärföräldrarna hade hand om barnen ett dygn eftersom Jocke var iväg på jobbresa. När svärmor hörde av sig på morgonen, när jag var på väg med barnen till skola/förskola, och sa att hon blivit sjuk, blev jag väldigt rationell och handlingskraftig. På 4 timmar hade jag lyckats packa och förbereda allt nödvändigt inför en långresa och ordnat så båda barnen kunde sluta tidigare så vi kunde ge oss iväg mot Huskvarna där min systerdotter och svåger kunde vara barnvakt. Kände mig modig när jag gav mig iväg, jag som aldrig kört så långt med barnen själv förut. Förstå min lycka när vi fyra timmar (!) senare gjorde vår första paus utanför Mjölby med bara en timmes resa kvar. Allt tack vare Ebbe som tålmodigt tog hand om sin lillebror i baksätet och att jag förberett med pannkakor, fika, klämmisar, godispåsar och allt som kunde roa och mätta barnen. 

Helt otroligt att vi dessutom lyckades pricka in denna rastplats, med lekpark. Kändes som det var min dag - en dag jag alltid kommer att minnas. 

På fredagen åkte jag och mina fyra syskon ner till Landskrona för att vara med på mormors begravning. Det blev en så ljus och fin stund, fylld av hopp och framtidstro. Mormor blev 99 år och längtade till himlen. Hon sa själv i slutet "jag går inte bort, jag går hem!" Hon är en stor förebild i sitt sätt att vara och sitt sätt att bevara sin tro genom livet. En stor förbedjare fattas oss. Tack kära mormor för alla dina förböner och all din omsorg om oss. Du lämnar en stor och härlig familj efter dig!

Mormor drev en blomsterhandel så när jag besökte kyrkans toalett påminde den så klart om henne.

Jag hade ju sett framför mig en vilsam helg med tågresor i min ensamhet och egentid med min syster Camilla. Eftersom Jocke anslöt direkt från sin jobbresa på fredag eftermiddag kunde jag åka själv till Camilla på lördagen. Hon uppfyllde min önskan om att få vandra i ett vitsippehav.

Vitsippor så långt ögat kunde nå och inte en annan människa i sikte. Solen strålade, fåglarna kvittrade och jag kände mig så lycklig.

Det är något alldeles speciellt att få gå i fred och frihet och njuta av guds natur.

Fikade i kohagen. Bättre blir det inte.

Sen bjöd Camilla på lunch i ett varmt uterum och jag fick träffa min systerson Ludwig som var hemma på besök. Så skönt med solen som värmer så skönt, vår när den är som bäst.

Alltid vemodigt att åka hem. Så fint att då få mötas av ett paket. 

Denna vecka inledde vi med att cykla till Bolongerskogen. Märks hur mycket Olle har utvecklats i sin motorik. Gösta vill också vara med och leka nu, gärna gunga eller krypa runt och utforka.

Tog en välbehövlig paus på hemvägen eftersom det är en bra bit att cykla. Men Olle orkade sedan kämpa på hela vägen hem. Som jag sagt tidigare, allt ordnar sig med en dumle eller två.

Gösta somnade gott på hemvägen.

Annars är dagarna väldigt mycket vardag nu. Vi leker ofta att jag är fröken och att de är på förskolan. Då vill barnen få olika uppgifter, tex "måla ett konstverk på temat lek" och så ska vi ha samling, sångstund, fruktstund osv. Hatten på huvudet visar att det inte är mamma som är hemma längre utan att jag är fröken. Det är bara att hänga på i lekarna som det oftast är jag som kommer på, i alla fall när vi leker förskola. 

Mest är livet så här. Gösta som drar runt som en ivrig liten ouppfostrad valp och äter direkt ur flingpaketet, utforskar de olika pasta-sorterna, tömmer brick-skåpet, drar ut allt toapapper, testar allas tandborstar, river ut pappers-återvinningen, slamrar med kastruller, leker med glas och porslin som absolut är "aj aj" och rotar runt i blommorna för att hälla ut jord. Ja, för att nämna några saker. Jag lever, var så säker!