frulundqvist

Misslyckas du också i föräldraskapet ibland? Då är vi två! Jag har haft några dåliga dagar då mitt tålamod inte alls räckt till och där jag både höjt rösten åt barnen och betett mig på ett sätt som gjort att jag gått och lagt mig ledsen över hur jag varit som mamma. Vi har vabbat hela veckan eftersom Gösta haft feber och när Jocke åkte iväg på jobbhelg i torsdags tog det inte lång stund tills energin sinade fullkomligt och jag blev helt matt av vår lilla (snart) 3-åring som har ett hejdundrande humör just nu. Som gråter och skriker när han inte får ha brorsornas Nintendo eller när mackan inte är vikt precis så som han tänkt sig. På bilden ovan hade vi hamnat i soffan efter att jag burit honom skrikandes ur affären för att det inte blev som han tänkt sig när vi valde flingor. Sen gallskrek han hela bilresan hem, ursinnig, och vidare i 10 minuter hemma innan han lugnade sig i min famn. Och sen blev det klämmis och kakor till frukost. Besegrad mamma. 

Sen skiftar det fort och han kan också vara världens gladaste som vill "gå på möte" precis som sin pappa. Jag känner mig ofta dålig när jag jämför mig med Jocke. Jocke som är principfast och som ständigt har en strategi och plan när det kommer till hur han lägger upp dagen med mat och sömn. Jag är så olik honom eftersom jag istället går på känsla och lust, ständigt bryter principer, som att ge ett barn kakor till frukost, och ofta förlorar strider mot vår 3-åring. När jag själv är trött och sliten går det så klart ännu sämre för mig. Som de senaste dagarna. 

Tacksam att jag får några pauser att hämta andan mellan Göstas utbrott, som när han sätter sig med paddan och ser på sitt älskade "Bilakuten". Det är först nu han börjat intressera sig för att sitta en stund själv.

Igår hjälpte han till att baka pizza för att sen inte vilja äta och gå från bordet ett antal gånger tills jag trugade i honom halva pizzabiten. Efter det blev det utbrott i soffan när han ville spela tv-spel själv och sen skulle han så klart absolut INTE sova. Jag satt gråtfärdig vid hans säng och kände att "nu orkar jag snart inte mer". Storbarnen fick gå och lägga sig själva och sen bäddade jag ner mig så fort Gösta somnat. Ledsen och besegrad. Tänk vad svårt det är att vara förälder ibland.

Tack och lov vaknade vi till solsken idag. Ebbe tittade ut och sa "Titta på ljuset, jag minns inte senast det var så här" Efter frukostmacka i sängen och fil och flingor vid köksbordet tog vi oss ut vilket jag hade lovat sen dagarna innan då jag inte hade orken till det. Vi gick till pulkabacken. 

Och här njöt vi! Som en revansch mot gårdagen. Glada barn som susade ner för backen och som jag serverade fika - varm saft, varm oboy, kakor och frukt - då känner jag mig som en lyckad mamma!

Jag njöt av solen och av att plötsligt ha tre barn som själva åkte ner för backen och drog sina åkdon upp igen. Hurra!

Precis vad vi behövde idag, sol och att vara tillsammans. Dessutom bestämde jag mig för att pausa sociala medier hela dagen vilket varit jätteskönt och bra för mitt mående. Testa! Resten av dagen har också varit bra! Min bästa var att hinna spela spel med Ebbe när Gösta sov och sen få somna en stund själv i soffan. Olles bästa var att vi gick till affären och köpte lördagsgodis. Så tacksam att vi fick en bra dag tillsammans idag. Jag sa till storbarnen imorse att om de märkte på mig att jag tappade humöret skulle de säga "det blir bra mamma!" Även mammor behöver hjälp ibland.