Ebbes nya grej: att stå i gåvagnen & bli runtkörd. Det är mycket grimaser och ut med tungan just nu!
Idag är det en vanlig grå måndag och vi är lediga. Just nu sitter jag i bilen med Ebbe som sover medan Jocke är inne på en bygghandel och kollar upp vårens projekt med att bygga altan. Det ska bli kul att kunna nyttja vår baksida, som är ganska stor, ordentligt och ha en altan där vi hoppas kunna sitta många sköna kvällar tillsammans med vänner och familj. För är det något vi gillar är det att umgås! I helgen var vi så glada när några av våra vänner från Stockholm kom på spontanbesök. Vi åt pizza och pratade tills timman blev sen och skippade Mellon. Ja, ni hörde rätt! Vi som är schlagerfantasten skippade Mellon för att umgås. Så värt! Söndagen bestod av kyrka (vi hade gudstjänst och årsmöte i Gävle) följt av 30-årsfest för vår fina vän Kristin. Därav passar det alldeles utmärkt med en lugn måndag hemma. Vi har ätit god frukost och Ebbe har badat. Ebbe sov förresten hela natten inatt vilket är första gången på länge. Sån glädje!
Såhär glad var jag imorse. När jag steg av tåget i Gävle doftade hela staden kaffe och det gjorde mig glad resten av dagen. På tåget hörde jag några tjejer prata om såna som är superkristna och jag funderade på om jag tillhör den kategorin. Om superkristen innebär att ens tro är väldigt viktig för en och man önskar att tron på Jesus ska få påverka hela livet, både hur man lever och man behandlar sig själv och alla man möter, så är svaret ja. Min önskan är att få leva nära Jesus eftersom jag tänker att livet blir som bäst då. Jag tror ju att Gud har skapat mig, att han har en plan och tanke med mitt liv och att han vill leda mig genom livet. Jag är så tacksam för min tro och min relation med Gud. Att jag alltid har någon att vända mig till, någon som är min trygghet, mitt hopp och mitt ljus i en, många gånger, mörk värld. Att jag får tro på en Gud som är skapare till alltihop och som ändå vill ha med mig att göra, som säger att jag är viktig, älskad och värdefull. Ditt och mitt liv är inget misstag. Det är bara att titta på oss - unikt skapade, smart uttänkta och dyrbara. Våra liv har en mening!
Jag känner inte igen min egen spegelbild! Imorse gick jag till frisören & sa "gör som du vill" och det gjorde hon. Fyra (!) timmar senare gick jag ut med askblont och många centimeter kortare hår och lugg. Ja, man kan helt klart säga att det syns att jag klippt mig! Det känns som en make-over, väldigt kul men ovant. Kommer inte ihåg senast jag hade lugg. Nu återstår bara att se vad Jocke säger. Det är nämligen han som tipsat om @studioplaza och tyckt att jag ska våga klippa till ordentligt. Känner att jag levt upp till önskemålet.