frulundqvist

Om det är något jag saknar i dessa Corona-tider så är det vår församling. Jag saknar att få samlas till gudstjänst på söndagar, att mötas över åldersgränserna och dela livet med Gud och varandra. Och jag saknar att se Ebbes glädje när han skuttar iväg till söndagsklubben. Eftersom allt just nu är på paus och istället är webb-baserat finns ingenting för barnen. Därför anordna söndagsklubben en tipspromenad i Bolongerskogen här i Gävle i söndags. Så bra grej!

Ebbe har precis fått en större cykel och därför kunde han cykla dit med oss på egen hand. Det var premiär för tipspromenad för Ebbe och han svarade eftertänksamt på alla frågor. Det märks att vi läser barnens bibel nästan varje kväll här hemma för han hade koll både på att Noa byggde arken och att jätten som slogs mot David hette Goliat.

När han fick frågan vad "amen" betyder (rätt svar: låt det ske) blev hans svar "punkt slut". Ändå en rimlig chansning!

Bolongerskogen är så vackert med alla vitsippor! När tipspromenaden var avklarad möttes vi av vår härliga ungdomsledare Alma som hade ordnat en påse till varje barn med medalj, godisklubba och klistermärken. Barnen lekte loss i lekparken och vi drack kaffe med kompisar från församlingen. Fint att få dela livet!

På hemvägen somnade Olle. Det är tröttsamt att vara på utflykt! Och Ebbe kämpande med att orka cykla hela vägen på egen hand. Men han lyckades!

Och nu har en hel vecka passerat igen. Trots att det är kortvecka känns det som långvecka eftersom vi har vabbat så mycket senaste tiden. Kommer knappt ihåg senast jag jobbade fyra dagar i rad. Nu väntar tre obokade dagar och vi ska hålla oss hemma och fixa med huset eftersom våra snickare kommer för att påbörja fasadrenoveringen nästa vecka. Det blir spännande! 

Igår fick jag fyra timmars egentid i en frisörstol, så skönt! Jag har länge beklagat mig över mitt långa hår som jag inte orkar göra någonting med, just för att det varit så långt. Jag har inte klippt mig på ett år så nu var det verkligen tid för det. 

Det är längesen jag haft så här långt hår. Tycker alltid det är svårt att hitta en frisör som jag trivs med och drar mig därför för att klippa mig. Denna gången hade jag tur att hitta Errika som nyligen flyttat till salong People här i Gävle och som tidigare klippt både Ebbe och Olle och som jag tänkte även skulle få en chans att klippa mig. En grej jag gärna vill ha är en trevlig salong och här var det skön stämning och gott kaffe, viktigt!

Luggen har hängt med i över fyra år, ända sen jag gjorde en riktig makeover med lugg och gråa nyanser. Har trivts så bra med det!

Men nu var det tid för förändring. Så härligt med en ny look. Errika slingade hela året, la i en toning med kalla nyanser och klippte av en rejäl bit på längden. Dessutom har hon satt luggen på utväxt, spännande!

Helt klart en stor uppfräschning av hela året. Jag ser ju mig inte själv bakifrån men ni som gör det kommer nog se en stor skillnad!

Kan man bli annat än lycklig av att få bli vårfräsch med en ny look? Precis vad jag behövde. Jag ger alltid mina frisörer fria händer, det brukar bli som bäst då. Testa du också! 

Efter 1,5 veckas vabb fick jag en dipp i onsdags. Avskyr otillräckligheten. När jag vabbar har jag dåligt samvete att jag inte är på jobbet och när jag är på jobbet längtar jag efter mina barn. Har verkligen försökt njuta av mina vab-dagar och att vara närvarande med barnen men när humöret dippar, som det gör för mig emellanåt, är det svårt. Fick förklara för barnen att även mammor kan vara trötta och ledsna ibland och bestämde mig för att vi skulle stanna hemma på förmiddagen. Det slutade med att vi alla satt och skrev och ritade utomhus. Jag hann få ner mina reflektioner på papper (så tacksamt att kunna gå tillbaka i efterhand) och Ebbe skrev sitt allra första brev som han postade till sin farmor. Han var så stolt när han la brevet på postlådan!

Det var inte bara jag som var trött. Olle somnade i soffan och jag somnade i solstolen efter lunchen. Det är något alldeles speciellt med vårens första riktigt värmande strålar. 

När Jocke slutat jobbet åkte vi ut till vårt älskade Harkskär, för det är något jag vet gör mig gott. Vi köpte med oss pizza till oss vuxna och mini-plättar till barnen och åt middag på bryggan. Älskar denna plats, men det vet ni ju vid det här laget.

Efter middagen hade farfar en överraskning, nämligen en el-bil som han alltid drömt om och som han nu köpt till barnen att leka med. Lyckan gick inte att ta miste på, varken hos farfar eller barnbarn.

 

Sen letade de fram Jockes gamla trampbil som Olle körde runt i.

Under tiden rattade Ebbe elbilen stabilt framåt. Han blev snabbt en hejare på att köra. Sådan far, sådan son.

Efter kaffe och kaka gick vi tillsammans till Harkskärsstranden. 

För självklart ville barnen ägna sig åt sitt stora fritidsintresse: kasta sten!

Stooora stenar ska det vara, såklart!

Barnen fick leka med farmor och farfar fick prata med sin son och jag fick föreviga allt på bild. Alla nöjda, alla glada. 

På hemvägen somnade båda barnen i bilen och jag kände mig något lättare till mods. Idag har barnen varit åter på förskola och jag har haft en bra dag på jobbet. Tacksam för det. Nu väntar ännu en obokad helg. Hur kommer vi egentligen se tillbaka på denna Corona-tid? Var rädda om varandra!