frulundqvist

"Mamma, är du arg? Det låter så" frågade Ebbe och Olle ikväll när jag kom ner efter en timmes (!) nattning av Gösta och insåg att klockan redan var 20.30 och att de behövde läggas bums i säng. "Nej, inte arg. Bara stressad och trött" Så känner jag mig mest när jag är själv med barnen som ikväll då samtliga ska nattas efter en vanlig dag med lämning/hämtning, lunch, mellis och middag, toabesök, leksaker precis överallt och påklädnad och avklädnad och tandborstning. Mina dagar bara svischar förbi! Funderar tillbaka på min dag och tänker efter hur mycket jag suttit ner. Det är inga långa stunder. Alltid något som behöver göras eller någon som behöver min hjälp. Behöver gång på gång inse och landa i att barnen är allt jag behöver hinna med just nu. Det är mitt heltidsjobb. Småbarnsåren går snabbt förbi och snart är jag inte på första plats i barnens liv längre. Så kanske kan alla projekt och drömmar jag har få vänta ett tag. Men det är svårt med hemma-projekten eftersom jag spenderar tiden här hela tiden. Jag trivs med ordning och reda och att organisera. Så mycket jag vill göra, så väldigt svårt att genomföra med en uppmärksamhetskrävande ettåring som skriker vid mina fötter och vill upp i famnen. Många stunder tycker jag ändå att livet flyter på. Trebarnslivet är numera en självklarhet, inte något jag ens reflekterar så mycket kring i vardagen. Har mer slagits av insikten att det hela tiden är en till som kräver min omsorg, en till som skapar tvätthögar, som stökar ner, som kan bli sjuk, som är hungrig. Ja, ni fattar! Imorgon är juni här och där med har jag återigen spenderat en vår hemma. Förra våren var ju fylld av bebisgos, amning, sovpauser och massor av tid i soffan. Den var också fylld med allt sämre mående för mig, sömnbrist och ett evigt kämpande med livet. Denna vår har jag mått mycket bättre och det gör så klart att livet flyter på lättare. Bebisen har bytts ut mot en ettåring som ständigt är på språng men som också älskar att ge sig ut på äventyr i cykeln eller vagnen vilket gör att vi plötsligt kan hitta på roliga saker ganska enkelt. Jocke tar i princip alla nätter så jag får min sömn och det gör sån stor skillnad för mig. Men inatt är barnen mina och även nästa eftersom Jocke är iväg på jobb. Så därför boostade jag mig med två timmars förmiddagslur tillsammans med Gösta idag. Och direkt efter läggning ikväll har jag krupit ner i sängen. Ännu en dag i trebarnslivet. Det är upp och ner och känslor åt många håll. Men arg är jag inte. Jag är trött, lite frustrerad över en timmas läggning men allra mest tacksam för livet som är mitt. 

Som vi har njutit av några dagars ledighet! I torsdags hade Ebbe blivit lovad ett dygn med farmor och farfar i Harkskär och ville absolut anta utmaningen att åka buss dit själv, trots att vi också skulle åka ut för att lägga i båten. Lite nervös måste jag erkänna att jag var men det släppte helt när det var Bengt, en härlig man i vår församling, som öppnade dörren och visade sig vara dagens busschaufför. Så härligt att vara med om historiska dagar i Ebbes och där med vårt liv. Har lite svårt att förstå att jag som 7-åring åkte buss själv från Tranås till Göteborg med flera byten. Utan mobiltelefon men där emot utrustad med handskrivna lappar till busscaufförerna från min mamma. Lägg där till att bussen började brinna på E4:an. Men jag överlevde och det gjorde så klart även Ebbe som blev hämtad av farmor på busshållsplatsen.

Vi andra tog bilen ut och Olle var snabb med att springa till förrådet och plocka ut leksakerna till sandlådan för i år.

Gösta ville vara med och leka. Sandlådan har blivit en ny favorit för honom!

Sen rullade svärfar, Jocke och Olle iväg för att lägga i båten och under tiden tog jag Gösta i vagnen och promenerade till Böna café. Kände så tydligt att "det bästa ligger framför": ledighet, värme, tid med vänner och familj, blomstrande natur och många timmar vid stranden. 

I Bönan mötte vi upp våra efterlängtade vänner och tog årets första fika, ett måste om ni besöker Gävle! Så vackert vid havet och med fika i världsklass.

Jocke tyckte att det varit alldeles för mycket grå vardag på senaste tiden så i fredags bjöd vi hem vänner på fest. Vi klädde upp oss, åt trerätters och satt och pratade till midnatt i vårt uterum. Dröm-kväll!

Idag har det regnat och regnat. Svärföräldrarna kom hit för att hjälpa oss att måla taket i källaren. Äntligen har återställningen efter översvämningen påbörjats, nästan ett år senare. När jag kom in från min lilla promenad med Gösta som skulle sova sa svärmor att jag fick lägga mig och vila. Så jag passade på att lägga mig i uterummet och läsa bok och efter en stund sova medan regnet smattrade mot taket. 

När jag vaknade doftade det nybakat i huset eftersom barnen bakat med farmor. Sockerkaka och chokladsnittar. Älskar fika!

Vi åt lunch, fikade, spelade spel och umgicks en stund och det kändes så mysigt att få vara tillsammans.

Sen roades vi av denna lilla charmör som verkligen blir mer och mer en liten människa. Det känns som han kommit på hur man leker och går runt och filurar mest hela dagarna. Oftast med sin trollstav i högsta hugg.

Efter att jag sovit ytterligare en gång (ja, jag är trött!) fick vi en spontaninbjudan till vänner på middag där vi firade hamburgarens dag. Älskar att få umgås spontant och i all enkelhet. 

I ett sommarvarmt Gävle strosade vi till biblioteket i grann-området efter middagen ikväll. Trött men tacksam efter en intensiv dag med kurator-besök gällande Ebbes olycka och sen möte på jobbet för att prata om när jag kommer tillbaka i augusti. När vi satt och fikade sa jag till kollegorna att jag nog trivs bra där jag är. Nu är jag mammaledig och trivs med det och i höst på jobbet kommer jag trivs med det. Skön insikt! Ebbes olycka känns avlägsen för oss nu samtidigt som den för alltid kommer bäras med i våra hjärtan. Hur skört livet var den där soliga vinterdagen i februari när allt gick från total lycka till katastrof och rädslan att förlora vårt barn. Tacksam för svensk sjukvård och all hjälp vi fått längst vägen. Ebbe är så peppad på att hans aktivitetsförbud löper ut i och med sommarlovet så han får hoppa studsmatta igen och slippa känna sig begränsad. Men åter till bilden ovan, min lilla paparazzi som jag bad föreviga vår promenad hem på bild, för att det är så fint att få minnas just vardagen. Olle-älsklingen som kallade mig för "mor" imorse, "för det gjorde man ju förr i tiden, mamma."

Tänkte fått en fin bild på Gösta och mig när vi gick hand i hand, för han går faktiskt mest hela tiden nu, men han var så otroligt sur för att han inte fick stanna kvar i lekparken och försökte därför byta håll och gå tillbaka.

Surade och grät och var ilsken. 

Så jag fick lyfta upp honom.

Och bära min lilla bebis, som inte är så liten längre, i famnen hela vägen hem.

Sol, ljumma vindar och två barn vid min sida. Hur bra har jag det egentligen?

19 böcker rikare från biblioteket. Älskar att läsa för mina barn. Men ikväll fick Jocke ta över efter en bok eftersom jag är så sliten i rösten. Känns som vi har en förkylning som går runt i familjen. Kände mig riktigt dålig igår, idag är det bättre men rösten får vila så jag inte tappar den, vilket har hänt mig flera gånger. Nu väntar långhelg hemma och som jag ser fram emot dagar att vara tillsammans, fixa i trädgården, städa inne och att få umgås med vänner.