frulundqvist

Blir varm i hjärtat när jag ser bilderna vi tog i somras. Jag och min älskade lilla bebis i sjömansdräkt. Kan inte tänka mig något sötare. En liten mini-människa i min famn som är min alldeles egen, det är en underbar känsla. De knubbiga låren, de små lockarna vid öronen och ögonen som jag fortfarande tycker skiftar färg beroende på vilken dag det är.

Det har hänt så otroligt mycket med Gösta under sommaren. Från att han började testa gröt och jag fick i honom några teskedar till att han nu slukar gröt morgon och kväll och lunch, mellis och middag däremellan. Älskar majskrokar, smörgåsrån och fruktpuré. Nu ammar han bara på nätterna och är glad i mat. Dock har han ännu inte förstått grejen med flaska och att dricka vatten och välling så det övar vi på. Han växer så det knakar och vägde 8690 g och var 71 cm lång när vi besökte BVC vid 6 1/2 månader. Två små tänder har tittat upp i underkäken. 

Han skrattar och ler och har senaste veckorna börjat göra olika ljud. Vårt alldeles egna lilla lyckopiller. Från hans lilla mun hörs "mamama, ebbä, bababa" osv. Brorsorna försöker få honom att härma dem och lyckas emellanåt, till deras stora glädje. Så fort jag tar upp mobilkameran och säger "tittut" smilar han upp sig och blickar in i kameran. Vi har lyckats med målet för sommaren, att få honom att sitta still och inte börja krypa. Att sitta kunde han först i slutet av sommaren, när han passerat 7 månader. Nu blir han allt mer stadig så snart kan vi nog skippa att ha stöd runtomkring, utifall han ramlar. Han försöker ta leksakerna omkring sig och ramlar han ner på mage blir han snabbt sur och börjar skrika. Apropå skrik, han har börjat göra världens skrik-ljud emellanåt så att öronen håller på att ramla av på oss andra i familjen. Inte för att han är arg, utan bara för att han kan verkar det som. Liksom fascinerad över att han hittat sin röst och nöjd över att lyckas tillkalla allas uppmärksamhet. Och så har han börjat prutta med munnen vid maten så det stänker orange barnmat över både honom, mig och bordet. "Nej, Gösta" säger vi i kör och då flinar han bara. Nappen är vår ständiga ljuddämpare och en kär vän vid sömn och tröst. Han blir som mest nöjd när han själv lyckas pricka in den i munnen. 

Sen vi flyttade hem har han trivts i vagnen, äntligen! Han har suttit nöjd när vi varit till lekparken och sover som allra bäst där. Helst vill han sova ostört och tyst. Ganska dumt när man är en lillebror till två högljudda storebröder. Nätterna har varit katastrof till och från hela sommaren då han vaknat ofta och velat amma varannan timme emellanåt. Hua! Jag hoppas verkligen det vänder snart. Om jag skulle få sova bättre skulle jag bli en så mycket gladare och trevligare mamma. Vi har börjat söva honom utan att amma. Istället brukar jag eller Jocke stå och gunga honom i famnen mellan Ebbe och Olles rum medan vi sjunger godnattvisor. När jag lyckats söva tre barn utan större problem känner jag mig som en supermum. Skönt att få känna så ibland.

Gösta är vårt första barn som går på pottan i så tidig ålder och det fungerar hur bra som helst. Får nog skriva ett eget inlägg om det framöver då jag märkt att många av er är fascinerade över just detta. Förstår er, jag är lika fascinerad själv! 

Gösta, du är vår sista lilla bebis och jag försöker njuta så mycket jag kan mitt i det intensiva liv som är vårt. Du är hela familjens lilla älskling och det känns som om du är inne i en period då det händer hur mycket som helst i din utveckling. Försöker ta in allt och bevara det långt in i hjärtat. Älskar dig! 

Det har smilet är ju räddning när livet varit väldigt jobbigt senaste veckan. Översvämning, febriga och förkylda barn och till sist åkte även jag på deras baciller och låg nedbäddad större delen av söndagen. 

Förra veckan inledde vi med playdoh medan Ebbes skola äntligen drog igång igen som vanligt. Hans skola är också drabbade av översvämningen och på skolgården hördes alla prata om sina källare och om alla skador som blivit av det kopiösa regnet som kom. 

På tisdagen fick Olle gå på förskola igen och Gösta sov så länge att jag fick stoppa ner honom med pyjamas i vagnen och rulla till förskolan/skolan. Han satt så nöjd, alldeles nyvaken, och jag känner hopp för att han kan börja gilla att åka vagn igen. Det skulle underlätta livet så mycket!

Får ont i magen när jag går igenom vårt område. Så många är drabbade! Containrar och förstörda saker överallt.

Ja, ni ser ju. Så konstigt att vara med om detta och att leva mitt i det. Jag som är hemma och är mammaledig har inte sett annat än elände senaste veckorna. 

Och det här eländet gjorde mig mest ledsen, att behöva tömma vår källare som var fuktigare än vad vi trodde, och belamra vårt uterum med alltihop. Så i helgen har vi gått igenom alla flyttlådor, rensat, slängt det som känts fuktigt och dåligt och bytt alla flyttlådor för att försöka förhindra att fukt och bakterier stannar kvar och förökar sig.

Mina svärföräldrar har varit här och hjälpt oss med den yttre källaren som fått in ca 70 cm vatten och där det mesta var förstört. Tacksam för det!

Veckan som gått blev verkligen inte som vi tänkt. Dagen Ebbe skulle börja ettan vaknade vi upp mitt i ett översvämmat Gävle. Jag hade vaknat på natten och tänkt att "så här mycket har jag aldrig hört det regna" medan Jocke, som vanligtvis är lättväckt, just denna natt sov bättre än någonsin. Flera av er har säkert sett bilder på tv och det har verkligen varit hemskt. Så många som är drabbade. Vårt hus klarade sig ganska bra tack vare att det ligger på en kulle. Vi fick in några centimeter vatten i vårt vertygsrum nere i källaren och lite vatten på alla golv men klarade oss bra med alla våra saker tack vare att vi har alla lådor och förvaring på hyllor. Vår källare med egen ingång, där vi mest förvarar trädgårdssaker och byggmaterial fick ca 70 cm. Värre var det för våra vänner som fick 1,7 m i sin källare och som fick flytta till oss eftersom de inte kunde bo i sitt hus. Fick ont i magen när jag åkte tillbaka till vårt hus från Harkskär igår, där vi bott i helgen eftersom vi lånat ut vårt hus till våra vänner så att de kunde bo där tillsammans med sina familjer som kom för att hjälpa dem, och såg all bedrövelse i vårt område. Alla med källare är drabbade! Massor med saker, vitvaror och möbler i grannarnas trädgårdar. Containrar fulla med vattenskadade ägodelar. Imorse fick vi en avfuktare installerad i vår källare och firman som var här sa att "det är fuktigare än vad man tror" så vi har vårt arbete framför oss, att tömma källare, sortera ut det som blivit angripet av fukt och bakterier och slänga i princip allt i den källare som varit vattenfylld. Känner mig modlös idag, både för egen del och för alla runt omkring som också är drabbade. Men jag är också tacksam att vi fått lindriga skador, vad vi än så länge vet, och att vi alla är välbehållna. Det är viktigast! Nu är Ebbes skola igång som vanligt igen och jag ser fram emot att få börja försöka skapa lite vanlig vardag igen, samtidigt som vi ska ta itu med allt det som översvämningen förstört. En dag i taget. Fil 4:13 "Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft"