Den här lilla charmören blev 1,5 år i tisdags. Det firade vi med att gå till lekparken där Ebbe inte hann mer än att sitta lite i sandlådan och leka och fika innan han gungade och somnade sittandes. Han är så rolig just nu, pratar mer och mer och försöker kommunicera med oss, med blandade resultat eftersom vi ibland inte fattar ett dugg. Jag älskar att höra honom försöka härma både hönan, hunden, katten, fåret och kossan. Älskar att höra honom säga "ba" till banan och till tusen andra saker, "gung gung" som menas att han vill ut och gunga och sina tydliga "ja" och "nej" till vad han vill och inte. Efter sex dagar hemma, eftersom Jocke jobbat, var det svårt att åka hemifrån imorse. Mammahjärtat värkte faktiskt lite, för det har varit så mysigt att vara hemma med Ebbe. Att ha gott om tid att leka, gå till lekparken, ta en sväng till affären och biblioteket och låta Ebbe gå själv och ta all tid i världen på sig eftersom vi haft precis det. Att sjunga för honom varje kväll tills han somnar och bli väckt av hans prat och goda morgonhumör på mornarna. Så väldigt tacksam för honom!
Älskar den här bilden som är tagen vår sista dag på Lanzarote. Vi ser ut som en liten lycklig familj - och det är vi. Lyckliga men inte perfekta! Vi är glada och ledsna, skrattar & surar, fyllda med energi och alldeles slutkörda, sams och osams. Precis som för alla andra. Vi är ju bara människor, med fantastiska och mindre smickrande sidor som är det som gör att du är du och jag är jag. Det är väldigt fint att få förmånen att leva tillsammans med någon som älskar mig som jag är.