frulundqvist

Förra helgen var jag och Jocke i Nice, vilket var min 30-årspresent. Det var underbart att få vara på tu man hand och bara få vara man och fru för en helg. Vi insåg att vi spenderat väldigt få nätterna på egen hand sen barnen föddes och att det var så härligt att äntligen få tid bara för oss själva. 

Vi låg mest på stranden. Solade, badade och njöt av ha tid att prata med varandra ordentligt, sova en stund mitt på dagen och njuta av tystnaden.

Vi kunde konstatera att vi efter 11 år tillsammans fortfarande älskar att bara vara vi. Att det var välbehövligt och väldigt härligt att få en semester tillsammans där vi fick massor av tid att vila, prata och njuta av varandras sällskap. Barnen då? De hade det underbart hemma i Harkskär hos farmor och farfar. Ebbe hade längtat i veckor att vi skulle åka iväg. Det var två glada barn som mötte oss när vi kom hem igen. Alla nöjda, alla glada! Tack min älskade man och mina fantastiska svärföräldrar för ett minne för livet. Nice, jag hoppas vi ses igen!

När vi ändå håller på kan vi ju kika på utsidan av huset också. Gröna huset ger skäl för sitt namn! Det är stort att få ha en egen liten plätt på jorden att kalla sin. Oftast är det fullt av leksaker ute hos oss och barnen, speciellt Olle, älskar att vara ute. Han skulle kunna vara det hela dagarna om han fick bestämma. 

Det är så härligt att bara kunna öppna dörren och gå rakt ut i vår trädgård. Här på framsidan finns en liten uteplats att sitta på.

Vi har ett äppleträd som bär massor av frukt i år.

Ebbe och äppelträdet. 

Olle och grönskan. Jag har verkligen noll koll på växter, träd och det som växer i vår trädgård. Tycker mest det är härligt att se hur det grönskar och kan inte alls se att det ser ovårdat ut, vilket Jocke påpekat flertalet gånger.

Här kan jag däremot se att det ser ovårdat ut, med ett hus som saknar panel och inte är återställt efter ombyggnationen av nedervåningen. Men återigen; allt har sin tid.

  

Jag tycker det stora trädet är så fint. Och att vi lyckats skaffa både en grill på rea och utemöbler på blocket (som vi köpte bara några hundra meter bort) så vi äntligen kan sitta ordentligt på vår baksida.

Jag som till en början sa att jag absolut inte ville köpa detta hus. Det blev ju riktigt bra till slut. 

Efter att ha flyttat in i vardagsrummet i april tog vi en välbehövlig paus efter lång tid av renovering. Men nu, när hösten är här, börjar det bli dags att försöka komma iordning lite mer. Tavlor ska upp på väggarna, några fler möbler ska införskaffas. En sak i taget. Allt har sin tid. Nu är vardagsrumslampa på plats i alla fall. Från Mio.

Olle gillar att springa runt, runt från vardagsrummet, till köket, till hallen och så vidare. I bakgrunden ser ni mitt elpiano. Gjorde mig av med mitt riktiga piano när vi flyttade från Örbyhus. Nu längtar jag verkligen att skaffa mig ett nytt! Elpiano får duga tills dess, så vi kan sjunga här hemma. Det blir mest barnsånger just nu!

Älskar att det finns plats för både stor soffa och matrumsbord. Svärmor har hjälpt oss med gardiner, även dem från Mio. Det stora tyget är från IKEA.

Ibland kan man undra varför man har en soffa när man ändå alltid hamnar på golvet med barnen? 

Köket. Äntligen har vi fått upp en kökslampa, från IKEA. Möblerna är från Mio. Ja, det är faktiskt där vi handlar allra mest just nu.

Tänk att vi får bo så här, med närhet till förskola, mataffär, våra arbeten, stadskärnan, ja det mesta. Så lyxigt! 

Och så en sista bild på köket, som jag visat er förr. Här bor vi bra!