frulundqvist

Det har varit härligt med långhelg och att få lite extra tid tillsammans, hela familjen. Efter att Jocke jobbat i fredags tog vi en utflykt till Bönan (5 km från Harkskär där vi bor). Solen lyste och vi strosade vid havet, kollade på sjöfartsverkets båtar och köpte lax i den lokala lilla fiskeboden. Det är såna tillfällen man får nypa sig i armen för att fatta att livet är på riktigt och att vi är lyckligt lottade som får bo på denna plats. Efter att Ebbe somnat i vagnen satte vi oss på Böna café och åt årets första glass, min enda önskan för denna ledighet. Det var ljuvligt att få sitta i solen och ha tid att prata ostört och bara va tillsammans. Så viktigt och värdefullt mitt i småbarnslivet. 

Jag gick in på en kompis Instagram-konto för ett tag sen och slogs av hans perfekta liv. Så otroligt fina barn, vacker fru, ständigt roliga aktiviter och härliga leenden. Efteråt surfade jag in på mitt eget konto och insåg till min förvåning att jag också ser ut att ha ett perfekt liv. För även där hittade jag fina barn, en vacker man, roliga aktiviter och många härliga leenden. Men eftersom jag lever mitt eget liv mellan mina Instagram-bilderna vet jag ju att de inte visar hela sanningen, mitt liv är så mycket mer än så. Och jag är övertygad om att det är så för oss alla. Självklart väljer vi vad vi vill visa upp och är ändå inte det ganska skönt? Jag tror bara vi måste påminna oss om, när vi får för oss att alla andra lever så perfekta liv, att sociala medier aldrig visar hela sanningen. Alla har sitt. Vi väljer bara att inte lägga ut det på Instagram. Och vet du - jag tycker det är ganska härligt att vi får lov att lägga ut de där guld-stunderna när livet känns fantastiskt. För de där fantastiska ögonblicket vi fångar kan ju snart vara förbi så varför inte föreviga dem och njuta så mycket vi kan när dessa stunder kommer? Jag gillar att se hur bra mina vänner har det och att glädjas med dem. Men ibland måste jag stanna upp och påminna mig om att "just ja, de har också ett liv mellan sina instagrambilder - med bebisskrik, stress, dåliga dagar, konflikter, ful-dagar, sjukdom och allt vad det kan vara." Livet är så mycket. Låt oss vara tacksamma och glädjas åt de guldstunder som uppstår emellanåt!

Plötsligt händer det! Ebbe sov till nio (!) imorse. Samtidigt kan man ställa det mot att jag fick natta en timme (!) igår tills jag gav upp och lämnade över till Jocke när han kom hem. Men vaddå? Bättre att fokusera på det som är bra, eller hur? Nu har vi ätit frukost länge och för en gångs skull har Olle sovit i babysittern under tiden, bara jag hållit igång och gungat den med foten. Solen skiner här idag och jag ska trotsa min rädsla att bli dålig av mjölkstockning igen och ta mig ut trots att det blåser lite. Sen väntar Kristi himmelsfärdshelgen då Jocke har lite extra ledigt, så skönt!