Blomstertid. Njuter av syrenen som alltid påminner mig om min barndoms sommarlov. Lyckopirr över att sommaren är här och att allt grönskar så vackert. Vemod över att syrenerna redan börjat vissna och att våren är slut. Vart tog den vägen? Det gick
så fort.
Lyckopirr över vår lilla 3-åring som är ljuvlig att lyssna på just nu. Som talar om högt och lågt och uttrycker starka känslor. Det är skrik och bankande i golvet, det är kiknande skratt i badbaljan när han råkar svätta ner mig. Vemodet att detta är vår
sista 3-åring. Att vi aldrig kommer få ha en sån här underbar liten människa igen, som är vår alldeles egen.
Lyckopirr över att äta pizza till middag ute på klippor vid havet, bara några minuter hemifrån. Tänk att vi bor här! Min älskade familj som jag uppskattar och älskar att hänga med. Vemodet när jag blickar ut över det öppna och fria havet och inser
att det är få förunnat att ha det så här. Att så många mammor och barn lider i världen just nu medan vi sitter här, trygga och fria. Så orättvist.
Lyckopirret när vi spontant åkte ut till Harkskär på söndagen för att lägga i båten och Olle tog årets första dopp.
Lyckoruset när Jocke tog mig med ut på havet och jag satt med vinden i håret och njöt. På havet finns inget vemod. Där finns bara frid, frihet och ett enormt lugn som infinner sig. Där är min favoritplats!