frulundqvist

Just nu åker jag mest tåg fram och tillbaka till Gävle. Vardagen är här och denna vecka har Jocke fortsatt inskolningen med Ebbe. Nu har Ebbe klarat av sin första dag alldeles på egen hand och allt går jättebra. Skönt! Jag försöker bolla tusen grejer och tankar i huvudet, så som det alltid är vid en uppstart. Dagarna går fort och känns intensiva och jag försöker strukturera och beta av alla mina "att göra-listor" och försöka sluta med att skriva allt på små post-it istället för att ha EN lista, vilket är lättare sagt än gjort. Inte en enda vettig bild har jag tagit på senaste tiden, kamera-rullen ekar tom på fina bilder. Skulle jag lägga upp mina fyra senaste bilder skulle det vara reklam för söndagens gudstjänst (då ska jag sjunga, hurra!), en första utformning av församlingens programblad, en screenshot av vad man behöver ha hemma till Linas matkasse (Nu ska vi äntligen testa! Det blir spännande.) och en bild på ett tidningsurklipp där min fina kollega och föreståndare skriver att jag är duktig fast jag inte har någon utbildning (Det handlade om olika löner inom kyrkan.) Ja, ni hör ju vad livet mest består av just nu. Så jag bjuder på en bild då jag ser väldigt glad ut, för det var jag verkligen den dagen. Jag är glad idag också, men inte så som den dagen. Det är fint med riktiga glädjedagar, de ska man bevara och minnas.