Förra söndagen sjöng jag på gudstjänsten i kyrkan där vi är med. Just denna gudstjänst var lite speciell eftersom vi skapade ett annat gudstjänst-format där vår pastor Patric vävde ihop predikan i olika delar med sånger som jag har skrivit.
Jag har skrivit sånger, främst som handlar om min tro på Jesus, sen jag var barn. Det har blivit många sånger under åren och nu kunde vi alltså skapa en hel gudstjänst utifrån dessa. En väldigt fin upplevelse. Jag hoppas många fick med sig budskapet
hem, som jag så ofta väver in i mina sånger, att "Gud är med dig, Gud ser dig, Gud hör dig, Gud vill vara med dig i livets alla olika skeenden, nu och för alltid."
När jag gick förbi barnens hörna i kyrksalen fick jag syn på något vackert.
Vår familj. Någon av våra barn ville tacka Gud för vår familj. Blev varm i hjärtat.
Efter gudstjänsten hade vi äntligen middagsbesök av Patric och Mia och kunde njuta av middag i uterummet. Där satt vi kvar fram tills kvällen.
Sen började höstlovet men inget lov för mig denna gång. Istället drog jag iväg till jobbet. Men dessförinnan speglade jag mig och fick syn på denna pepp-lapp jag satt upp. Bra start på dagen!
Barnen har haft grabb-dygn i Stockhom och jag har njutit av ensamtid hemma. Finns få saker jag uppskattar så mycket som att vara alldeles själv hemma. När de kom hem igen åkte vi till kyrkan på Tacolov = tacos, lek och andakt. Gösta och jag satt en stund
och ritade i lekrummet. Hans förkylning har suttit i länge och en hemsk hosta (som även jag smittats av) har gjort honom så trött och på dåligt humör. Kan kanske även vara en dos av treårstrots. Det har i alla fall varit många utbrott och
prövningar senaste veckan.
Eftersom Gösta kräver stor uppmärksamhet är det extra lyxigt att få egentid med någon av de stora. I fredags, när jag tog ledig från jobbet, tog jag och Ebbe bussen till stan för att fixa bankkort och swish till honom. Hjälp, liten
börjar vi stor! Sen köpte vi nya vinterkläder (ja, han växer så det knakar) och åt lunch på Espressohouse.
Något vi sagt att vi vill bli bättre på är att ta oss ut i naturen. Så i lördags slängde vi iväg en spontan fråga till vår hemgrupp om några ville hänga på och grilla på Eskön.
Gösta satte sig och surade när vi gått några meter för att han absolut inte ville gå. Energin är som sagt inte på topp efter 8 dagar med hög feber följt av en hemsk hosta. Så det slutade med att vi fick bära honom resten av vägen.
När vi kom fram till havet blev det gladare miner. Solen sken och vi kunde kika blicka ut över vårt älskade Harkskär som ligger tvärs över viken. Gösta fick hjälp att göra en barkbåt som han roade sig med länge.
Några vänner från hemgruppen anslöt och vi grillade hamburgare och marshmallows.
Njöt av kaffe i solen som faktiskt värmde.
Otroligt vackert och så härligt. Naturen gör en gott!
När lovet var slut var tanken att återgå till förskolan men imorse gick det bara inte eftersom Gösta inte ville äta och var så ledsen. Så det fick bli ytterligare en vab-dag där vi båda fick kurera oss från hostan. Jag är så irriterad att jag blivit
dålig igen, jag som redan haft en långdragen förkylning denna höst. Försökte göra det bästa av situationen och njuta av stunderna med Gösta. Tänkte gång på gång "Det här kommer man minnas tusen gånger mer än en vanlig jobbdag". Vi lekte
med playdoh.
Åt pannkakor till lunch. Försöker truga med allt jag kan bara för att han ska återfå matlusten och där med energin.
Byggde tågbana följt av att han satt så duktig bredvid mig på ett digitalt möte jag behövde genomföra.
Efteråt firade vi med fika som Gösta ordnade nästan helt på egen hand åt mig. Älskar att se hur mallig han blir när han lyckas och får känna sig stor! Nu ber jag en bön att vår hemska hosta ska släppa taget och att vi får vara friska ända fram till
jul, minst. Välkommen novent - låt oss göra något riktigt mysigt av månaden som ligger framför.