frulundqvist

Vi har hängt i kyrkan nästan hela helgen! Igår åkte vi dit i mello-utstyrsel. Jag i glittrig topp och barnen med färgat hår, hatt och bling-bling. De älskar sin kyrka, lika mycket som jag gör. För dem är det en självklar och trygg plats att vara på. Där möter de kompisar i olika åldrar som de tycker om. Där finns vuxna som ser och bekräftar dem och ger dem både kramar och varma ord. Där får de höra att de är älskade precis som dem de är, att de är unika, viktiga och värdefulla. Att ge mina barn detta är bland det bästa jag kan göra som mamma. Ibland kan man få höra tankar som "men du låter ju inte dina barn välja". Men det samma gäller ju alla dem som inte tar sina barn till kyrkan. De låter ju inte heller sina barn välja. Självklart präglar vi våra barn som föräldrar och om jag kan ge min tro vidare, som betyder så mycket för mig, blir jag så lycklig. Min tro som bär mig genom alla livets skiften, idag och alla andra dagar. En tro jag inte vill vara utan.

Efter en härlig festkväll i kyrkan hann vi bara hem och sova innan vi var tillbaka igen eftersom det var vår jourgrupps vecka att ha hand om kyrkans markservice. Var nionde vecka ansvarar vi för städning och kyrkfika, allt sköts av ideella krafter. När jag bakade inför fikat igår utbrast Olle: "Va? Är det någon som bakar till varje söndag?" Det var så fint att få berätta för honom att vi hjälps åt i vår kyrka, att det är vi - tillsammans - som gör det möjligt. Jag hoppas och ber att jag alltid ska tjäna med glädje och fortsätta vara tacksam för möjligheten att vara en del av en församling. En församling är aldrig perfekt men vår önskan är att hela tiden att sträva mot att bli den bästa versionen av oss själva och att vara en varm och inkluderande gemenskap. Och till hjälp har vi en god Gud som vi tror har skapat oss och som där med känner oss precis som den vi är. Som vill hjälpa, leda, bära, trösta och heja på!

Vem får vara med i församlingen? Alla som vill! Välkommen, precis så som du är! 

Under min uppväxt har vi aldrig firat namnsdagar men eftersom jag tycker man ska fira allt som firas kan så har vi börjat göra det i min egen familj. Det var en förväntansfull Ebbe som kom upp imorse för att hitta ett litet paket vid frukostbordet. I paketet låg det precis vad han önskat - ett gitarrband så att han kan stå upp och spela. Han blev så glad!

Passade på att skjutsa honom till skolan för att samtidigt inspektera de nya ljudabsorbenterna som jag sålt till skolan. På plats mötte jag upp producenten som jag samarbetat med i detta projekt. Så kul att se när idéer blir till verklighet och man känner sig nöjd över resultatet. När jag frågade Ebbe vad han önskade för fika efter skolan sa han "jag önskar mig mest av allt att farmor och farfar ska komma". Så idag prioriterade jag barnen först genom att be farmor och farfar att komma, sluta tidigare från jobbet för att kunna hämta Ebbe och Olle på skolan och åka och köpa fika som Ebbe fick välja.

Gösta kom hem som ett solsken eftersom han blivit hämtad av farmor och farfar. Så fikade vi, spelade spel och Ebbe visade upp nya gitarren och passade samtidigt på att spela lite på sin ukelele. Så glad att han, precis som jag, älskar sång och musik. Så glad att vi firar hemma hos oss och att jag prioriterade barnen idag, framför alla jobb-måsten. Ibland, när jag är stressad, tittar jag på barnen och tänker "De är det absolut viktigaste jag har." Idag och alla andra dagar. 

Vi har överlevt februari och här kommer en blandad kompott vad jag haft för mig. En morgon insåg jag att den blåa Ikea-påsen inte bara är exemplarisk att kånka grejer i till förskolan utan också fungerar perfekt som regnskydd. 

Vi har haft besök av mina älskade svärföräldrar efter ett långt uppehåll pga. sjukdom och smittorisk från vårt håll. Det blev en mysig fredag tillsammans där jag möttes av fika och tända ljus när jag kom hem följt av köpemat och bäst i test i soffan. Som vi njöt!

Jag har bakat scones till frukost. Det går i perioder och nu var det längesen sist. Finns få saker jag tycker bättre om än just scones till frukost. 

Gösta har tvingat Ebbe att leka med honom. "Kom nu Ebbe, leka på mitt rum" Baby-bossen!

Under tiden hade jag och Olle egentid på Valbo köpcentrum där vi inhandlade en eltandborste till Olle.

Vi har varit ute och lekt och jag har försökt ställa mig där jag fått sol på mig. Nu ljusnar det verkligen. 

Jag har anordnat kundevent med frukost och föreläsning på jobbet. På tal om jobb har jag faktiskt fått ett nytt jobb som jag ser så mycket fram emot. Men det får ni veta mer om i april. 

Och så till sist denna fantastiska bok som jag fått låna av min vän Fia och som jag inte kunde sluta läsa. Jag älskar när jag fastnar i böcker och fortsätter med målet att "läsa 12 böcker på ett år". I år är jag redan inne på min femte. Det gör mig så gott att läsa. Att få ge mig in i en annan värld för en stund och där med begränsa mitt slösurfade. Nu måste jag sluta skriva här för att i stället börja läsa uppföljaren till denna bok. Kram till er alla!