frulundqvist

Nu är det dags att förvandla gröna huset till vita huset. Våra snickare är på plats och bygger dagen lång och vi ser hur det alltmer blir färdigt, del för del. Delen av huset som ni ser på bilden är ganska nybyggd så den kommer vi bara att måla om medan resten av huset får ny fasad.

Såhär såg det ut på baksidan för några helger sen. Byggställning på plats och den gamla panelen bortriven.

Vår vän Axel kom och hjälpte oss att ta bort panel på husets gavlar. 

Och vips var panelen borta. Snickarna har gjort grunden till det uterum som ska bli utanför vårt kök. Det längtar jag verkligen till!

En dag satt plötsligt ny panel på plats. 

Så igår kom mina fina svärföräldrar hit och hjälpte oss att måla. Vi har valt en panel som bara kräver ett lager färg för att bli färdigt, så skönt.

Det blir så fint, ja ni ser ju. Så länge har det varit riktigt skruttigt på vår baksida med isolering som stuckit fram och panel som inte suttit tätt. Det var verkligen tid för att förnya och förbättra.

Solen värmde verkligen igår så vi kunde äta middag ute och sen fick barnen jordgubbssaft och tacochips på byggställningen medan de hejade på dem som målade.

Och jag fick njuta av underbara blommor som svärföräldrarna kom med. 

Idag har vi kommit ännu ett steg vidare då takstolarna till uterummet kommit på plats. Fortsättning följer...

Igår fick jag egentid med min mellan-älskling. Det är så härligt att få umgås ensam med ett barn åt gången ibland och kunna rikta all uppmärksamhet på just Ebbe eller Olle. Denna gång skulle Ebbe klippa sig så då passade vi på att åka ner på stan själva. Innan frisörbesöket gick vi på secondhand-affären Busfrö som ligger mitt i stan. TIPS!

Ebbe har så tjockt hår så det tog över en halvtimme att klippa. Men han satt nöjd och tålig hela tiden - vilken utveckling från att han för några år sen skrek så fort vi närmade oss en frisör.

För varje gång blir han modigare. Förra gången vågade han testa att ha en liten stjärna med färg i håret. Nu valde han själv att ha färg över hela året. 

Så nöjd kille!

Det är en ynnest att få vara Ebbes mamma. Tänk, nästa gång han klipper sig är det inför skolstart. Svårt att förstå att vi ska ha ett skolbarn i familjen i höst.

Vi firade som vi alltid gör efter frisörbesök - med glass! Det var så mysigt att sätta oss på ett café och njuta, bara han och jag. Ebbe var fullt fokuserad på glassen, pratade knappt ett ord och när han var klar reste han sig upp, tog på jackan och sa "nu kan vi gå hem!"

Så då gjorde vi det, hand i hand. När vi kom hem såg vi att farmor & farfar var på besök och Ebbe utbrast att "Det här är den bästa dagen i mitt liv!" Det finns väl inget härligare än att höra sina barn nöjda över livet?

Och jag blev också nöjd för hemma väntade mitt favoritgodis som min fina kollega Sara kommit förbi med. Jag blev så glad - vad bra jag har det. Omgiven av många kärleksfulla människor i mitt liv. Det är inte något att ta för givet utan något att verkligen vara tacksam över! 

En av mina absolut viktigaste uppgifter i livet är att vara mamma till Ebbe och Olle. Jag funderar ibland på vad Gud hade för syfte när han gjorde mig till en pojkmamma. Nu vet jag. För jag får möjligheten att vara med och uppfostra pojkar som är något annat än det vi i så många år skolat pojkar till att vara och bli. Jag har följt senaste veckans debatt och skriverier om sexköp och blir så innerligt arg över att det får vara såhär. Att världen är så trasig, att livet för många är så mörkt och kallt och hemskt och att vi människor gör varandra så illa. Jag funderar på hur jag på allra bästa sätt kan vara mamma till mina små pojkar så att de ska växa upp till en annan sorts män. Män som visar empati för sina medmänniskor, som vågar visa känslor och prata om det som är svårt och gör ont, som förstår vikten av alla människors lika värde och som ser det som en självklarhet att en pojke är värd precis lika mycket som en flicka. Män som förstår var gränser går och som vet att det är helt oacceptabelt att tro att man kommer undan med saker "bara för att man är man eller för att man hade lust." Män som respekterar och gör sin omgivning bättre, ja såna pojkar vill jag fostra! Jag får varje dag växa i denna uppgift. Jag minns hur Ebbe som 3-åring var med mig och handlade på ICA Maxi och jag hittade en "blixten-ryggsäck" som jag undrade om vi skulle köpa. Istället pekade han på ryggsäcken bredvid, en illrosa "my little ponny-ryggsäck" och sa stolt att det var den han ville ha. Bredvid stod min fina systerson som log brett och sa "Du vet att det är en fri värld va, Tina?!" och tyckte det var självklart att Ebbe skulle få välja själv. Motvilligt fick han köpa ryggsäcken och det tog emot att se honom bära den. Tankar som "en sån ryggsäck har ju inte en pojke" och "tänk om han blir retad?" for genom huvudet. Två år senare har jag inga problem med ryggsäcken längre. Jag uppmuntrar Ebbe när han gillar att leka med hästar, precis lika mycket som jag uppmuntrar när han vill leka med bilar. Jag pratar mycket med båda barnen och försöker få dem att sätta ord på det de känner. Och jag jobbar ständigt med mig själv och mitt synsätt, att lägga av med gamla mönster som sitter så djupt rotade i mig. Om vad som är flickigt eller pojkigt till exempel. En bit i taget. Det måste vi göra om vi vill få en bättre värld. För som den ser ut nu säger statistiken att män står för de allra flesta brotten och det allra mesta våldet. Så kan vi inte ha det. Kom igen nu alla pojk-mammor: låt oss vara stolta att vi blivit just detta och ta vårt ansvar för vår och världens framtid!