Vardag. Det är inte så dumt ändå. Satt och kände mig väldigt tacksam i förmiddags och sa det högt till barnen, att "Vad bra vi har det! Tänk att jag får vara hemma med er." Vilken förmån det är - att kunna vara hemma ett helt år med mina älskade små barn. Att se dem utvecklas, få leka och busa och ge och få kärlek. Så väldigt tacksam att vi har det så bra. Ebbe kan man göra nöjd genom att låta honom göra massor av bubblor i handfatet. Eller att gå ut och ha picknick på bryggan. Klämmis, bragokex och vatten - då är han supernöjd. Och så bygger vi kojor inomhus, läser böcker, har sångstund och leker med bilar. Och dansar - både morgon, middag och kväll. Till Ebbes egna Spotify-lista eller när jag sjunger. Det gjorde vi ikväll. Älskar att se Ebbes glädje i dansen och hur Olle följer honom stadigt med blicken. Hans stora idol! Ska bli så kul när de kan börja leka mer tillsammans. Nu sover båda barnen (lyckades söva dem samtidigt ikväll!) och jag ska göra detsamma. Jocke jobbar borta så jag är så glad att dagen känts så bra, trots att jag varit själv. Eller helt själv är jag ju inte. Vi fick middag inne hos svärmor ikväll. Skönt att ha dem i grannhuset!
Gud i vardagen
Gud i vardagen. Många tycker det är svårt, även jag. Vanligtvis har jag så mycket av det gratis eftersom jag jobbar i en kyrka och församling vilket innefattar både undervisning, bön och lovsång. En självklar och viktig del av mitt jobb! När man är mammaledig är det något annat. Därför har jag mina små knep för att påminna mig om min tro, som är så viktig för mig, och att Gud ständigt finns vid min sida.
Att älska livet och varför det kan kännas så.
Så glad för dagen idag och för gårdagen som jag tror bidrog mycket till en positiv och härlig känsla idag. Igår var vi på gudstjänst i vår församling. Det känns som det varit dåligt med det på sista tiden pga semester, bröllop, arbete och trötthet. Jag och Jocke vill att gudstjänst på söndagar ska vara en självklar del i vårt liv. Vet att vi hade en diskussionen om just detta för några år sen, när vi bodde i Örbyhus och Ebbe var liten, och jag sa "Ska vi verkligen åka på gudstjänst idag?" och Jocke svarade "Vill du verkligen ha den här diskussionen inför vårt barn? Ska det ens vara något att fundera över?" Helt enkelt: gudstjänst är en självklar del i vårt liv! Och det fantastiska är att varje gång jag kommer till kyrkan och sätter mig i bänken blir jag både tacksam och välsignad - av stunden i stillhet med Gud, att få vara tillsammans med min församling och av allt gott jag får med mig genom predikan, musiken och gudstjänstledningen som ger mig både kraft, mod och hopp att orka vidare i livet. Gudstjänst är bra för mig! Församlingen är viktig för mig! Ebbe var också nöjd, över att få springa runt och leka i vår stora sporthall och lekrum. Efteråt åkte han med farmor och farfar hem och plötsligt fick jag och Jocke en stund för oss själva (med Olle också såklart men han är ju så smidig att ha med) så vi passade på att äta söndagsmiddag på resturang och fick tid att se varandra i ögonen och prata ordentligt. Det var SÅ skönt och välbehövligt efter en intensiv tid med mycket arbete, trötthet och lite tid tillsammans. Så idag, när solen sken, kände jag att det bara kunde bli en bra dag - trots en dålig natt med barnen som inte ville sova ordentligt. Idag la jag alla måsten och borden åt sidan och bara va med barnen. Jag gick i pyjamas tills på eftermiddagen, vi bakade och jag struntade i att städa direkt efteråt och gick istället ut och lekte och fikade på bryggan. Jag var på så pass bra humör att jag stod på bryggan med utsträckta armar och sa "JAG ÄLSKAR LIVET!" Så glad och tacksam för den känslan, för en bra dag och att livet kan bli så annorlunda - bara man får lite tid med den man älskar och när man ändrar fokus i sin vardag och släpper lite på alla sina måsten och borden. Som Jocke sa när han kom hem idag "Det känns harmoniskt här!" Låt det få fortsätta så hela veckan. Tack Gud att du är med - alla dagar - och ger mig kraft!