frulundqvist

Vår minsta älskling har fyllt 2 år. Minns med glädje hur han föddes en iskall (-15 grader) solig vinterdag efter att jag återigen gått två veckor över tiden. Hur jag blev igångsatt och att han var ute efter ett par timmar. Hur jag tittade in i kameran och sa "jag ska aldrig mer föda barn." Och så känner jag fortfarande. Så nöjd med mina tre pojkar och försöker njuta så mycket jag orkar av allt som är sista gången med Gösta. 

Gösta älskar klämmis. Äter helst minst en per dag. Det är dyrt med barn men varenda klämmis är värt det. Har älskat klämmisar till alla barnen, så smidigt och bra. 

Gladast blev han för dammsugaren jag fyndat på Erikshjälpen. Den har använts otaliga timmar sen dess.

Eftersom Olle blev magsjuk en halvtimme innan kalaset fick vi fira i liten skara. Men inte gjorde det Gösta något. Han var så nöjd att få äta chokladboll (favorit!) och kakor med mig och Ebbe.

Och att leka med ballonger och i sitt nya kök som jag fyndat på marketplace. Älskar när jag kan köpa begagnat. 

Gösta har blivit väldigt glad i sin pappa senaste tiden. Frågar ständigt var pappa är när han inte är hemma och vill gärna facetima och säga hej. Har inte fastat för något tv-program utan vill bara se på barnsånger och på fordons-filmer på youtube. 

Älskar sina brorsor och de är så fina med honom. Ebbe är den som allra mest tar hand om Gösta, som leker med honom och hjälper honom med alltifrån att klä på sig till att hämta leksaker. Vi märker hur de mer och mer får glädje av varandra och att Gösta kan hänga på i vissa lekar nu. Framtiden känns ljus när det kommer till att barnen kommer bli mer självgående med varandra!

Gösta älskar att vara ute. Helst med en spade eller innebandyklubba. Och så vill han gå och titta på bussarna och bilarna som susar förbi uppe på stora vägen en liten bit från oss. 

Vokabulär: Mamma, Pappa, Ebbe, Olle (äntligen! Det har tagit tills nu), tack, säs (sex) isse (=farfar), bi (bil) och plötsligt sa han ägg idag när vi lagade ugnspannkaka ikväll. Det börjar komma mer och mer ord. Tur är väl det för han ligger långt bakom båda sina bröder på den utvecklingsfasen.

Favorit-mat: ugnspannkaka, falukorv och makaroner, köttfärs och spagetti, pappas lasange 

Intressen: Båtar, FaceTimea, dammsuga, swiffra, stöka ner och dra fram allt som kommer i hans väg, läsa böcker, se inspelade filmer på mobilen, helst på båtar i Harkskär. 

Tycker inte om: När mamma går hemifrån, köttbullar, att vara utan sin napp.

Vill gärna: klä på sig ytterkläderna själv och själv bestämma vilken sked han ska äta med.

Gösta är allas vår lilla älskling som förgyller vårt liv! Tacksam för honom!

Förra veckan fyllde 35 år! Jag blev väckt av skönsång av mina pojkar vid 9-snåret. Det var jullovet sista dag så jag njöt av ännu en sovmorgon. Så mysigt att höra Olle räkna in sången utanför dörren och sen få höra dem stega in för att sjunga och hurra. 

Dagens bästa var när Olle sa "Hurra för mamma som fyller 25". Det kändes fint! Var tvungen att leta upp hur jag såg ut då. Svaret finner ni ovan. 

Efter paketöppning, som bland annat innehöll nya träningskläder, åkte jag till gymmet. Så glad att jag håller i träningen som gör mig så gott. Helt ärligt är det sällan jag känner för att träna men jag vet att det får mig att må bra så därför gör jag det. Man ångrar aldrig ett pass efteråt! 

När jag kom hem igen väntande lyxfrukost med amerikanska pannkakor och smoothie. 

Öppnade fler paket från min fina syster Camilla. Allra gladast blev jag för smycket hon låtit designa åt mig, med ett av mina favorit-bibelord. Fil 4:13 - Allt förmår jag genom Honom som ger mig kraft. 

Dessa blev också favoriter som jag fick av mamma, Ingvar och Liv - örhängen från Zoe Hoop som symboliserar välsignelsen - Guds ansikte vänt mot vårt. Känns fint att få bära dem och påminnas om att Gud vill ge mig allt det bästa!

Min enda önskan för dagen var att gå och fika på ett café så vi åkte ner till stan och besökte min favorit café Berggren. 

Testade nåt nytt och det var gott! Mina fina svärföräldrar mötte upp och kom också med paket. Tacksam!

Hemma igen blev jag överraskad med ett blomsterbud från min älskade foto-familj. Jag är så rik på familj och vänner som ger mig kärlek och finns vid min sida. 35 år börjar kännas gammalt. Samtidigt är jag verkligen mitt i livet och mår bra på in- och utsida. Jag önskar mig ett roligt år, där jag får utmana mig själv, testa nya saker, få nya musikaliska upplevelser och tid att vara med dem jag tycker om. Hurra för livet!

Jag har en återkommande kris som dyker upp emellanåt. Krisen då jag känner så mycket "både och" samtidigt att det bara bubblar inom mig. I dessa tider snurrar känslorna runt som en virvelvind i kroppen och de känslorna handlar om barnen. Om hur fort det går samtidigt som jag längtar tills senare. Jag älskar att de blir större och mer självständiga samtidigt som jag får panik av att tänka att det en dag inte kommer att komma ett litet barn rusande när jag kliver innanför dörren som bara längtar att få bli buren i min famn. Jag får panik av att inse att detta är nu och sen kommer det aldrig åter. I dessa paniktider läser jag bloggen flitigt, går bakåt i tiden för att jämföra barnen och utbrister gång på gång "Kolla så gullig han var och hur roligt han pratade." Alla olika åldrar har sin charm. Jag älskar hur Gösta börjar göra sig mer förstådd med olika ord, hur han kiknar av skratt när jag kittlar honom och njuter att sitta nära i min famn. Hur han älskar mig så gränslöst bara för att jag är hans mamma. Jag älskar hur Olle pratar så engagerat, med fascination i blicken, när han berättar något som är väldigt vanligt men för honom helt otroligt. Hur han plötsligt kan läsa massor av ord och som suckande säger "åh, mamma, jag älskar verkligen dig." Och jag älskar hur Ebbe ritar alster efter alster och vill berätta om de olika karaktärernas specialkrafter, att få lyssna när han läser läs-läxan, få spela spel och höra om hans olika funderingar när jag nattar honom. Med honom blir allt för första gången. Med Gösta blir allt för sista gången. Ingen mer 1-åring i huset. Någonsin. Tiden kommer aldrig åter. Med Olle får vi hela tiden se hur syskon blir olika och hur han är sin alldeles egen och samtidigt väldigt lik mig. Aldrig är livet långtråkigt med honom. Jag försöker njuta för det säger ju alla att man ska göra. Jag sitter på golvet och bygger duplo, läser böcker, leker med bilar och äter låtsasmat som Gösta lagar och som Ebbe och Olle kör ut med sin bobbycar eftersom det är hemleverans. Jag blir uttråkad och trött samtidigt som jag inte vill att det någonsin ska ta slut. Det är det här jag menar, känslan av "både och". Jag tycker småbarnsåren är jättejobbigt och jättehärligt. Kommer troligtvis scrolla tillbaka i mobilkameran och tänka "åh, vad fint det var." För det är mest det jag ser när jag blickar tillbaka. När jag är mitt i det vet jag hur jag ibland får kämpa för att orka och hålla humöret uppe och allra mest vill att dagen ska ta slut. I efterhand känns det inte alls så. Alla bilder och filmer gör mig bara varm i hjärtat. Någon mer som känner igen sig?