frulundqvist

Idag går jag in i v.27 vilket innebär att 2/3 är avklarade av graviditeten. Det är så härligt att ofta få känna att det rör sig en liten bebis där inne. Samtidigt overkligt, ska vi verkligen få välsignas med barn nr 3?

Denna graviditet har varit väldigt lika de andra två. Illamående och kraftig trötthet kring v.8-12. Cravings efter saltgodis, leverpastejmacka med smörgåsgurka och att dricka mjölk. Kring v.25 och framåt känningar av foglossning och bitvis gör det ont att gå. Mer trött än vanligt under hela graviditeten och stundtals känner jag mig stor och tung. Men allt som oftast mår jag väldigt bra och lever precis som vanligt. Tacksam över att jag denna graviditet dessutom tränar tre gånger i veckan. Det är så härligt och bra för mig! Som vanligt får jag många kommentarer om att jag är väldigt stor och frågan om det verkligen inte är tvillingar eller om jag räknat fel på tiden. Svaret är nej! Jag ser ut såhär när jag är gravid. 

Längtar till att få välkomna en lillebror eller lillasyster och att få se Ebbe och Olle som storebröder. Längtar att få tid hemma med alla barnen och att sitta och amma länge framöver "Malou efter 10" på förmiddagarna. Längtar att ta barnvagnspromenader med Olle cyklandes bredvid och att få bebisgosa. Längtar inte till sömnbrist och det dåliga humöret som följer av det, mjölkstockning och otillräckligheten att inte längre ha varsin hand att räcka ut till barnen. Hoppas att bebisen gör precis som sina storebröder och stannar kvar i magen längsta möjliga tid så att vi får ett januari-barn. Fram tills dess ska jag försöka komma ihåg att klappa på magen ofta och njuta av att återigen få vara gravid. En allra sista gång. 

En riktigt bra vecka är förbi! Jag har känt mig glad, lite piggare och njöt verkligen när fredagen stod för dörren. När jag vaknade av att regnet smattrade mot rutan natten mot lördag kändes det så härligt att veta att en obokad dag väntade då vi med gott samvete kunde stanna inne precis hela dagen. På morgonen låg Jocke och jag kvar i sängen och såg vår favorit-serie medan barnen tittade på paddan en våning ner. Sen gick barnen i pyjamas till mitten av dagen medan jag hann träna, Jocke var på möte i kyrkan och vi grejade hemma. På eftermiddagen kom mina fina svärföräldrar på fika. 

När vi ätit lördagstacos började vi att måla om vardagsrummet. Tapeten i köket har en grön nyans i sig som vi plockat upp. Fast vi tycker nog mest det går åt blått när vi började måla. Fint blir det hur som helst. Kul med något annat än grått eller vitt som annars är standard i övriga huset. 

Barnen fick måla några drag var innan det var dags för nattning. Då slog min trötthet till och jag kände mig som världens tråkigaste när jag gick och la mig kl 21. Men som Jocke sa "Vi tänker inte tråkigt. Vi tänker långsiktigt, att vi skapar goda förutsättningar för ytterligare en bra vecka." Nu väntar ännu en lugn söndag och vi ska fortsätta att måla om i vardagsrummet och njuta av att vara lediga tillsammans, hela familjen. Önskar er en fin söndag med mitt favoritbibelord från Ps 121:8 "Herren skall bevara dig i livets ALLA skiften, nu och för evigt."

Det var ett riktigt lyckopiller att få se bilderna från 90-talsfesten vi var på för några veckor sen. Fantastiska @claravictoriafoto förevigade kvällen och lyckades verkligen fånga hur härligt vi hade det! 

Jag och kulan med en härlig 90-talskylt.

Utstyrseln kom från Erikshjälpen förutom mina smycken som jag rotade fram i mina gamla gömmor här hemma. Blir alltid lika rund och go som gravid och jag gillar det! 

Snart får våra barn en ny kompis eftersom våra vänner Axel och Moa också väntar en bebis, men bara om några veckor. Ska bli så spännande att få följas åt i detta äventyr. Så roligt att vi valt samma klädsel för kvällen.

Känner mig ändå ganska glad att jag inte träffade Jocke på 90-talet. Låter bilden tala för sig själv.

Kläderna och mustaschen är nu ett minne blott men denna dagen kommer vi minnas länge. En riktig höjdpunkt på 2020!