Som jag har njutit av ledighet tillsammans med familjen. Nästan tre veckor var vi lediga allihopa och det var såååå skönt! Vi har åkt pulka.
Skridskor.
Och skidor i Kungsberget.
Svärfar har varit här och hjälpt oss att skotta undan all snö med hjälp av sin snöslunga.
Vi har fått spontanbesök av vänner som dessutom hjälpte till att få upp min nya poster i trappen.
Tada! Visst är den fin? Njuter varje dag när jag möts av den på vägen ner. Precis så där vill jag känna för livet. Med blicken lyft uppåt, med närvaro och lugn i stunden.
En ny poster hängdes även upp i vardagsrummet. Så skönt att ha tid att fixa hemma. Inför julledigheten gjorde jag en lång lista på allt jag ville fixa och otroligt nog kunde jag bocka av en hel del när lovet var slut. Som nya posters på väggarna, en städad
tvättstuga, rensade skåp och att barnens garderober blev rensade och förnyade för att nämna några. Nyår innebär alltid en lust till nystart och ordning och reda för mig.
Spontan-besök av vänner innebär också tid för barnen att ha någon att spela spel med. Älskar när vårt hem ser ut så här!
Hela familjen har varit på shoppingtur till Valbo i hela 5 (!) timmar. Lyxade med fika på Espressohouse och njöt av stunden, så sällan vi gör sånt här allihop. Det märks att Gösta börjar bli äldre och att allting där med går lite lättare.
Vi har varit på gudstjänst där det var vår tur att ta hand om kyrkfikat. Lycka är att hitta vår nya pastor och vän Emma, fikades med barnen under serveringsdisken.
Barnen har lekt tillsammans och Gösta har börjat älska att spela spel. Vi spelar "hitta katten" och "babblarna-lotto" varje dag här hemma just nu. När denna bild togs sa Olle "Mamma, man tänker ju inte på det, men vi är ju faktiskt varandras
bästa vänner." Så fint att se vilken glädje syskon har av varandra.
Vi har åkt mer skidor och njutit av härliga åk men framför allt av varm oboy och grillad korv i de små grillstugorna. Och jag har känt tacksamheten över att Ebbe lever och att vår olycka fick ett lyckligt slut. Livet kunde ha sett så annorlunda ut,
det slås jag av varje gång jag är tillbaka i liften där allt skedde.
Så drog vårterminen igång och den inleddes med min 36-årsdag. Efter jobb och skola kom våra fina vänner på kalas. Vi åt flygande Jakob.
Och chokladbollstårta.
Jag fick fina presenter. Som en tavla med mitt favorit-bibelord av min syster Camilla. Skidhjälm, sodastream och träningskläder av min man. Och 10 km Tjurrus av min syster Ulle. Såååå glad att jag ska få göra det igen!
Veckan har varit tung med tanke på den enorma tröttheten jag känt. Somnade kl 19 i onsdags och kl 18 i torsdags när jag nattade Gösta. Helt slut. Många säger "det blir skönt med vardag och rutiner igen" vilket jag aldrig känner igen mig i. Jag ÄLSKAR
att vara ledig tillsammans med min familj. Får alltid abstinens när det är dags att återgå till vardagen. Det är mörkt när man åker och mörkt när man åker hem igen. Tack gode Gud att vi går mot ljusare tider!
Imorse var jag glad att mötas av pepp-lappen jag satt upp på vår lilla toalett på övervåningen. Precis vad jag behövde för att mota bort känslan att vilja krypa ner i sängen igen. Dagen på jobbet är avklarad, likaså kvällsmys med barnen och läggning
av alla tre. Det bråkas ständigt om vems tur det är att bli lagd av sin mamma. Jag vet att det inte alltid kommer vara så så jag försöker njuta av stunderna. Även om det ibland slutar med att jag somnar hos första barnet. Helgen ligger framför och
den är så efterlängtad. Så småningom ska jag nog hitta in i vardagen igen. Allt har sin tid.