Söndagkväll. Tre barn är nattade medan Jocke spelar innebandy i kyrkan. Sitter här och känner tacksamheten över min älskade kyrka och min tro som ger mig så oerhört mycket glädje i livet. På förmiddagens gudstjänst var både jag och Ebbe med och sjöng och det var så härligt. Ena stunden mello-fest, andra stunden gudstjänst-fest. För precis så känns det. Gudstjänst känns aldrig som någon börda eller måste. Det är en självklar del i livet som jag mår så bra av. Tid att stanna upp, reflekter, be och sjunga lovsång och få känna att Gud är god mitt i allt elände som sker i vår värld. Vad skulle jag göra utan det hoppet? Min tro på Gud ger mig både mål, mening och en trygghet i att livet inte slutar med döden, det finns så mycket mer. I min glädjeyra över KAJs vinst igår satt jag och gjorde min egen text till deras sång vid frukostbordet imorse. En sång vi sen sjöng på gudstjänsten. Allt ryms i Gud - både mello, vardag, fest, glädje, sorg och förtvivlan. Våga be! Vad är det farligaste som kan hända? Att du får svar?
Bara prisa Jesus Jesus
Lyft händer känn att Gud är god
Här i kyrkan kan du finna styrkan
Och få växa i din tro
Bara prisa Jesus Jesus
Lyft händerna här kan du få tro
O o o o vår Gud är så god!