Vet ni? Jag är så otroligt trött. Dels har jag åkt på något virus och haft feber och halsont sen igår. Och på det så har senaste veckorna varit intensiva där jag och Jocke gått om varandra pga. jobb och andra roligheter. Så idag, när jag hämtat från
förskolan, gjorde jag minsta motståndets lag. Jag lät Olle cykla till en kompis vilket är hans ständiga önskemål. Han kan nämligen umgås dygnet runt om han får välja. Vi som blev kvar hemma satte oss kring köksbordet med lite frukt, kakor och
en kopp kaffe till mig som Ebbe ordnade. Så målade vi, pratade och löste korsord vilket gav ny energi för att laga middag. Och vem hjälpte mig då?
Jo, Gösta! Han stekte köttbullarna medan jag kokade pastan och sen fick han servera oss alla och var så mallig och stolt. Och som grädden på moset mumsade han i sig allt utan minsta protest. Tack Gode Gud för en eftermiddag som denna när kraften inte
finns. Nu är tre barn nattade och jag ska somna tidigt för att ladda energi inför ledningsgruppsdagar som jag åker iväg på imorgon. Jag tror nog alltid hösten är lite intensiv. Tur att jag bokat in minimalt med engagemang - precis vad som
behövs för att orka ända till nyår.