frulundqvist

Gösta gjorde jeans-debut i torsdags och vi matchade ikapp som vanligt. Det har blivit till en rolig grej för mig, att se om vi kan matcha varandra! 

Samma dag hade Ebbe med en kompis hem, vilket var första gången. Kompisar börjar bli allt mer viktigt för Ebbe och eftersom han inte får gå på fritids får vi hitta andra sätt att leka. Efter lek både ute och inne här hemma och mellis gick vi till närmaste lekpark och plötsligt kom Olle springandes med en bukett blommor och ropade "Jag hittade vitsippor till dig mamma!" Har sagt att jag skulle vilja besöka en riktig vitsippsskog. Har du tips på en här i Gävle, hojta!

Satt i solen och njöt en liten stund medan barnen lekte och Gösta sov i vagnen. Sen hängde jag på i de lekar barnen ville göra tillsammans med mig. Favoriten just nu verkar vara lekar där jag ska jaga dem.

Hemma igen var jag tvungen att föreviga vår lilla jeans-gullis! Han växer så oerhört fort och är så med nu, på ett helt annat sätt än när han bara var en liten bebis som bara åt och sov. Nu vill han ju upptäcka mer och mer, sträcka sig efter saker, börja göra olika läten och le stort mot oss när vi pratar eller sjunger med honom. Tittar på honom med tacksamhet varenda dag! 

Men jag tittar också på honom med trötthet som är så stor, så stor just nu. En kväll försökte jag få oss att lägga oss vid 20 men Gösta var så pigg och vägrade sova. Bilden ovan är tagen strax efter 21 och närmare 22 tyckte han sen det var dags att sova. Inser att jag kanske är i en av mina allra intensivaste faser i livet, med en liten bebis, med en nybliven 4-åring som gärna trotsar och med en 6-åring som har tusen känslor och en kropp som är svår att kontrollera. Inte konstigt man är trött! Ändå blir jag så ledsen över varför jag måste vara just det, så OTROLIGT trött?? 

I fredags hade Ebbe önskat att få ensamtid med mig så efter skolan hämtade jag honom och så gjorde vi det han önskade - att gå på leksaksaffär och fika på ett café. Så härligt att få ge honom all min uppmärksamhet, lyssna på hans funderingar om livet och bara vara vi två! 

I helgen har vi påbörjat altan-bygget och vår fina vän Johannes har hjälpt oss. Under tiden som han och Jocke grävde var jag och barnen tillsammans med hans flickvän Ida. Det är så fint att få se barnen tillsammans med våra vänner och hur mycket de uppskattar att ha människor här. Tacksam att våra barn har många vuxna omkring sig som tycker om dem och som de har fina relationer med. 

Igår förvånade jag mig själv med att säga till Olle att vi borde gå till en lekpark på förmiddagen, medan Ebbe var i skolan och Gösta sov i vagnen, trots att det regnade. Men när vi väl kom ut sprack det upp, solen tittade fram och vi fick en härlig stund ute. På eftermiddagen kom sen den totala tröttheten igen. Kände mig sjuk av trötthet, sådär så jag inte kunde hejda den utan att den bara tog över. Slutade med att jag gick och la mig 17.30 och sov hela natten, med avbrott för amning såklart. Såhär har jag ju funkat i alla tider, att när tröttheten blivit för stor har jag varit tvungen att ge mig hän åt sömnen för att komma ikapp. Det är hemskt att känna sig totalt slutkörd men jag försöker intala mig själv att det inte är någon fara. Det enda som gäller nu är vila och återhämtning. Så nu har jag precis sovit med Gösta i soffan och ska strax dricka kaffe i lugn och ro. Inga måsten, bara tid att vara stilla och vila. Allt har sin tid. Men gode gud, låt det snart vara tid för mer sömn på nätterna som gör att jag får mer kraft och energi att orka dagarna. Amen. 

Funderar mycket på livet och vår tillvaro just nu. Många dagar minns man ju inte efteråt i det långa perspektivet och tröttheten som blir av att ha en liten bebis spär på det ännu mer. Livet är ju väldigt mycket vardag, så vad gör jag hela dagarna och hur lever jag mitt liv? Jo, jag leker med Gösta i babygymmet. Äntligen kan han slå till leksakerna! 

Och så fotar jag honom för att han är så söt. Hur får man honom att le på bild kanske du undrar?

Jo, såhär! Funderar på om jag borde börja älta att mina tänder blir mer och mer sneda? Men jag skippar nog det. Känns inte värt det. Jag menar, vem bryr sig? Finns så mycket viktigare saker att bry sig om och tänka på än sneda tänder.

Livet kan vara sol och att försöka vara ute med alla barn och lyckas sådär. Minns hur jag satt här och kände mig lite olycklig för att jag liksom inte lyckades få oss alla nöjda. Gösta gnällde, barnen bytte aktiviteter stup i kvarten och sprang in och ut från huset och jag försökte hålla alla nöjda. Var optimistisk och tog med min favorit-tidning Mama ut, som förblev oläst.

När livet ser ut såhär blir jag lycklig och det händer ju dagligen. Olle är så mån om att krama Gösta och säger gång på gång "Åh, Göstis, jag älskar dig!"

Många dagar matchar vi i min nya favoritfärg. Ja, vi matchar ju till och med med vardagsrummets väggar. 

 

De flesta dagar sover Gösta gott i vagnen men den senaste tiden har han faktiskt protesterat och skrikit några gånger. När han sover i vagnen och jag får några timmar att va med storbarnen och bara göra det jag vill, då fylls jag med ny energi och glädje! 

Livet kan vara att se Olles lycka över få paket på posten av sina kusiner och glädjas med honom.

När det sen började regna flyttade alla in i uterummet där vi satt och pysslade, spelade spel och Gösta somnade mitt i alltihop. Dessa stunder är guld! Jag övar mig dessutom på att inte alltid behöva vara med i barnens alla pyssel och lekar utan att jag kan sitta med men istället göra något jag själv vill och att vi allihop kan vara nöjda med det. 

Livet kan vara att få se Olle spela på elgitarren som han fått i födelsedagspresent. 

Och att bli introducerad för alla nya bilar som han också fått. Han fullkomligt ÄLSKAR småbilar. 

Ofta spelas det musik i högtalarna här hemma. Nästan alltid melodifestival-låtarna som barnen kan utantill. Men försöker också introducera lite annan musik för att få någon typ av variation. Här klädde de ut sig till hårdrockare. Ebbe tog fram min snöre-låda och band ett snöre kring huvudet. 

Ringarna och klistermärkena (som egentligen ska va som örhängen) hittade Olle på affären och var sååå nöjd att få använda. Delade dessutom med sig till sin storebror. Att vara givmild är verkligen något jag vill ge vidare till barnen.

Livet är väldigt mycket mellis och intag av energi för att alla ska orka med dagen. Ibland känns det inte som jag gör annat än att amma, fixa mellis, potta och byta blöja, fixa mellis igen, leka, plocka undan och amma igen. Nya favoriten är Friggs majskakor Chiafrö och havssalt med smör och banan på som min syster Ulle tipsat om. Oväntat gott!

Livet är ensamtid med Olle på måndagar och fredagar. Då försöker jag leka det han vill. Ofta blir det att bygga tågbana eller duplo på hans rum och att äta mellis och läsa bok samtidigt.

Frågade Olle om han kunde skriva sitt namn häromdagen. Ja, visst kunde han det! Och cykla kan han också minsann när vi testade igår. Liten blir stor!

En nyhet är att Gösta numera hänger framåt i babybjörnen vilket är ett bra alternativ när han inte är nöjd i vagnen. Igår lekte vi ute och tillslut somnade han så jag kunde lägga ner honom i vagnen där han sov vidare. 

Livet är ju väldigt mycket trötthet även om jag tycker att det går bra! Många dagar sover jag ju faktiskt inte på dagarna nu. Istället hittar jag annan typ av vila. Som att jag sitter i uterummet just nu medan Gösta sover och storbarnen hoppar studsmatta. Eller att jag la mig i uterummet och njöt av solen och att lyssna på lovsång en stund igårkväll efter middagen. Så skönt med en liten stund för mig själv! Efteråt åkte jag dessutom och tränade. Tacksam att jag vet vad jag behöver och mår bra av och att jag prioriterar det och att jag har 100% stöd av Jocke i det.

Idag matchar vi igen! Livets olika dagar. Inser att jag, efter att ha skrivit detta inlägg, har det väldigt bra stora delar av tiden. Visst blir vi osams här hemma, trötta och griniga och visst kan jag känna mig uppgiven, trött på Corona och livet i allmänhet och fundera på vad meningen med alltihop är. Men oftast är jag mest tacksam över livet som är mitt. Och vad annat kan jag vara? Jag har det ju så bra!

Hej från ett soligt Gävle! Återigen känns det som härlig vår och medan storbarnen är på skola/förskola har jag tagit en promenad ner till stan. 

Gävle är så vackert, speciellt de gamla delarna nere vid ån. Det glömmer man bort när man bor här. Nu när jag är mammaledig får jag passa på att strosa omkring och njuta och upptäcka allt fint som finns här, på min egna hemmaplan. Kan fortfarande bli förvånad när jag inser att jag bor här och är en Gävlebo. Tänk vad mycket man inte visste om livet... 

Nu har jag landat på ett café mitt i stan med en härlig innergård där jag och Moa ska sitta i solen och fika medan våra bebisar förhoppningsvis sover gott i sina vagnar. Önskar er alla en fin tisdag!