frulundqvist

Ni skulle sett hur lycklig jag var i fredags när jag stod i regnet och väntade på tåget mot Stockholm. Tänk att jag höll mig frisk trots att Gösta fått halsfluss och Jocke hade världens hosta. Tänk att jag kom iväg!

I Stockholm mötte jag upp min syster Ulle och min systerdotter Lisa på ett hotell på Östermalm. Vi checkade in, åt middag på hotellet och njöt på hotellrummet hela kvällen, framför Idol iklädda hotellets morgonrockar. 

På lördag förmiddag drog vi iväg på helgens stora äventyr, nämlingen Tjurruset, som jag fått i 35-årspresent av Ulle med motivering "du vill ju anta nya utmaningar!".

5 km i gegg-träsk och genom vattendrag, blandat med fina skosstigar som badade i solljus. 7 grader i luften och ett fantastiskt äventyr att ta sig igenom tillsammans. Så många hjälpsamma medtävlande längst vägen som peppade, drog upp varandra när man fastnade i träsket och hejade på.

Lyckan när vi kommit i mål! Kände direkt att "det här vill jag göra om!" 

Så smutsiga och kalla och glada att vi klarade det. Min svåger och systerson, som kommit för att heja på oss, körde oss tillbaka till hotellet där vi bastade för att bli varma igen. Sen åt vi charkbricka på rummet och njöt av en lugn eftermiddag. Så lugn att jag somnade i en timme. Den känslan, att bara göra vad man precis känner för, är oslagbar! Speciellt efter många intensiva veckor med bortrest man och sjuka barn. Som jag brukar säga till barnen "jag älskar att vara er mamma men jag älskar också att bara vara Martina".

När vi ändå var i Stockholm ville jag passa på att gå på musikal. Det var utsålt men vi gjorde en chansning och gick ner till Chinateatern. Jag sa "nu ska jag vara modig" och sen gick jag till vakten i dörren och sa att vi inte hade biljetter men så gärna ville gå och då tog han med mig till biljettluckan där jag lyckades övertala kassörskan att sälja tre biljetter till mig. 

Det var så obeskrivligt bra! Fantastiska musiker och sångare, så många bra låtar som man kände igen, en underbar story och en scenografi som var extraordinär. Se den!

Vaknade av att klockan ringde 9.30 idag. Så skönt att få sova länge, alldeles ostört. Åt frukost och pratade om livet. Så fint med tid tillsammans!

Hiss-selfie och utcheckning!

Strosade runt i Stockholm, i finaste höstvädret. 

Tänk att få en helg som denna, där allt bara är helt underbart!

Dessutom tillsammans med dessa.

Besökte Svenskt Tenn.

Färgglatt.

Och gick förbi Dramaten. 

Och så avslutade vi med fika på Mr Cake. Finns ju få saker som jag blir så lycklig av som att fika. Bullarna var bäst!

Tänk att vi fick denna helg tillsammans. Att jag fått uppleva både Tjurrus och musikal och fått tid att bara vara jag. Jag önskar att fler dagar i livet skulle vara just så här - fyllt av sånt jag älskar. Tack älskade Ulle för en underbar helg!

Jag känner en pirrig känsla inom mig. Solen kikar in genom fönstret och jag ligger i soffan med Gösta som sover så gott bredvid mig. En kort tur till återvinningen vid Coop gjorde honom helt slut. Istället för att passa på att slå upp jobbdatorn passade jag istället på att dricka kaffe, äta choklad och läsa ut en bok vilket resulterade i känslan jag nu har - nämligen pirrig och glad. Jag är stolt över hur jag hela tiden tar små, små steg som får mig att må bra. Att våga tänka "vad vill jag?" och "vad behöver jag?" innan jag sätter fart. 

Här kommer några små exempel som är stora för mig: 

• Att vabba när jag vabbar och försöka vara närvarande med barnen. Läste någonstans att "De enda som kommer komma ihåg din övertid om 20 år är dina barn". 
• Att jag börjat planera för och verkligen jobbar hemifrån en dag i veckan som jag fått beviljat. Det gör så mycket för mitt välmående. Jag kan lämna senare, jag kan plocka ur diskmaskinen OCH gå en promenad under lunchen och får mycket mer gjort eftersom jag inte blir avbruten lika ofta. 
• Istället för att göra nytta väljer jag att göra något jag vill. Som igår, när jag istället för att städa i vårt kaosiga hus, tände ett ljus, åt en kanelbulle och slog på tv’n och njöt av en stund i ensamhet. 
• Jag prioriterar och hittar tid för träningen. Finns inget som jag mår bättre av. 
• Jag tackar nej direkt till saker som jag inte vill. Förr gick jag och drog på det och ville inte göra någon besviken. Nu ställer jag frågan till mig själv direkt och ofta vet jag svaret ganska fort och kan där efter släppa det istället för att gå och älta och slösa massor av energi i onödan. 
• Jag inser mer och mer att jag inte är oersättlig. Att det är okej att jag inte är engagerad på alla håll, att även jag får tacka nej och det löser sig på ett annat sätt och att det till exempel går utmärkt att ställa in en barnkörsövning när Gösta är sjuk istället för att försöka vända ut och in på mig själv.

Jag försöker bli vän med vardagen. Det går så där. Låt mig ta med dig under den senaste veckan. Förra helgen var Jocke borta på jobb så jag lät Ebbe och Olle sova hos mig. När vi båda är hemma sover barnen aldrig hos oss, allt tack vare Jocke som gjort ett gediget arbete med att ha fått samtliga barn trygga på sina egna rum. Själv har jag checkat ut natt-passen efter att jag slutat amma. När vi kröp ner sa Olle "det här skulle pappa inte ha gillat" För mig, med bäst sömn i familjen, går det utmärkt att dela säng med två barn. Men helst delar jag den faktiskt med min man!

Vi har gått på gudstjänst där Gösta roade sig med att rada upp bilar på bänken. Även genom att hälla ut hela min handväska. Men vad gör det? Jag fick ju vara med på hela gudstjänsten och njöt av en kyrka full av ungdomar, av en fantastisk predikan av vår pastor Patric och av att höra ungdomarna leda lovsången. Älskar min församling!

Jag har följt barnen till bussen på morgonen. Eftersom vi har tillfällig skola pga ombyggnad får barnen skolskjuts med buss från sin gamla skola. Olle och Ebbe är världens bästa som varje dag har lagt fram en färdig klädhög till sig själva (tips!) som de klär på sig, äter sin frukost, går på toa och borstar tänderna och tar sen på sig ytterkläderna. Nu börjar det bli kallare så vi har rotat fram mössor och vantar och haft inventering här hemma. Det blir många omaka vantar på tre barn. 

Jag har tränat 3 pass under samma vecka på Curves. Hurra! Äntligen är jag igång igen. Älskar att känna mig stark och att träningen får vara en självklar del i mitt liv. Jag känner ALDRIG för träningen innan. Jag är alltid glad och tacksam efteråt.

Vi har byggt duplo-torn och rasat så Gösta kiknade av skratt. 

Jag har lunchdejtat min nya vän Emma. Var så otroligt låg på jobbet en dag och kände att jag behövde glädje i mitt liv - så då bjöd jag Emma på lunch i solen, med utsikt över havskanalen. Underbart!

Jag har lett barnkör och stannat kvar i kyrkan för att invänta Ebbe på scouterna vilket resulterade i att jag fick smaka på nystekta skrabbelucker. Otroligt gott!

Förra onsdagen hämtade jag en utslagen Gösta på förskolan. Det visade sig att han hade hög feber och därför blev det vab torsdag och fredag eftersom Jocke återigen var bortrest med jobbet. Sov ikapp med Gösta på dagen för att orka.

Firade in fredagen med munkar, som vanligt. 

På lördagsmorgonen, när Jocke var hemma igen, njöt jag av en springtur i höstsolen. Det var SÅ ljuvligt. Tränar inför att jag ska springa Tjurruset med min syster och systerdotter i helgen. 

Senare på lördagen åkte jag och Ebbe på efterlängtad dejt. Vi gick på stan och han fick för en gångs skull köpa det han ville ha. Det blev både nya pyjamasbyxor, handskar, t-shirt, en tröja och ett leksaks-armband. Sen firade vi med lunch på Espressohouse.

 

Det var så härligt att strosa omkring, bara vi två, och handla sånt vi behövde. När jag gick omkring och suktade på en inredningsaffär sa Ebbe "Precis så känner jag i en leksaksaffär, nu förstår du mamma!" 

Planen var att jag och Jocke skulle dejta på kvällen men eftersom Gösta var sjuk fick jag ta med mig Emma på Carola-konsert istället. Vi satt och insöp allt det vackra på rad 4 och gick mållösa hem därifrån. En fantastisk röst men ännu mer en fantastisk ton i sina mellansnack där hon generöst delade med sig av sin värme, tro och hopp om framtiden. 

På söndagen sjöng jag i kyrkan och åkte sen hem till vår lilla sjukling. Och han har bara blivit sämre. 

Igår vabbade jag igen och försökte göra sånt han tycker om. Som att måla. 

Passade på att skriva lite pepp till mig själv och er. 

När Olle kom hem från skolan ropade han glatt "kom!" och visade stolt upp sin första, tappade tand som han tappat under skoljoggen i skolan. Stora ögonblick i en liten människas liv. 

Eftersom Gösta blivit sämre idag ringde jag Hälsocentralen och fick en besökstid. Var tvungen att skicka bilden ovan till mina kollegor eftersom det var en Kinnarps-stol jag satt på. Doktorn undersökte och när jag sa "kan det inte va streptokocker?" gjorde de ett prov och det var det! Tacksam för en kompis som tipsat om att det går mycket sånt på förskolorna nu, annars hade jag aldrig frågat. Tack vare det fick vi penicillin och nu hoppas vi det vänder för Gösta som varit så ynklig och haft så ont de senaste dagarna. Har känt mig så otillräcklig och ensam eftersom Jocke är borta på jobb. Så tacksam till mina underbara svärföräldrar som både tog barnen till aktivitet igårkväll och som hämtade dem idag och tog med dem till Harkskär där de ska få sova över eftersom de har studiedag imorgon. Så skönt att kunna fokusera fullt ut på bara Gösta och ta igen mig lite. Livet som mamma (och med en man som jobbar borta ganska mycket) är utmanande!