Den stora nåden att få vara mamma. Att ha välsignats med Ebbe och Olle. Så tacksam! Ikväll har jag nattat dem i två timmar, först Olle och sen Ebbe. Trots den långa nattningen, som vanligtvis kan vara så frustrerande, kände jag mig bara tacksam.
Över de små händerna som for runt i luften där vi låg tätt ihop, jag och Olle. Över Ebbes tusen tankar och fakta om dinosaurier efter kvällens padd-mys och bokläsning. Livet med småbarn är NU och jag vill ta tillvara på det.
Ebbe börjar verkligen bli så stor. Kläder blir för små och det är nya ord och funderingar varenda dag. Som ikväll när han säger "Jag är uppspelt för imorgon kommer farmor och farfar och är barnvakt åt mig" Ebbe älskar sina hästar, pyjamashjältarna,
att pussla, se på paddan och leka med snören och rep. På önskelistan står ett lasso, paw-petrol och pistongpokalen.
Barnen har mer och mer glädje av varandra. Det busas och leks men ibland blir Ebbe trött på Olle som "förstör". Oavsett hur dagen varit avslutas den alltid med att de kramas innan det är läggdags. Älskar den stunden!
Olle går för fullt nu och har blivit mycket stadigare. Han är busig, snabb och högljudd när han vill något. Älskar att borsta tänderna, kasta boll, leka med bilar, läsa böcker och att cykla med mig. Vill gärna ha och göra precis som Ebbe.
Och får han inte det, ja då ser det ut såhär. Som tur är går det oftast fort över.
Ja, tänk att jag blev en pojkmamma. Jag försöker ge barnen mycket kärlek, lära dem att använda ord när de blir arga och ledsna för att sätta ord på sina känslor och kramas mycket! Tack gode Gud för nåden att vara mamma. Hjälp mig att vara den
bästa mamman för mina barn och att tillsammans med dem göra denna världen lite vackrare, lite mer fylld av kärlek och glädje.
