frulundqvist

När året verkligen börjar närma sig sitt slut inser jag att det bästa med 2021 är den här lilla älsklingen. Minns vad tacksam jag var vid 12-slaget förra året, att han höll sig i magen tills det blev 2021. Att vi sen skulle få tvinga ut honom 15 dagar senare hade jag inte räknat med… Här hemma är det full fart och ständigt får vi hålla koll på Gösta som kryper i en väldig fart och utforskar allt han ser. Han stoppar allt han hittar på golvet i munnen och kan sitta som en liten hund under köksbordet när storebrorsorna äter mellis. Han äter mest burk-mat än men älskar pannkakor och mackor och att testa allt vi äter. Matglad och lättmatad. Dock var det först vid 11 (!) månader som han började dricka vatten ur flaska. Tidigare har han vägrat. Fördelen med detta är att han inte äter någon välling på nätterna. Oftast sover han kl 20-07 men några nappinsättningar. Jag som trodde att det aldrig skulle vända… Senaste månaden har han börjat sova en gång under dagen, 2-3 timmar. Sover bäst ute i vagnen. 

Han leker tittut bakom gardinen och säger överlägset mest "ebä" till sin storebror. Testar gärna att kasta precis allt. 

Klåfingrig. Försöker nå allt som finns inom räckhåll. Blir rädd och förnärmad när vi säger "aj aj" och vill gärna gråta en skvätt för att nästa sekund försöka på nytt. 

Har de senaste dagarna på allvar velat börja resa sig och stå och även gå korta stunder när jag håller honom i händerna. Men ännu känns det långt kvar. Följer han sina storebröder dröjer det flera månader till. 

Långt hår. Ljuvligt skratt. Blir mer och mer ett barn och allt mindre en bebis. Men eftersom det är sista barnet kommer han nog för alltid vara liten för oss. Stapla torn, kasta boll, leka med bilarna och parkeringsgaraget - det är favoritsysslorna. Dock finns det något som slår allt annat - ljudet av när vi öppnar diskmaskinen! Då kommer han som en raket och ska vara med. Lyfter vi honom därifrån blir det högljudda protester! Det är intensivt, krävande och jobbigt och samtidigt alldeles, alldeles underbart!

God jul till er alla! Vilken fantastiskt fin julafton vi fick här i Gävle, med solen som lyste och snön som gnistrade. Vi firar hos svärföräldrarna i Harkskär och njuter av lugna dagar tillsammans med familjen. Inga måsten, bara vara. Och min enda önskan för julafton uppfylldes redan på förmiddagen, nämligen det ni ser på bilden - alla förevigade på ett och samma foto. Det blir sannerligen svårare för varje barn! 

Det är nåd och åter nåd att ha tre fina söner. De var så otroligt förväntansfulla på julafton och det blev därför en smärre katastrof på kvällen när jultomten kom och en av sönerna fick alldeles för få julklappar och dessutom fel innehåll. Jag hade verkligen haft hjärnsläpp vid inhandlingen och led så mycket av att se honom så besviken. En besvikelse som faktiskt var befogad, där av gjorde det extra ont i hjärtat. Som tur var kunde vi rädda upp det på juldagen med en tur till stan. Att göra sitt barn så besviken, på en av årets viktigaste dagar, var hemskt. Det är svårt att vara mamma, allra helst när jag själv kämpat en del med mitt mående under hösten. Men jag hoppas och tror att det vänder nu. Och som tur är kommer det en ny jul nästa år!

 

Vi har sammanfattat våra dagar med att vi har det så oerhört bra. Vi har varmt i huset, god mat att äta, kusiner som leker utan bråk, härlig gemenskap, massor av julgodis och tid att umgås och ha det bra. Gösta verkar trivas under sin allra första jul. Han är nöjd så länge vi sitter och leker på golvet eller bär omkring honom i famnen. 

Tid med varandra är det allra bästa. På juldagskvällen gick jag och Jocke en promenad i kvällsmörkret. Stjärnorna lyste på himlen och vi gick hand i hand och konstaterade att vi tycker om att leva med varandra. Tacksam för oss!

Idag gick jag och svärmor på långpromenad i solen. Jag älskar denna plats. Älskar tystnaden, naturen, havet och att få gå här i fred och frihet. Nu ska jag njuta vidare! Hoppas att ni alla fått en bra jul. Och har ni inte det får ni, precis som jag, trösta er med att det kommer en ny jul och nya möjligheter. Var så säker!

Lyckan var total när det började falla snö från himlen igår. JA! En vit jul! Precis vad vi längtat efter. Jag och Olle gick ut och lekte, så klart, och njöt av snöfallet.

Medan Gösta satt i vagnen och tittade på när vi skottade och åkte snowracer. Men till sist började han gnälla, kanske inte så konstigt eftersom han var alldeles snöig och kall.

Men inne är det varmt och skönt. Imorse såg hela familjen på julkalendern innan Ebbe gick till skolan. Jag älskar årets kalender, den är ju så bra! Sen skulle Olle absolut mata Gösta med gröt och det gick men blev betydligt kladdigare än vanligt. Blir så glad när jag ser barnens kärlek till varandra. Apropå barn och en vit jul. Junis, som är Jockes nya arbetsgivare, är med och driver kampanjen "vit jul" som innebär att avstå alkoholen i jul. För mig är det ju en enkel sak eftersom jag aldrig dricker alkohol. Men för er som gör det är det en ypperlig möjlighet att avstå under jul. Vi brukar ju säga att julen är barnens högtid och barn och alkohol hör inte ihop. Dessutom är det ofta barnen som får ta de svåra konsekvenser för de vuxnas alkoholkonsumtion. Så för att visa omsorg om våra barn, barnbarn och de människor vi har runt omkring oss i jul - avstå alkoholen och fira en vit jul! Vill du veta mer om "vit jul" kan du trycka HÄR