frulundqvist

Vi hade en sån fin helg att jag känner att jag bubblat av glädje när jag pratat om den efteråt. På söndagen skulle jag sjunga och leda gudstjänsten i kyrkan och eftersom jag blev förkyld under veckan fick vi skjuta på övningen till lördagen. Inte helt enkelt eftersom Jocke jobbade borta och svärföräldrarna var bortresta men det gick ändå väldigt bra tack vare en tålmodig storebror (Ebbe!) som tittade efter Gösta. Var tvungen att stanna upp när vi övade och säga till mina vänner hur fantastiska de är och vilken glädje det är att spela och sjunga tillsammans med så begåvade människor. Efteråt följde en familj spontant med hem till oss så det blev myskväll med middag i uterummet och filmmys i soffan. ÄLSKAR SÅNT! Och sen kom söndagen med underbar gudstjänst som avslutades med att flera av våra barn kom fram spontant på sista sången. Församling när den är som bäst!

Under gudstjänsten pratade jag om att barnen är det bästa vi har och att Jesus vill att de ska få ta plats, höras, få höra om allt det goda Gud vill ge dem och att de ska få röra sig fritt eftersom det här är deras kyrka. Sen fick de måla självporträtt och hänga upp som sen de äldre kunde gå fram och kika på och samtidigt passa på att be en bön för något av barnen. 

 

Efter kyrkfikat fick jag tjata på mina barn att följa med för ingen ville gå hem. Olle ville spela orgel.

 

Och Gösta spela trummor. 

Till slut fick jag med dem, efter att jag lockat med smoothie. "smoothie ute mamma" sa Gösta och så fick det bli. 

Älskar vår lilla oas på baksidan. 

Efter en härlig men intensiv helg var det underbart att vara ledig på måndagen tillsammans med Gösta. Hans förskola var nämligen stängd för planering och ingen kunde varit tacksammare än jag. Efter att vi skjutsat storebrorsorna till skolan åkte vi och slängde skräp. Bästa nöjet tillsammans med barn!

Sen åkte vi till frisören för att klippa av Göstas långa kalufs. Han var ledsen och skeptisk till en början men när jag placerade en stol intill honom och höll hårt i handen gick det bra. Dessutom hade jag preppat med att kolla på youtube innan, när barnen klipper sig, så han var förberedd och redo för både hårtrimmer och sax.

Se så fint det blev! Jag tycker alltid barnen blir så stora när de klipper sig.

Vi firade med en sväng till Busfrö där Gösta absolut skulle köpa en liten tax som han sen stolt drog runt genom stan.

Och så firade vi med munk som Gösta tjatade till sig på affären. Kunde inte motstå den ljuvliga lilla rösten och de tindrande ögonen.

På eftermiddagen blev det gnäll, matvägran och köttfärssås och spagetti på hela golvet. Det är också livet. Men eftersom jag dessförinnan fått sova med Gösta i över en timme kunde jag inte klaga. Vet nästan inget bättre än att få sova mitt på dagen med en liten barnhand i min.

Idag har det varit en vanlig jobbdag igen och när den var slut följde jag med Olle på fotbollsträning. Solen värmde och jag råkade försjunkna djupt i en bok ända fram tills jag hörde tränaren ropa "Olles mamma! Han är ledsen" och jag raskt kom på fötter och tog emot Olle som fått råkat slå ihop huvudet med en kompis. Livet är verkligen högt och lågt men de senaste dagarna har det verkligen innehållit väldigt mycket härligheter. Och det gör mig glad!

Alltså, kolla in gullungen som borstade tänderna imorse. Gösta är så otroligt härlig just nu med alla sina ord och all sin vilja. Han är jobbig också, så som en snart treåring är, men det behöver vi inte prata högt om. Just imorse kände jag mig bara så rik och lycklig. Jag gillar varken väckarklocka, snorig näsa (ja, min förkylning har hållit i sig. Förskolebaciller är skarpa!), frukost som måste ätas upp med fart för att hinna eller barn som bråkar om vems tur det är på toaletten. Men jag älskar att få vakna upp till liv. Att inte vakna ensam utan med en familj. En familj som jag älskar och som älskar mig. Vilken nåd!

Eftersom jag varit så förkyld har jag jobbat hemifrån och unnade mig bokläsning, kaffe och choklad på lunchen. Är så glad att jag håller i mitt bokläsande, något som verkligen ger guldkant på tillvaron. Just nu läser jag Emma Hambergs Je m’appelle Agneta. Älskar den! Kommit på mig själv när jag skrattat högt flera gånger.

I eftermiddag hämtade jag Gösta, som var sist kvar på avdelningen, på förskolan och så fort han såg mig vinkade han ivrigt och sprang till fönstret. Han får mig att känna mig så älskad och efterlängtad. Jag var tvungen att föreviga det på bild för att minnas om några år, då jag kommer få be om en kram, att dessa stunder var riktiga guldstunder. När vi hämtat brorsorna från bussen njöt vi av fredagsfika tillsammans. Ebbe och Olle hade beställt munkar och vi kunde sitta ner och prata en stund. Sen bröt kaoset ut med en jättetrött Gösta som låg och skrek på golvet medan jag försökte laga middag. Olle försökte hjälpa mig så gott han kunde med att både plocka ur diskmaskinen och vispa grädde. Och jag behöll lugnet och lyckades till slut även smitta av det på Gösta. 

När Gösta sedan nattats och jag kom ner igen sa killarna "Visst är det läggdags nu?" med sorg i rösten. Då svarade jag "Nej, nu ska vi ha mys" och då sken de upp. Minns fredagsmyset som det bästa på hela veckan när jag var liten och det vill jag ge vidare till mina barn. Jag poppade popcorn som jag ställde fram tillsammans med vindruvor, chips och bubbelvatten och överraskade sedan barnen med att sätta på nya super mario-filmen som jag hyrt i smyg. Ni skulle sett deras lycka! Olle utbrast "mamma, jag dör" och ställde sig upp av glädje. Älskar när jag kan överraska och göra det lilla extra och få en riktig mysig stund med barnen. Stunder som dessa är det så oerhört härligt att vara mamma. Glad helg! Tänk att vi överlevt ännu en vardags-vecka.

Under hela semestern har vi sovit till 10-snåret varje morgon så det blev ett bryskt uppvaknande när jag klev upp 06.30 på måndagmorgonen (v.32) för att åka in och titta till huset innan jobbet. Där möttes jag av en översvämmad källare. Suck! Here we go again! Inte lika allvarligt denna gång men tillräckligt för att vi måste göra större åtgärder för att det inte ska fortsätta hända. Som tur är förstördes i princip inga saker denna gång.

Med tanke på översvämning och första jobbdagen efter semestern var det alldeles perfekt att få svida om i rosa klänning för att möta upp detta härliga gäng och gå på BARBIE-filmen på eftermiddagen. Fantastisk, tycker jag. Sevärd, tänkvärd, rolig och härlig. 

Passade sen på att strosa en sväng på stan och super-fynda detta för 100 kr. På kvällen njöt jag av ensamheten hemma i huset. Finns få saker jag njuter så mycket av som att ha huset för mig själv en stund.

På onsdagen samma vecka gick Olle på studiebesök på sin nya skola och provsatt skolbänkarna tillsammans med sin bästis Adrian. Oro, ängslan och rädsla byttes mot glädje, förväntan och längtan. 

Vi firade med ensamtid på Valbo Köpcentrum där Olle fick välja sin allra första skolryggsäck. Så fint att få en stund med bara honom. I livet som pågår är det lätt att just han, vårt älskade mellanbarn, kommer i kläm. 

Efter fyra dagars jobb var det dags för ytterligare en veckas semester som jag och Jocke inledde med att åka till Dalarna i svärföräldrarnas husbil. Husbilssemester var Jockes önskemål för sommaren och äntligen blev det av. Sällan jag sett min man så glad!

Vi mötte upp våra fina vänner Simon & Matilda och åkte till Dalhalla för konsert med Benjamin Ingrosso.

Det var SÅ BRA! En helt magisk kväll. Han är enastående. 

Sen åkte vi tillbaka till Rättviks camping där vi hade parkerat husbilen vid stranden. På morgonen kom camping-ansvariga och sa att alla som hade strandtomt skulle evakueras pga den höga vattennivån i Siljan. 

Vi checkade ut och åkte till FIKET i Hofors på hemvägen. Lika gott som det ser ut. Det är "Fredriks fika" som driver det, väl värt ett besök. 

Goda mackor och bullar och mysig miljö.

På söndagen kikade äntligen solen fram igen och vi gick till kyrkan där vi inte varit på hela sommaren. Medan Jocke var på gudstjänsten hängde jag i lekrummet.

Hemma på Harkskär igen fick vi skåda denna kvällsvy. Varje år frågar vi oss varför vi har ett hus i stan och drömmer oss framåt i tiden när vi kan bo vid havet året om.

Solen fortsatte att lysa så nästa dag tog vi båten till Norrskär och åt frukost.

Snusen har varit fantastisk denna sommar som tagit med oss på många fina turer på havet. 

Jag kunde till och med njuta en stund i solläge på en klipphäll.

Sen gick vi på upptäcksfärd på klipporna och hittade denna bumling. 

Stunder som dessa, då njuter vi så otroligt mycket. 

Sen var det dags att flytta hem till stan igen. Alltid med sorg och vemod i hjärtat. Vi älskar att vara lediga tillsammans och vi älskar att vara i Harkskär. 

Barnen var ändå glada att komma hem igen. Plötsligt är allt nytt och roligt att leka med igen efter en sommar i Harkskär. 

Skolan startade i torsdags och Gösta skuttade glatt in på förskolan och mötte mig såhär när jag kom för att hämta. Pedagogerna sa att det inte ens märkts att han varit borta och jag fick ett sådant perspektiv på hur mycket hans språk utvecklats sen i våras. Så skönt att han har det så bra och att han klarat sig utan Olle, vilket jag varit lite orolig över. 

Olle, som numera hänger med Ebbe istället på skolan, var också nöjd när han kom hem. Eftersom vår skola ska rivas har båda börjat en ny skola, Hemlingborg, dit de får åka skolbuss. Båda har haft en bra skolstart och tycker det nya känns spännande och roligt. Ebbe börjar 3:an och Olle förskoleklass. 

Så blev det helg efter en två-dagarsvecka på jobbet. Solen lyste och vi överraskade Lydia med en babyshower. 

Älskar att ha huset fullt av folk och att umgås med fina vänner. På eftermiddagen anslöt respektive och barn och vi fortsatte att hänga resten av kvällen.

Glädjen i att mötas av detta när man nattat barnen. Det enkla hänget, där vi spontant skrev "respektive och barn kan ansluta i eftermiddag och så kan vi köpa pizza" är det bästa. 

Ny vecka och Gösta kom springande med denna blomma till mig vid hämtning i måndags. Tänk vad mycket kärlek man får som mamma.

Det är nog för att man ska uthärda dagar som idag, med vab och utbrott och skrik och bråk. Ebbe tittade på mig ikväll och sa ömt "Mamma, har han varit jobbig hela dagen?" Nej, inte hela men många stunder. Men vi har också byggt duplo, läst bok, byggt koja, tittat på filmer på telefonen och ritat.

Ikväll ville Olle somna i kojan vi byggt. Nu sover alla barn efter en lång nattning och jag ska göra detsamma. Jag känner mig inte heller helt kry. De där förskolebacillerna är inte att leka med. Minns att det var precis likadant förra terminsstarten. Nu ska jag försöka omfamna vardagen så gott det går. Har du tips på hur man enkelt sätter guldkant på den - hojta i kommentarsfältet! Jag behöver det!