frulundqvist

Jag blev så förvånad igår när jag tog ett covid-test som genast visade två streck. Det kunde inte komma mer olägligt med höstlovet framför oss och den planerade resan söderut. Från att ha varit som vanligt i fredags började jag känna mig hängig och få lite ont i halsen på kvällen. På lördagen sov jag 19 av 24 timmar (rekord!) och igår, söndag, var jag fortfarande hängig med lite feber och hosta men ändå bättre. Så när min syster sa åt mig att göra ett test hade jag inte väntat mig två streck. Suck. Här hemma blev det därför tårar och besvikelse till kvällsmat för barnen. Samtidigt förundras jag över hur fort de anpassar sig, för bara en stund senare satt de för fullt och knåpade ihop en önskelista för en vecka hemma istället. Jag tycker om att vi lär våra barn att det inte alltid blir som man planerat eller tänkt men att det kan bli bra ändå. Bara att försöka göra det bästa av situationen. Nu ligger jag här i ett mörkt rum och har svårt att sova och väntar på att resten av familjen ska vakna. 

Om vi blickar tillbaka har det varit några dagars vab senaste veckorna men betydligt mindre än de första veckorna, skönt! Vi har gått med återvinningen (mitt ständiga hemma-nöje med barnen) och på hemvägen stannade vi och la oss i en stor lövhög.

Gösta tyckte det var allra roligast att spana in alla fordon som åkte förbi. 

Men såklart också att kasta löv! Älskar när jag tar mig tid att stanna upp i stunden med barnen och bara vara. Då blir de så nöjda. 

Ebbe har fyllt 8 år. Vår älskade förstfödda som vi känner så stor kärlek till. Vi kände oss extra tacksamma i år att han är här, att han lever och mår bra med tanke på skidolyckan i februari. Älskade Ebbe som är omtänksam, kreativ, som just nu älskar dinosaurier och som var så nöjd att få ha sitt kalas med kompisarna på ett lekland. 

Världens gulligaste bebis. 

Och världens gulligaste 8-åring. Han dekorerade själv marängtårtan med smörkräm och var nog allra gladast över att farmor och farfar äntligen kom på besök efter att ha varit i Spanien i en månad. 

Jag har varit på inskolningssamtal för Gösta där vi kunde konstatera att det går bättre och bättre även om han fortfarande är ledsen när vi lämnar. Det var så fint att höra att de äntligen fått se honom busa så att hans underbara smilegropar kikade fram. Det känns så bra att ha Olle på samma plats, som en trygghet för Gösta. På måndagar och fredagar samarbetar deras avdelningar så de får leka med varandra. När jag gick för att hämta Olle efter samtalet såg jag detta konstverk på väggen. Väldigt talande vart han funnit sin inspiration. 

Fredag, innan jag började känna mig dålig, firade vi med falukorv och nybadad Gösta som varit till frisören. Gösta älskar att sitta med på bänken medan vi lagar mat. 

Han är så otroligt gullig just nu. Njuter av denna lilla mini-människa! Sen att han också driver mig till vansinne med att kasta ut alla leksaker på golvet, vända upp och ner på flingpaketet eller strössla golvet med påsklämmor och allt han kan riva ut från kökslådorna, det är en annan historia.

Igår tog vi oss ut på en liten promenad medan resten av familjen var i kyrkan. Gösta somnade på två minuter och sov sen i nästan två timmar så jag kunde vila. Nu väntar höstlovsveckan och vi får se hur vi kan göra den så bra som möjligt, efter de nya förutsättningarna. Kom ihåg att fortsätta tvätta och sprita händer och be gärna en bön för mig att jag snart blir frisk. 

Jag vet inte hur ofta jag tjatar om att "vi har förmånen att kunna välja vilket liv vi vill leva" och ändå är jag mitt inne i snurret av vardagen som avverkar sina veckor i ett rasande tempo. Jag har varit på systerhelg, Jocke har jobbat borta, det är engagemang i kyrkan, stora anbudsförfrågningar på jobbet och väldigt mycket laga mat, leka och vara närvarande med barnen däremellan. Just ikväll har jag krupit ner med boken jag hållit på att läsa över en månad nu. Mitt nyårslöfte med 12 böcker är redan passerat men sen höstterminen startade har det inte blivit många sidor lästa. Så nu ska jag njuta av den exklusiva tystnaden och läsa några sidor innan jag somnar ovaggad ännu en kväll, så trött av vardagen och allt den rymmer. 

När Ulle fyllde 50 år i somras fick hon en systerhelg av mig och Camilla i present. Så förra fredagen möttes vi upp i centrala Stockholm och checkade in på hotell för en helhelg tillsammans. Började med SPA på hotellet tak.

Vi njöt av fantastisk utsikt över Stockholm medan vi satt och pratade i utomhuspoolen.

Sen tog vi hissen ner till hotellrummet där vi hade myskväll på rummet med bubbel, ost och kex och chark. Gjorde ansiktsmask med 24 karat guld, pratade i timmar och njöt av att bara vara tillsammans.

Vaknade upp till en solig lördag och åt världsgod frukost på det stilsäkra hotellet. 

Lånade en tandemcykel för att se Stockholm på ett nytt sätt. Livsfarligt men otroligt roligt.

Första sträckan cyklade jag efter syrrorna på en liten skraltig cykel och kände mig verkligen som lilla lillasyster. 

När vi spanat in butik MiNilla cyklade vi vidare mot café Fosch som fått utnämningen "bästa café 2022". Fikade länge och njöt av de goda bakverken.

Cyklade ännu en tur och såg Djurgården i solsken och den vackra vattenkanaler genom staden och konstaterade att Stockholm är oerhört vackert. Hemma på hotellet igen tog vi en vilopaus. Svidande sen om till kvällens festligheter. Denna klänning fyndade jag på Åhléns outlet i somras för ynka 80 kronor.

 

Strosade genom stan för att äta på Supper.

En restaurang som levde upp till sina förväntningar med sin charing-meny med sydamerikans mat.

Bäst var dessa majskolvar. Så. Goda.

Sen strosade vi vidare till Oscarsteatern och Ulle fick ännu en överraskning - musikalen Tootsie. Det var underbart med tre timmars ren glädje. Pandemin har verkligen gjort en svältfödd på tillställningar som dessa. Vill. Ha. Mer.

Efter ännu en god (ostörd) natts sömn åt vi återigen av den gigantiska frukostbuffén innan vi checkade ut från Scandics Downtown Camper. Rekommenderas!

Gick på gudstjänst till Filadelfiakyrkan och fick med oss utmaningen att vara till välsignelse och älska människor ända in i himmelen med vårt sätt att leva våra liv. Så bra!

Min systerson Ludde mötte upp på ett soligt café på S:t Eriksplan. Fint att få dela livet en stund.

34, 50 och 52 år. Tur att syrrorna lovat att de ska fira mig när jag fyller 40 så vi slipper vänta 16 är tills nästa firande. 

Satte mig på tåget hem som bara tar 1,5 timme (bra grej med Gävle!) och kände mig oerhört tacksam över vår helg. 10/10! Vilken nåd att ha två systrar att ta rygg på, som lyssnar, peppar, delar livet och alltid finns där för mig. Tack för en underbar helg Ulle och Camilla. Systrarna Friberg är något alldeles extra!