Jag blev så förvånad igår när jag tog ett covid-test som genast visade två streck. Det kunde inte komma mer olägligt med höstlovet framför oss och den planerade resan söderut. Från att ha varit som vanligt i fredags började jag känna mig hängig och få
lite ont i halsen på kvällen. På lördagen sov jag 19 av 24 timmar (rekord!) och igår, söndag, var jag fortfarande hängig med lite feber och hosta men ändå bättre. Så när min syster sa åt mig att göra ett test hade jag inte väntat mig två streck.
Suck. Här hemma blev det därför tårar och besvikelse till kvällsmat för barnen. Samtidigt förundras jag över hur fort de anpassar sig, för bara en stund senare satt de för fullt och knåpade ihop en önskelista för en vecka hemma istället. Jag
tycker om att vi lär våra barn att det inte alltid blir som man planerat eller tänkt men att det kan bli bra ändå. Bara att försöka göra det bästa av situationen. Nu ligger jag här i ett mörkt rum och har svårt att sova och väntar på att resten av
familjen ska vakna.
Om vi blickar tillbaka har det varit några dagars vab senaste veckorna men betydligt mindre än de första veckorna, skönt! Vi har gått med återvinningen (mitt ständiga hemma-nöje med barnen) och på hemvägen stannade vi och la oss i en stor lövhög.
Gösta tyckte det var allra roligast att spana in alla fordon som åkte förbi.
Men såklart också att kasta löv! Älskar när jag tar mig tid att stanna upp i stunden med barnen och bara vara. Då blir de så nöjda.
Ebbe har fyllt 8 år. Vår älskade förstfödda som vi känner så stor kärlek till. Vi kände oss extra tacksamma i år att han är här, att han lever och mår bra med tanke på skidolyckan i februari. Älskade Ebbe som är omtänksam, kreativ, som just nu älskar
dinosaurier och som var så nöjd att få ha sitt kalas med kompisarna på ett lekland.
Världens gulligaste bebis.
Och världens gulligaste 8-åring. Han dekorerade själv marängtårtan med smörkräm och var nog allra gladast över att farmor och farfar äntligen kom på besök efter att ha varit i Spanien i en månad.
Jag har varit på inskolningssamtal för Gösta där vi kunde konstatera att det går bättre och bättre även om han fortfarande är ledsen när vi lämnar. Det var så fint att höra att de äntligen fått se honom busa så att hans underbara smilegropar kikade fram.
Det känns så bra att ha Olle på samma plats, som en trygghet för Gösta. På måndagar och fredagar samarbetar deras avdelningar så de får leka med varandra. När jag gick för att hämta Olle efter samtalet såg jag detta konstverk på väggen. Väldigt talande
vart han funnit sin inspiration.
Fredag, innan jag började känna mig dålig, firade vi med falukorv och nybadad Gösta som varit till frisören. Gösta älskar att sitta med på bänken medan vi lagar mat.
Han är så otroligt gullig just nu. Njuter av denna lilla mini-människa! Sen att han också driver mig till vansinne med att kasta ut alla leksaker på golvet, vända upp och ner på flingpaketet eller strössla golvet med påsklämmor och allt han kan riva
ut från kökslådorna, det är en annan historia.
Igår tog vi oss ut på en liten promenad medan resten av familjen var i kyrkan. Gösta somnade på två minuter och sov sen i nästan två timmar så jag kunde vila. Nu väntar höstlovsveckan och vi får se hur vi kan göra den så bra som möjligt, efter
de nya förutsättningarna. Kom ihåg att fortsätta tvätta och sprita händer och be gärna en bön för mig att jag snart blir frisk.