frulundqvist

JAG ÄR… tacksam för att vi har det så bra. För värme, fred och frihet. För förmånen att få vara någons fru och mamma. Att jag har ett arbete att gå till. Vänner jag tycker om. 

JAG BORDE… börja hålla bättre ordning på min mobil och nycklar. Ägnar otaliga timmar varje år på att leta efter dessa. Är nämligen expert på att lägga dem på alla möjliga och omöjliga ställen och har nästan alltid ljudlöst vilket bidrar till ett evigt letande. 

JAG VILL… göra förändringar när jag känner att livet skaver. Att göra verklighet av att jag faktiskt har möjlighet att förändra och ta mig vidare på nya vägar. Börja våga mer.

JAG KÖPER… mindre och mindre. Försöker hitta mer begagnat till både mig och barnen. Tänker efter före innan jag handlar. Använder upp det jag har innan jag köper nytt. Fast jag ska inte sticka under stolen med att jag älskar att rea-fynda och då passar jag på att köpa sånt jag vet jag behöver under året, så som strumpbyxor, presentpapper och små presenter som jag kan ha i min kalas-låda. (En kalas-låda är fylld med små gåvor som man enkelt har tillgång till när någon fyller år, om man blir bortbjuden eller bara vill uppmuntra någon spontant. Tips!)

JAG SKA… fortsätta läsa böcker för det gör mig gott. Att få landa in i en annan värld för en stund och dessutom göra det till istället för att ligga och slösurfa. Så mycket bättre för hjärnan. 

JAG HAR… kommit av mig med träningen. Det måste jag ändra på! För om det är något jag behöver för att må bra är det just träningen. Gör sån stor skillnad för både kropp och huvud.

JAG KOMMER… säga mer nej i år. Och tänka efter mer i förväg för att inte bara säga ja på slentrian. Och försöka titta på helhetsbilden i almanackan, för det glömmer jag ofta. Det gäller att ha en hållbar almanacka på lång sikt för att orka och behålla glädjen. 

JAG ÖNSKAR… att det går fort tills våren är här. Tills snön smälter och allt börjar grönska, till att solen värmer och jag kan sitta ute och dricka kaffe medan barnen hoppar studsmatta.

JAG BER… med mina barn varje kväll och frågar alltid om det är något speciellt de vill be för. Vi tackar för dagen, ber för olika situationer som barnen berättat om och ber för en god natts sömn och en bra morgondag. Och så avslutar vi med "Gud som haver". 

JAG TYCKER… vi stangnerat i vår matlagning här hemma. Vi lagar samma om och om igen. Det vore så kul med nya inslag. Har du tips? Kommentera gärna!

JAG TROR… att det bästa ligger framför. Att det ljusnar nu, att det finns hopp bara vi vågar lyfta vår blick!

JAG LÄNGTAR… till sommaren! Till våra båtturer till Norrskär, chips i solnedgången, lyssna på sommar i P1 i solstolen och njuta av lediga dagar tillsammans med familjen. Det bästa ligger framför!

I måndags fyllde Gösta 3 år! Vi grattade med sång och paket i sängen och han fick det han önskat sig allra bäst - nämligen en båt! 

Roligast var att öppna paketen, sen brydde han sig inte särskilt mycket om vad som var i. I alla fall inte just då. 

Gösta fick en ledig dag hemma med Jocke och på lunchen möttes vi upp för att äta på Max. Så orimligt söt i sin lilla skjorta. Min minsting som börjar bli så stor! För varje dag som går blir han mer och mer en liten människa som pratar, skrattar, blir arg och tar plats i vår familj. Vi får passa oss för att inte låta allt bli på hans villkor för det är så lätt att säga till storebrorsorna "låt honom ha den där eller låt honom göra det där" bara för att slippa bråk och utbrott.

På eftermiddagen kom farmor och farfar, ÄNTLIGEN! Farmor har nämligen varit sjuk sen andra advent så vi har inte setts på rekord-länge. Barnen var överlyckliga! Vi firade med kyckling och nudlar och med kladdkakemuffins och glass som vi hittade i frysen. Verkligen i all enkelhet vilket räcker mer än väl för en 3-åring. 

På födelsedagen fick Gösta feber så resten av veckan har bestått av vab. Vi har målat otaliga konstverk med målarfärgerna han fick i present. Från Ikea, tips!

Nu ligger han så här i min famn, alldeles utslagen, efter att ha haft feber i sex dagar. Även jag har haft feber under veckan och inatt var Olle dålig. Jocke jobbar i Stockholm hela helgen så vi gör minsta motståndets lag. 

Extra tacksam för vår älskade 9-åring som antog utmaningen att baka själv och serverade sockerkaka till lördagsfika. Och som bistår mig med alla möjliga sysslor för att få vardagen att fungera med sjuka barn. Solen skiner in och termometern visar på -20 grader. Vilken vinter det är i år! Jag njuter av att sitta inne i värmen, av min "lilla bebis" som är just allt annat än det, som sover så gott i min famn och att jag kan rodda tre barn på egen hand. Så självklart att vara mamma. Tänk att det är där jag befinner mig i livet just nu. 

Som jag har njutit av ledighet tillsammans med familjen. Nästan tre veckor var vi lediga allihopa och det var såååå skönt! Vi har åkt pulka. 

Skridskor.

Och skidor i Kungsberget. 

Svärfar har varit här och hjälpt oss att skotta undan all snö med hjälp av sin snöslunga. 

Vi har fått spontanbesök av vänner som dessutom hjälpte till att få upp min nya poster i trappen.

Tada! Visst är den fin? Njuter varje dag när jag möts av den på vägen ner. Precis så där vill jag känna för livet. Med blicken lyft uppåt, med närvaro och lugn i stunden. 

En ny poster hängdes även upp i vardagsrummet. Så skönt att ha tid att fixa hemma. Inför julledigheten gjorde jag en lång lista på allt jag ville fixa och otroligt nog kunde jag bocka av en hel del när lovet var slut. Som nya posters på väggarna, en städad tvättstuga, rensade skåp och att barnens garderober blev rensade och förnyade för att nämna några. Nyår innebär alltid en lust till nystart och ordning och reda för mig. 

Spontan-besök av vänner innebär också tid för barnen att ha någon att spela spel med. Älskar när vårt hem ser ut så här!

Hela familjen har varit på shoppingtur till Valbo i hela 5 (!) timmar. Lyxade med fika på Espressohouse och njöt av stunden, så sällan vi gör sånt här allihop. Det märks att Gösta börjar bli äldre och att allting där med går lite lättare.

Vi har varit på gudstjänst där det var vår tur att ta hand om kyrkfikat. Lycka är att hitta vår nya pastor och vän Emma, fikades med barnen under serveringsdisken. 

Barnen har lekt tillsammans och Gösta har börjat älska att spela spel. Vi spelar "hitta katten" och "babblarna-lotto" varje dag här hemma just nu. När denna bild togs sa Olle "Mamma, man tänker ju inte på det, men vi är ju faktiskt varandras bästa vänner." Så fint att se vilken glädje syskon har av varandra. 

Vi har åkt mer skidor och njutit av härliga åk men framför allt av varm oboy och grillad korv i de små grillstugorna. Och jag har känt tacksamheten över att Ebbe lever och att vår olycka fick ett lyckligt slut. Livet kunde ha sett så annorlunda ut, det slås jag av varje gång jag är tillbaka i liften där allt skedde. 

Så drog vårterminen igång och den inleddes med min 36-årsdag. Efter jobb och skola kom våra fina vänner på kalas. Vi åt flygande Jakob.

Och chokladbollstårta. 

Jag fick fina presenter. Som en tavla med mitt favorit-bibelord av min syster Camilla. Skidhjälm, sodastream och träningskläder av min man. Och 10 km Tjurrus av min syster Ulle. Såååå glad att jag ska få göra det igen!

Veckan har varit tung med tanke på den enorma tröttheten jag känt. Somnade kl 19 i onsdags och kl 18 i torsdags när jag nattade Gösta. Helt slut. Många säger "det blir skönt med vardag och rutiner igen" vilket jag aldrig känner igen mig i. Jag ÄLSKAR att vara ledig tillsammans med min familj. Får alltid abstinens när det är dags att återgå till vardagen. Det är mörkt när man åker och mörkt när man åker hem igen. Tack gode Gud  att vi går mot ljusare tider! 

Imorse var jag glad att mötas av pepp-lappen jag satt upp på vår lilla toalett på övervåningen. Precis vad jag behövde för att mota bort känslan att vilja krypa ner i sängen igen. Dagen på jobbet är avklarad, likaså kvällsmys med barnen och läggning av alla tre. Det bråkas ständigt om vems tur det är att bli lagd av sin mamma. Jag vet att det inte alltid kommer vara så så jag försöker njuta av stunderna. Även om det ibland slutar med att jag somnar hos första barnet. Helgen ligger framför och den är så efterlängtad. Så småningom ska jag nog hitta in i vardagen igen. Allt har sin tid.