frulundqvist

Jag känner en pirrig känsla inom mig. Solen kikar in genom fönstret och jag ligger i soffan med Gösta som sover så gott bredvid mig. En kort tur till återvinningen vid Coop gjorde honom helt slut. Istället för att passa på att slå upp jobbdatorn passade jag istället på att dricka kaffe, äta choklad och läsa ut en bok vilket resulterade i känslan jag nu har - nämligen pirrig och glad. Jag är stolt över hur jag hela tiden tar små, små steg som får mig att må bra. Att våga tänka "vad vill jag?" och "vad behöver jag?" innan jag sätter fart. 

Här kommer några små exempel som är stora för mig: 

• Att vabba när jag vabbar och försöka vara närvarande med barnen. Läste någonstans att "De enda som kommer komma ihåg din övertid om 20 år är dina barn". 
• Att jag börjat planera för och verkligen jobbar hemifrån en dag i veckan som jag fått beviljat. Det gör så mycket för mitt välmående. Jag kan lämna senare, jag kan plocka ur diskmaskinen OCH gå en promenad under lunchen och får mycket mer gjort eftersom jag inte blir avbruten lika ofta. 
• Istället för att göra nytta väljer jag att göra något jag vill. Som igår, när jag istället för att städa i vårt kaosiga hus, tände ett ljus, åt en kanelbulle och slog på tv’n och njöt av en stund i ensamhet. 
• Jag prioriterar och hittar tid för träningen. Finns inget som jag mår bättre av. 
• Jag tackar nej direkt till saker som jag inte vill. Förr gick jag och drog på det och ville inte göra någon besviken. Nu ställer jag frågan till mig själv direkt och ofta vet jag svaret ganska fort och kan där efter släppa det istället för att gå och älta och slösa massor av energi i onödan. 
• Jag inser mer och mer att jag inte är oersättlig. Att det är okej att jag inte är engagerad på alla håll, att även jag får tacka nej och det löser sig på ett annat sätt och att det till exempel går utmärkt att ställa in en barnkörsövning när Gösta är sjuk istället för att försöka vända ut och in på mig själv.