När året verkligen börjar närma sig sitt slut inser jag att det bästa med 2021 är den här lilla älsklingen. Minns vad tacksam jag var vid 12-slaget förra året, att han höll sig i magen tills det blev 2021. Att vi sen skulle få tvinga ut honom 15 dagar
senare hade jag inte räknat med… Här hemma är det full fart och ständigt får vi hålla koll på Gösta som kryper i en väldig fart och utforskar allt han ser. Han stoppar allt han hittar på golvet i munnen och kan sitta som en liten hund under köksbordet
när storebrorsorna äter mellis. Han äter mest burk-mat än men älskar pannkakor och mackor och att testa allt vi äter. Matglad och lättmatad. Dock var det först vid 11 (!) månader som han började dricka vatten ur flaska. Tidigare har han vägrat. Fördelen
med detta är att han inte äter någon välling på nätterna. Oftast sover han kl 20-07 men några nappinsättningar. Jag som trodde att det aldrig skulle vända… Senaste månaden har han börjat sova en gång under dagen, 2-3 timmar. Sover bäst ute i vagnen.
Han leker tittut bakom gardinen och säger överlägset mest "ebä" till sin storebror. Testar gärna att kasta precis allt.
Klåfingrig. Försöker nå allt som finns inom räckhåll. Blir rädd och förnärmad när vi säger "aj aj" och vill gärna gråta en skvätt för att nästa sekund försöka på nytt.
Har de senaste dagarna på allvar velat börja resa sig och stå och även gå korta stunder när jag håller honom i händerna. Men ännu känns det långt kvar. Följer han sina storebröder dröjer det flera månader till.
Långt hår. Ljuvligt skratt. Blir mer och mer ett barn och allt mindre en bebis. Men eftersom det är sista barnet kommer han nog för alltid vara liten för oss. Stapla torn, kasta boll, leka med bilarna och parkeringsgaraget - det är favoritsysslorna. Dock
finns det något som slår allt annat - ljudet av när vi öppnar diskmaskinen! Då kommer han som en raket och ska vara med. Lyfter vi honom därifrån blir det högljudda protester! Det är intensivt, krävande och jobbigt och samtidigt alldeles, alldeles
underbart!