Vardag. Det är inte så dumt ändå. Satt och kände mig väldigt tacksam i förmiddags och sa det högt till barnen, att "Vad bra vi har det! Tänk att jag får vara hemma med er." Vilken förmån det är - att kunna vara hemma ett helt år med mina älskade små barn. Att se dem utvecklas, få leka och busa och ge och få kärlek. Så väldigt tacksam att vi har det så bra. Ebbe kan man göra nöjd genom att låta honom göra massor av bubblor i handfatet. Eller att gå ut och ha picknick på bryggan. Klämmis, bragokex och vatten - då är han supernöjd. Och så bygger vi kojor inomhus, läser böcker, har sångstund och leker med bilar. Och dansar - både morgon, middag och kväll. Till Ebbes egna Spotify-lista eller när jag sjunger. Det gjorde vi ikväll. Älskar att se Ebbes glädje i dansen och hur Olle följer honom stadigt med blicken. Hans stora idol! Ska bli så kul när de kan börja leka mer tillsammans. Nu sover båda barnen (lyckades söva dem samtidigt ikväll!) och jag ska göra detsamma. Jocke jobbar borta så jag är så glad att dagen känts så bra, trots att jag varit själv. Eller helt själv är jag ju inte. Vi fick middag inne hos svärmor ikväll. Skönt att ha dem i grannhuset!
