En av mina absolut viktigaste uppgifter i livet är att vara mamma till Ebbe och Olle. Jag funderar ibland på vad Gud hade för syfte när han gjorde mig till en pojkmamma. Nu vet jag. För jag får möjligheten att vara med och uppfostra pojkar som är något annat än det vi i så många år skolat pojkar till att vara och bli. Jag har följt senaste veckans debatt och skriverier om sexköp och blir så innerligt arg över att det får vara såhär. Att världen är så trasig, att livet för många är så mörkt och kallt och hemskt och att vi människor gör varandra så illa. Jag funderar på hur jag på allra bästa sätt kan vara mamma till mina små pojkar så att de ska växa upp till en annan sorts män. Män som visar empati för sina medmänniskor, som vågar visa känslor och prata om det som är svårt och gör ont, som förstår vikten av alla människors lika värde och som ser det som en självklarhet att en pojke är värd precis lika mycket som en flicka. Män som förstår var gränser går och som vet att det är helt oacceptabelt att tro att man kommer undan med saker "bara för att man är man eller för att man hade lust." Män som respekterar och gör sin omgivning bättre, ja såna pojkar vill jag fostra! Jag får varje dag växa i denna uppgift. Jag minns hur Ebbe som 3-åring var med mig och handlade på ICA Maxi och jag hittade en "blixten-ryggsäck" som jag undrade om vi skulle köpa. Istället pekade han på ryggsäcken bredvid, en illrosa "my little ponny-ryggsäck" och sa stolt att det var den han ville ha. Bredvid stod min fina systerson som log brett och sa "Du vet att det är en fri värld va, Tina?!" och tyckte det var självklart att Ebbe skulle få välja själv. Motvilligt fick han köpa ryggsäcken och det tog emot att se honom bära den. Tankar som "en sån ryggsäck har ju inte en pojke" och "tänk om han blir retad?" for genom huvudet. Två år senare har jag inga problem med ryggsäcken längre. Jag uppmuntrar Ebbe när han gillar att leka med hästar, precis lika mycket som jag uppmuntrar när han vill leka med bilar. Jag pratar mycket med båda barnen och försöker få dem att sätta ord på det de känner. Och jag jobbar ständigt med mig själv och mitt synsätt, att lägga av med gamla mönster som sitter så djupt rotade i mig. Om vad som är flickigt eller pojkigt till exempel. En bit i taget. Det måste vi göra om vi vill få en bättre värld. För som den ser ut nu säger statistiken att män står för de allra flesta brotten och det allra mesta våldet. Så kan vi inte ha det. Kom igen nu alla pojk-mammor: låt oss vara stolta att vi blivit just detta och ta vårt ansvar för vår och världens framtid!