frulundqvist

Jag minns hur jag satt i båten förra sommaren och kikade upp mot himlen som var full av moln. Funderade över framtiden och vad jag egentligen ville med livet. Tankar som dessa kommer alltid på sommaren när tempot dras ner, livshjulet ruckas till förmån för det ljuvliga semesterdygnet och jag får tid att stanna upp och bara vara. Minns hur jag kände att jag ville något annat, något mer. När vi åkte hem med båten den dagen tittade jag upp mot himlen igen och då var molnen borta. Det blev som en stark hälsning från Gud om att "ta det lugnt, sitt ner i båten, livet kommer lösa sig". Så dessa ord levde jag med under hela hösten. När våren kom började jag känna mig otålig. Då kom istället en sång till mig, på en lunchpromenad, som jag skrev ner så fort jag kommit hem.

Håll ut och gå framåt, jag ska visa dig en väg.

Håll ut och gå framåt, lita på mig att det bär.

Jag ska ta dig med på vägar som du aldrig sett förut. Håll ut, håll ut.

Bara någon månad senare hade jag spontant sökt ett jobb och dessutom fått det. Livet har nu tagit mig på nya vägar och jag inser i år, när jag blickar ut över havet, att jag inte längtar bort. Jag är så glad där jag befinner mig just nu. Det nya jobbet är roligt, givande och utmanande. Och ger mig dessutom den där friheten jag har saknat, i form av att tex kunna jobba hemma när jag vill eller behöver det. Jag säger mer nej till sådant jag förr sa ja till utan att tänka efter en extra gång och blir allt klokare gällande vad jag orkar och vad jag behöver för att må bra långsiktigt. Jag har sju underbara veckors semester tillsammans med min älskade familj och tid för återhämtning och vila. Barnen har blivit större och den jobbigaste småbarnstiden ligger bakom oss. Gösta låter oss tex sova till 9 varje morgon och viskar när han ser att vi vaknat "ska vi kjamas nu?" Vi har allt vi behöver och mer där till och njuter av att vara tillsammans. 

Jag vill inte vara någon annanstans just nu. 

Så glad att vi var lediga förra veckan när det var magiskt väder flera dagar i rad. En kväll bestämde vi med våra älskade vänner Moa och Axel att mötas upp med båtarna på Eggegrund. En ö en bit ut i Gävles skärgård dit du bara kan ta dig med båt. 

Barnen skuttade glatt i land.

Syskon höll varandra i handen.

Och vi gick tvärs över ön för att komma till den ljuvliga stenstranden.

Fram med picknickfilt och medhavd matsäck i form av köttbullar i hamburgerbröd och tonfiskmacka till de vuxna.

Äldsta.

Mellan.

Och allra minst. 

Sven var på jakt efter sin mamma och fick räddas i sista stund…

…innan han hade hunnit ikapp henne.

Gösta höll sig vid vattenkanten.

Lekte med John som är lika gammal.

Medan storbarnen vågade sig i. 

Ljuvliga vänner förevigade på bild. Det blir svårare och svårare att fånga allihop samtidigt men desto roligare när det händer.

För egen del lyckades vi bara fånga kärleksparet. 

Är vi inte gulliga så säg?!

Efter en skön stund i den ljumma sommarkvällen vandrade vi tillbaka till båtarna.

Fiskmåsarna satt på rad och filosoferade.

Här är en till som filosoferade sig hela vägen till båten. 

Och en som stod och väntade med frågan "Hur lång tid kan det ta?" Det är ju semester, då kan det ta hur lång tid som helst utan att det gör det minsta. Åh, vad jag älskar just det.

I helgen uppfylldes min önskan för sommaren, nämligen ett besök på Astrid Lindgrens värld. Våra vänner Sofia och Jesper, som älskar Astrid Lindgren, gjorde oss sällskap och fick plats i vår stora bil med 7 platser.

På lördagen var vi på plats till öppning och såg fram emot en härlig dag tillsammans!

Och härligt blev det så fort vi klev in i denna underbara värld. 

Hela parken var så fin, välskött och harmonisk. Gösta gungade på gunghästar.

Vi strosade runt i alla fina miljöer och testade att gå in i små hus.

Barnen roade sig med att dra sig över vattnet på en liten brygga.

Men allra helst ville Gösta leka i en båt som satt fast vid vattenkanten. Vi höll på att inte få honom därifrån. 

Ebbe och Olle klättrade.

Och besökte Mattisborgens matsal från Ronja Rövardotter. Det kan hända att mamman fick ett av barnen att börja gråta när vi kikade in i en mörk fängelsehåla och hon sa med svag och läskig stämma "Tänk om det är någon där inne. Hallå?"

Mamman fick sedan säga förlåt och trösta barn så att vi kunde leka vidare. Kände mig i fin i min klänning som jag köpt på marketplace  (Facebook).

Teaterna var så bra och Pippi allra bäst. Jag satt som förtrollad och kände mig själv som ett barn.

Sen tillbaka till båten igen för att leka. Passade på att njuta av lite glass samtidigt som Gösta "hittade" en choklad-gullpeng i båten från Pippi som han tittade storögt på och sen åt upp.

Min största önskan var såklart fika så vi tog oss till bageriet på Bråkmakargatan för att njuta av bulle och ostkaka.

Sen gick vi en sväng till Nils Karlsson Pysslings värld.

Världen där man får ett annat perspektiv, se bara.

Där kunde man till exempel hänga och dingla med benen i en dörr.

Stadigt intag av energi var ett måste så vi strosade in i karamell-affären. Älskar hur allt var så välordnat, gulligt och inte ett dugg kommersiellt.

Jag, min vän och karamellpåsen.

Sen gick vi till Emil i Lönneberga där hela familjen var ute och lekte innan föreställningen. Så mysigt att få möta karaktärerna. 

Olle och Emil. 

Efter teater strosade vi vidare och njöt av blommor, natur och de vackra miljöerna.

Hälsade på hos Pippi i Villerkulla där Gösta lagade mat.

Innan stängning gick vi tillbaka till ministaden.

Och allra sist fick barnen välja en present i affären. Gösta valde stolt ett paraply och storbarnen varsin pilbåge. Så glad att vi åkte och över en fantastisk upplevelse. Får du chansen, åk hit!