Där jag sitter nu, i vår soffa i vardagsrummet, är nog mitt favoritställe i huset. Här sitter jag ofta och kollar mig omkring och utbrister för mig själv eller för Jocke att "Vad bra vi har det! Tänk att vi får bo såhär fint! Tänk att huset är vårt och att vi har fått renovera det precis så som vi vill ha det." Jag är verkligen så tacksam för hur bra vi har det! De senaste dagarna har jag tagit till mig bilder via tv'n om hur sjuk vår värld är. Människor lever mitt i krig, hungersnöd och naturkatastrofer. Och här sitter jag i mitt hus och min välfärd och klagar på bagateller som vädret och trötthet. Det är så svårt det där. Jag har knappt kunnat be Gud om hjälp eftersom jag sagt till honom att "mitt är så litet i jämförelse med världens behov". Samtidigt vet jag att Gud faktiskt ser till mig och det som är mitt liv och att han vill lyssna till det som ligger på mitt hjärta. Så försöker jag tänka att "Jag har ju blivit satt på denna plats på jorden. Jag får helt enkelt göra något bra utav det." Och att göra något bra utav det kan vara att börja vara tacksam för hur bra jag faktiskt har det. Så det gör jag nu, sittandes i soffan med en sovande son i famnen. Tack!