God morgon. Efter tågförseningar och en hel del väntan kom vi till slut fram till Tranås och mamma igårkväll. Ebbe är ju en väldigt smidig unge så jag lyckades underhålla honom trots två extra restimmar. Vi hittade Espressohouse, ett av mina favvo-kaféer, i Linköping och festade loss med kaffe och fruktpuré. På sista tåget träffade vi en vacker kvinna som visade sig vara en tiggare från Bulgarien. Vi hade ett fint samtal och jag fick ge henne en stor kram innan hon klev av. Vissa fångar mitt hjärta och hon gjorde det. Det var så fint att få dela livet och prata en stund. Hela tiggeri-debatten är jättesvår tycker jag. Ska man ge? Ska man inte ge? Det finns inga enkla svar och jag gör olika. Jag följer hjärtat. Denna kvinna hjälpte jag eftersom vi fick kontakt och jag kände att vi båda hade något att ge varandra. Vi möttes, delade livet och jag var inte bara ett mål för hennes inkomst. Jag kände mig glad efter vårt möte! Något som jag däremot alltid gör, oavsett om jag ger pengar eller inte, är att jag ler och hälsar på alla tiggare. För mig är det självklart eftersom alla människor behöver bli sedda. Det är det minsta vi kan göra!
Nu ska jag äta frukost med mamma. Ebbe sover än (!) efter en jättebra natt. Vad är det för bebis vi har egentligen? Sover till efter 9 och är glad mest hela tiden. Jag har det så bra!