Fantastiska Michael Johnson. In och lyssna på Spotify!
Imorse börjar jag fundera på om jag var med i dolda kameran. Vår helg börjar ju så bra, varför kunde det inte fortsatt så? Efter en lyckad fredagskväll vaknade vi strax innan åtta i lördags vilket är riktigt bra. Sen åt vi frukost i lugn och ro och Ebbe åt upp all gröt (vilket inte händer just nu då han ofta äter dåligt). Jag kände mig så glad och nöjd över en skön morgon. Så dammsög vi hela huset och gjorde fint här hemma. Och så fick jag ett infall att åka på Tobo Julmarknad för första gången sen vi flyttade hit. Tänkte att det måste upplevas en gång i alla fall. Vi strosade runt bland marknadsstånden, Ebbe satt nöjd i vagnen och somnade gott. Och jag var så nöjd att kunde vara spontan och göra det som föll mig in. På eftermiddagen kom fina Fia på besök. Och sen kom våra vänner David och Kristin på middag, tillsammans med Simon och Johannes. Men sen....
skulle vi till kyrkan och hade lite tidsnöd. Jag backar ut från vår gård och rätt in i våra vänners bil som jag inte såg. I min värld hade de redan åkt iväg. Det blev en stor buckla i deras bil och jag blev så ledsen. Ringde Jocke med gråten i halsen som svarade med skratt och att "Det är lugnt. Det är bara en bil. Vi har en bra försäkring." Tack Gud för en kärleksfull man! Vi åkte till kyrkan och njöt (så gott jag kunde) av en fantastisk konsert med Michael Johnson. Ebbe skötte sig exemplariskt med att sitta still i min famn, somna och sen sova resten av kvällen. När händer det? Väldigt tacksamt med tanke på mitt tillstånd efter vår krock. Så sov vi hyfsat gott inatt, förutom stackars Ebbe som hostar, hostar och hostar och jag som ältar, ältar och ältar vår krock. Tanken med denna dag var att åka på gudstjänst till min "gamla församling" här i Örbyhus, där jag jobbat som ungdomsledare i 4,5 år. Jag har verkligen längtat efter detta! Men innan dess var jag tvungen att få iväg bilder till min bror som gör årets familje-kalender (nästan lite heligt i vår familj). Gick det tror ni? NEJ! Datorn hängde sig, tiden gick och det blev för sent att åka på gudstjänst. Ebbe blev frustrerad på bristen av uppmärksamhet och jag blev bara ledsen. Så fick vi åka och hämta vår dator som Jocke haft med sig på jobb i helgen men som fraktats till Örbyhus. På vägen till våra vänner, dit jag kört många gånger, körde jag in på fel väg och tappade bilnyckeln mellan sätena. Där någonstans undrade jag om inte dolda kameran var inblandad. Kändes som min hjärna tagit semester. Vägrar skylla på gravidhjärna, även om det vore smidigt.
Nu har Ebbe somnat i soffan, bilderna är ivägskickade och jag har tittat på gudstjänst på tv istället. Och nu hoppas jag och ber att resten av dagen ska bli bra. Denna dagen - ett liv.