Sitter återigen på tåget som tar mig fram och tillbaka mellan Örbyhus och Gävle. Jag ser verkligen fram emot att slippa pendla framöver. Jag som tänkte att pendlingen skulle bli lyxig egentid. Jag tycker mest resorna ägnas åt att jobba, vara trött och vilja hem fort eller till att slösurfa bort tiden. Några utlästa böcker har det hunnit bli under året som gått, men inte många. Jag ser fram emot att kunna ta cykeln till jobbet, att cykla hem på eftermiddagen för att hämta Ebbe på förskolan och kunna vara hemma på tio minuter. Vi får se vad vi hamnar... Läget med husletande är frustrerande och lite jobbigt. Det här med ovisshet blandat med att jag vet att vi kommer få ett till barn i april är inte helt enkelt. Huspriserna drar iväg i Gävle just nu eftersom intresset är stort och utbudet litet. Så vi försöker ha is i magen, vänta in och planerar för att leva "compact living" några månader. Det som är viktigast, har jag insett, är tiden med varandra. För att jobba om varandra (både jag och Jocke jobbar ju både kväll och helger) och att ha tusen saker att ordna med när vi väl är tillsammans är inte hållbart i längden. Försöker sätta mig ner och tänka: Vad är viktigt i livet? Vad innehåller ett bra liv för mig? Hur ser livet ut just nu? Vad ska jag göra åt det?
Viktigt att stanna upp och fundera ibland. Så, hur är det med dig och ditt liv? Behöver du också stanna upp och fundera en stund?