Igår hade jag och Ebbe ledig måndag och passade på att ta tåget in till Uppsala för en liten utflykt. Ebbe försöker härma ungefär vart enda ord som sägs just nu så på vägen in till stan rabblade han alla tågstationerna: "Skyttorp, Vattholma, Storvreta, Uppsala". Det låter väldigt härligt med en 2-årings uttryck! När vi kom fram gick vi till Stadsparken som hade en riktigt bra lekpark. Solen sken (!) och Ebbe sprang runt, alldeles salig över den nya lekparken och att han lyckats se flera ambulanser och polisbilar på en och samma dag. Sen gick vi mot stan och jag körde (enligt mig) ett wildcard och tog med Ebbe på lunch-restaurang. Och det gick bra, hurra! Ebbe satt och åt nöjd och lugn i en halvtimme och jag njöt över att kunna få göra sånt här. De fina damerna, som satt vid bordet bredvid, sa att han var förtjusande och jag nickade glatt. Det är ett sånt där "moment" som man är så tacksam över mitt i småbarnslivet som ofta kan bjuda på skrik, utbrott, "vill inte" och spring i benen när man bara vill att de sitter still. Efter maten somnade Ebbe i vagnen och jag fick strosa en sväng på stan. Lyx! Sen tog vi tåget hem igen och lekte loss på Ebbes rum. Jag kände mig så glad över att känna mig som en pigg mamma som kröp runt och lekte på golvet. Vissa dagar, när vardagen snurrar på i fullt tempo, är det lätt att bli trött, och som följd av det lättirriterad, oengagerad och en tråkig mamma helt enkelt. Men inte igår! Tack gode Gud för såna dagar.