frulundqvist

Ännu en natt är förbi och jag måste säga att det går riktigt bra hittills. Olle kan sova både tre och fyra timmar i sträck innan han vill äta och för mig är det fantastiskt eftersom Ebbe var som en liten klocka och åt med 2,5 timmars mellanrum hela nätterna. Jag minns hur trött jag var vissa gånger, att jag knappt orkade sitta upp eller vara medveten vid amningen. Minns hur Jocke fick rädda mig och hjälpa mig att överleva. Kanske är det lättare denna gång? Jag har ju bytt höstmörker mot vårljus vilket gör att det känns helt okej att sitta och amma vid fem-snåret. Jag har insett att man inte måste gå upp för att tappa upp lagom ljummet vatten för att byta blöja på skötbordet, för att sedan gå ner för trappen igen för att hälla ut vattnet, så som vi gjorde i vårt lilla hus i Örbyhus. Som vi höll på om nätterna! Nu byter jag blöjan på en handduk i sängen istället, med våtservetter. (Vad vore en småbarnsförälder utan våtservetter??) Tänk vad svårt och jobbigt jag gjorde det för mig själv förra gången. Så väldigt tacksam att jag får en ny chans och att det känns lättare denna gång. Snart väntar höjdpunkten efter natten - att jag hör Ebbe vakna och börja prata med Jocke på nedervåningen (Jocke går alltid ner när Ebbe ropar på nätterna) om att han vill gå upp till mamma och bebisen. Och sen hur han kommer och kryper upp i sängen hos oss för att kramas och ha morgonmys innan frukost. Hela familjen samlad - så härligt!